Vi tvingas hantera ett krig – när vi borde lösa klimatkrisen

Allting överskuggas just nu av kriget i Ukraina.

Men dagens mycket dystra klimatrapport blir ännu värre i ljuset av Putins vansinniga agerande.

Hur ska vissa av världens ledare någonsin kunna hantera klimatkrisen, när de i stället väljer att starta meningslösa krig?

Följ ämnen

Ett nytt, fruktansvärt krig rasar i Europa.

I skenet från explosionerna släpps i dag ännu en rapport från FN:s klimatpanel IPCC.

Det är ingen upplyftande läsning, men det hade vi å andra sidan på känn: Det är värre än vi trodde. Det går fortare än vi anade. Tiden vi har att agera är hisnande kort. Förändringen vi måste åstadkomma, genom snabbt minskade utsläpp, är enorm.

Klimatförändringarnas effekter blir allt mer komplexa och svårare att hantera, hävdas det i rapporten, när flera olika sorters klimatkatastrofer kommer att slå till samtidigt och förstärker varandra.

IPCC:s formuleringar är vassare i konturerna än någonsin tidigare. Spränger vi 1,5-gradersgränsen – vilket inte är särskilt avlägset – över en längre tid, så kallat overshoot, kommer det att få oåterkalleliga konsekvenser för ekosystemen vid polerna, längs kusterna och uppe i bergen.

Isarna kommer att smälta allt snabbare, havsnivåerna stiga allt fortare.

Feedback-effekter

Men något av det mest obehagliga i rapporten handlar om det som kallas feedback-effekter – att uppvärmningen i sig ger upphov till utsläpp, som i sin tur ökar uppvärmningen i ett självförstärkande förlopp. IPCC har länge varit försiktig med att gå in på frågan kring feedback-loopar, men här tar man bladet från munnen.

”Beroende på omfattningen och varaktigheten av överskridandet (”overshoot”), kommer vissa effekter att orsaka utsläpp av ytterligare växthusgaser och vissa kommer att vara oåterkalleliga, även om den globala uppvärmningen minskat.”

Det handlar bland annat om att stora mängder bundet kol i Arktis kan frigöras, om att naturliga kolsänkor som stora delar av våra skogar dör.

Isarna kommer att smälta allt snabbare, havsnivåerna stiga allt fortare.

Hotet mot vår framtid

Så stavas det största hotet mot vår framtid – att vi inte längre har möjlighet att välja framtid, utan att det är oåterkalleligheten som väljer åt oss.

Trots att rapporten konstaterar att det många åtgärder vidtas vad gällande anpassning till klimatriskerna, ser man samtidigt att dessa anpassningsmöjligheter är ojämnt fördelade. Även om medvetenheten och viljan att agera finns hos många länder, är rättvisefrågan avgörande. Klimatbördan slår hårdast mot de redan mest utsatta.

Det är denna utmaning världens ledare nu borde ägna sig åt att lösa. I stället tvingas de hantera ett meningslöst invasionskrig som gör uppgiften allt mer avlägsen. Som återigen förflyttar fokus från det stora hotet.

När vansinnet är över måste världen höja blicken och omedelbart svara upp mot kraven.

Här finns senaste nytt om klimatet – varje
dag

Följ ämnen i artikeln