F-ordet ni söker är ”fiasko”
Det är en framgång att ”f-ordet” – fossilt bränsle – för första gången nämns i klimattoppmötenas skrivningar.
Men när avtalet nu är i hamn kan man konstatera att det är långt ifrån tillräckligt.
F-ordet ni söker är inte fossilt – det är fiasko.
Det finns två sätt att beskriva framgångar.
Ett är att jämföra dem med hur illa det hade kunnat bli.
Där är resultatet från klimattoppmötet inget misslyckande – det hade definitivt kunna sluta mycket värre. Frågan om fossila bränslen är nu på dagordningen (det är ett oerhört faktum att den inte varit det tidigare.)
Det finns en plan för hur fattiga länder ska kompenseras, även om den är försenad. Summan pengar som ska gå till fattiga länder kan bli betydligt större. Frågan om ”förluster och skador” finns nu på den klimatpolitiska dagordningen, även om de utsatta länderna inte tycker att planerna är tillräckliga.
Det finns en struktur för hur länderna ska komma tillbaka med ännu skarpare klimatplaner de kommande åren, där formuleringarna har skärpts.
Men.
Ett avtal som absolut inte fick urvattnas, blev till slut urvattnat.
Det hårda kravet att ”accelerera utfasningen av kolkraft och subventioner till fossila bränslen” blev i fredagens utkast betydligt nedtonad.
I stället uppmanades världens länder att ”accelerera utfasningen av orenad kolkraft och ineffektiva subventioner på fossila bränslen”.
En betydligt mjukare och luddigare formulering – vad är egentligen en ineffektiv subvention? Men det skulle bli värre.
I den slutgiltiga avtalstexten hade orden ”phase out” bytts ut mot ”phase down” – ett krav som Indien drivit väldigt hårt. Och fick igenom.
Sett i ljuset av det så är klimatmötet ett misslyckande. Man lyckades inte ta det där gigantiska klivet som faktiskt behövs.
Vi behöver en omedelbar och kraftfull utfasning av de fossila bränslena.
Där har inte klimatmötet kunnat leverera.
De nuvarande klimatmålen förväntas leda till en ökning av de globala utsläppen av växthusgaser till mellan 13 och 16 procent till år 2030 – när de egentligen skulle behöva minska med 45 procent, jämfört med 2010 års nivå.
Om avtalet följs in i minsta detalj, vilket man får säga är högst osäkert, så kan vi vara på väg mot en uppvärming strax under två grader. Men det är i sig väldigt långt ifrån de 1,5 grader som bedömts vara den gräns vi måste hålla oss inom. IPCC har varit tydliga med att det är någonstans mellan 1,5 och 2 grader som de stora istäckerna vid polerna kan destabiliseras. Under klimattoppmötet kom rapporter som visar att med dagens utsläppslöften är vi på väg mot 2,4–2,7 graders uppvärmning vid seklets slut. Och sen kan uppvärmningen mycket väl fortsätta.
Det finns mycket lite i dagens klimatavtal som talar emot den slutsatsen.
Det är en sak att åstadkomma något som är en framgång jämfört med vad man tidigare har gjort – det är en annan sak att hitta åtgärder som faktiskt svarar upp mot problemets magnitud.
Om ni söker ett F-ord är det dessvärre inte fossilt – det är fiasko.
Här finns senaste nytt om klimatet – varje