Sociala medier har ändrat demokratins spelregler

Maria Ressa är kort, intensiv och utstrålar optimism trots att hon lever under dödshot. Hon är grundare och chefredaktör för nättidningen The Rappler i Filippinerna och när jag träffar henne kommer jag på mig själv med att tänka att detta är en person som jag skulle vilja jobba för.

Maria Ressa, grundare och chefredaktör för The Rappler.

The Rappler grundades 2012 och lockade framgångsrikt läsare med nytänkande lösningar och kvalitativ journalistik. Allt gick bra, fram tills för ungefär två år sedan.

Då vann president Duterte valet i Filippinerna, framhjälpt av en stenhård populistisk retorik och en framgångsrik sociala medier-kampanj. Sedan dess har 20 000 personer dött i det ”krig mot drogerna” som innebär att människor på Filippinerna urskillningslöst avrättas.

Detta rapporterade The Rappler om, eftersom det är journalistikens uppgift.

Sedan dess lever Maria Ressa och hennes medarbetare under ständiga hot. I Dutertes Filippinerna godkänns ingen opposition. Och i sin arsenal har presidenten ett nytt vapen: välorganiserade trollarméer som piskar upp hat och vrede, och som sprider lögner om Maria Ressa och hennes redaktion. De är CIA-agenter. De är kommunister. De ska våldtas och mördas.

På Filippinerna är risken stor att den typen av hot blir verklighet. Men Maria Ressa och hennes reportrar fortsätter skriva.

”Jag har de senaste åren fått utkämpa ett slag på två fronter”, sa Maria Ressa. ”Dels mot president Duterte och den statliga propagandan på sociala medier. Men också mot Facebook, som inte tagit ansvar för hatet och lögnerna som spridits på deras plattform.”

Vad har Filippinerna med oss att göra?

Mycket.

Förra våren gjorde jag en intervju med statsvetaren Daron Acemoglu, en av världens ledande experter på vad som bygger demokrati. Han har alltid varit försiktigt optimistisk om vart världen är på väg. Men nu hade han bytt åsikt.

”Vi trodde alltid att journalistiken skulle fungera som en slags varningsklocka när demokratin hotades. Men det fungerar inte så idag. I det nya informationslandskapet är det lätt för auktoritära ledare att ta kontroll över information och medier. Vi glömde bort demokratins inneboende svagheter.”

Vår version av demokrati förutsätter en delad offentlighet. Det är en plats, en process, där medborgare kan debattera och diskutera, där åsikter kan ta form och brytas. Den offentligheten har de senaste åren förändrats i grunden.

Själv tänkte jag länge att sociala medier hade en övervägande positiv potential för samhället. Jag funderade på hur journalistik och granskningar kunde byggas av många människor gemensamt. Jag hoppades att politiken skulle bli mer öppen, att gamla hierarkier och partistrukturer skulle tvingas förnya sig.

En del av detta hände, men knappast på det sätt jag hade trott. Vi lever i dag med en offentlighet där sociala medier skapar feedbackloopar där de arga, hatarna och de med extremt starka känslor i allt högre grad blir de som hörs. Det beror inte på någon ondskefull plan, utan på att affärsmodellerna gynnar innehåll som gör oss engagerade.

Förutsättningarna för denna nya offentlighet sätts inte av oss, här, utan av amerikanska monopolföretag på andra sidan Atlanten.

Filippinernas president Rodrigo Duterte.

Med The Rappler omfamnade Maria Ressa den nya tekniken, hon använde nätet och sociala medier för att förnya journalistikens innehåll och distribution. Men tekniken vändes till vapen som riktades mot henne. Facebook lät hatet flöda, Manila är långt från Silicon Valley och Filippinerna en liten marknad.

Så ser spelreglerna ut i dag. På samma sätt som Maria Ressa lever journalister och människorättsaktivister runt om i världen i dag under hot och övervakning, där sociala medier är effektiva vapen i händerna på skrupellösa politiker.

Teknik, har ekonomhistorikern Melvin Kranzberg sagt, är varken ond eller god, men inte heller neutral. Den sätter ramar för hur våra samhällen fungerar.

Och just nu förändras dessa ramar i grunden.

Framväxten av dessa digitala jättar och vår förändrade offentlighet är, om inte annat, en intressant story, kanske en av de viktigaste berättelserna om vår tid. Den handlar om teknik, men lika mycket om makt och demokrati. Själv har jag blivit besatt av att begripa detta historiska skeende och det ska bli roligt att få skriva kolumner om frågorna här, i Aftonbladet.

För övrigt funderar jag på att starta en insamling till förmån för the Rappler, som just nu hotas av utgivningsförbud. Kanske skulle bästa alternativet vara att göra det på Facebook? Det är ju där alla är, trots allt.