Hoppas det värsta 2021 är att någon suger på en tå
Annus horribilis.
Första och enda gången jag hört det uttrycket var när Drottning Elizabeth II använde det i ett tal för att beskriva det gångna året. Året var 1992 och under detta år hade tre kungliga äktenskap kraschat, en brand hade förstört stora delar av slottet Windsor och nån hade sugit på någons tå. Vem som sög på vems tå kommer jag inte ihåg men Hertiginnan av York var inblandad.
Men om 1992 var ett annus horribilis vad är då 2020?
Ett anus horribilis?
Förlåt.
Jag försökte verkligen men gud jag är så vulgär och barnslig. Men håll med om att det varit ett röv-år.
Pandemi, död, konkurser, arbetslöshet, tristess och ensamhet. Jag önskar det fanns något jag kunde göra för att lindra ert lidande men tyvärr är jag inte Messias, även om jag då och då har trott mig vara det. Det visade sig att jag bara ”led” av omnipotents. Det var i alla fall vad som stod i min journal från BUP. Då jag som vanlig dödlig inte kan bota de sjuka, uppväcka människor från döden, ja inte ens förvandla vatten till vin, så kommer jag i stället bjuda på världens vackraste historia. Och det fina är att den är sann.
En gång för länge sedan jobbade en vän till mig som boendestödjare. Hans uppgift var att gå hem till gamla, trasiga galningar och ge dem stöd samt för en stund minska deras ensamhet. En av hans brukare hade grav autism, men framför allt var han svårt alkoholiserad. Till slut fick han skrumplever och med den sin dödsdom. Han var mestadels sängliggande och bedrev sina dagar med att ha ont, tråkigt och invänta döden. Det enda som gav honom det minsta glädje och lindring var sprit. Men det hade man på socialen beslutat att hålla ifrån honom. I någon form av missriktad välvilja. Eller på grund av att socialen satte sin egen moral framför en brukares rätt till självbestämmande.
Min vän såg hyckleriet i sin arbetsgivares beslut, det var ju trots allt redan för sent, och tog därför med sig lite sprit till sin brukare. Men min väns godhet, för detta är verkligen godhet, tog inte slut där. Efter att brukaren till sin stora glädje fått ta sig en sup så frågade min vän honom om det var något han alltid drömt om att göra men ännu inte hunnit? För i så fall var det nog dags nu, eftersom döden var högst några veckor bort. Brukaren tänkte länge, tog sig ytterligare en sup och sa att det fanns två saker han alltid drömt om att få uppleva.
Det första var att besöka Solna naturreservat. En dröm min vän fick att gå i uppfyllelse redan samma dag. Vilket i och för sig inte var så jättesvårt, man tar bara pendeltåget och hoppar av vid Ulriksdal.
Vad var den andra drömmen då, frågar ni mig? Ta det lugnt, hetsa inte, jag kommer till det.
Det andra brukaren drömt om så länge men aldrig tagit sig tid till var så stort och personligt att brukaren endast kunde viska drömmen i min väns öra.
”Jag vill bajsa i rabatten utanför Stadsbiblioteket”, sa han och – gissar jag – rodnade över att han haft mage att drömma så stort. Men med hjälp av magi kan till och med de största av drömmar slå in.
Med magi syftar jag här på tunnelbanan till Odenplan, en rulle toapapper och skydd av mörkret. Några veckor senare var brukaren död. Men han dog som en man som fått alla sina drömmar uppfyllda. Mer kan man väl inte önska sig. Och detta tack vare min vän.
Var inte detta världens finaste historia så säg? Varje gång jag tänker på den blir jag tårfylld av all den godhet och tolerans människor faktiskt kan visa varandra. Med detta önskar jag er ett gott nytt år och hoppas att det värsta som drabbar oss under 2021 är att någon suger på Hertiginnan av Yorks tå.