Hämnd mot polisen allt vanligare

Nattens bränder i Eskilstuna tros vara en hämnd mot polisen.

Det skulle inte förvåna mig det minsta om teorin stämmer, då attacker av detta slag blivit vanligare de senaste åren.

Runt 20 anlagda bränder i en medelstor svensk stad under ett par timmar i natt. Förstörda bilar, mopeder och andra fordon.

Vid en presskonferens i dag berättade Eskilstunas polischef Christer Sjöqvist att attackerna möjligen är en reaktion på att en gängledare som misstänks för mordförsök häktades för ett par veckor sedan.

Hur det ligger till med den saken återstår att se. Sjöqvist utvecklade inte vad han grundar sin misstanke på och utredningen är av naturliga skäl just inledd.

Värt att notera är att de tre unga män som greps i natt, alla med kriminalitet i bagaget, är anhållna på den lägre misstankegraden och när som helst kan vara avskrivna och på fri fot igen.

Men bestickande i sammanhanget är att inga nya bränder anlades efter att trion frihetsberövades.

Och med tanke på utvecklingen i landet de senaste åren vore det inte förvånande om polischefen visar sig ha rätt.

Rubrikerna de senaste åren har inte sällan handlat om gängmord och konflikter mellan olika fraktioner, men också om Rimfrost och Encrochat.

Polisen har intensifierat sitt arbete mot den organiserade brottsligheten. Gäng har slagits ut, hundratals nyckelpersoner har dömts eller sitter häktade.

Ett arbete som av lätt insedda skäl inte möts av applåder i vissa miljöer.

I Malmö greps för två år sedan ett par personer misstänkta för att ha anlagt brand i polisens garage. I Umeå i fjol fanns ett samband mellan en rad bränder med många förstörda bilar. I Skövde väcktes åtal mot några tonårspojkar som tände eld på bilar, av allt att döma på uppdrag av äldre personer.

Fordon som brinner på parkering vid Eddavägen i Skiftinge

Det finns en röd tråd mellan attentaten. En teori: hämnd mot polisen.

Listan går att göra längre än så här och omfattar även betydligt grövre brott än bilbränder.

En anhörig till en förundersökningsledare har utsatts för ett kidnappningsförsök. Entrén till polishuset i Helsingborg har sprängts. En villa i Västerås där en polis bor har beskjutits.

Och i det åtal som väcktes för ett par månader sedan mot 58 gängkriminella i Uppsala ingick bland annat misstankar om ett planerat sprängdåd mot polisen.

Föga överraskande visar undersökningar att våld och hot mot poliser har blivit vanligare.

Hårdare tag behövs, ropar säkert vissa nu. Ja, kanske. Men straffen för hot och våld mot tjänsteman har skärpts nyligen.

Och med det nya brottet sabotage mot blåljusverksamhet har de brottsbekämpande myndigheterna fått ett nytt verktyg.

Icke desto mindre är utvecklingen oacceptabel. Dessa brott är i och för sig i någon bemärkelse ett kvitto på att polisen är på rätt väg, men det handlar om ett terrorismliknande hot mot rättsstaten, mot demokratin.

Enfaldig är också denna brottslighet. Nu är inte den genomsnittlige brottslingen en intellektuell gigant, men det är anmärkningsvärt naivt att ens för ett ögonblick tro att polisen kommer att vika ner sig.

Det finns knappast några pengar att tala om att tjäna på attacker av detta slag och väl i en cell i häktet går det förr eller senare upp för den misstänkte att det rör sig om kriminalitet som staten ser allvarligt på.

Om något blir polisen bara än mer motiverad i sitt arbete.

Eller som polischef Sjöqvist uttryckte saken under presskonferensen:

– Jag blir förbannad.

Följ ämnen i artikeln