Frankrikes Trump dåligt omen för högerextrema

Marine Le Pen har länge betraktats som de högerextrema partiernas mest extrema ledare. Att hon skulle utmanas från höger betraktades som i det närmaste otänkbart.

Därför är Eric Zemmours uppdykande på scenen både oroande och intressant.

Är han ett bevis på att de etablerade högerextrema partierna tappar när de försöker nå de breda väljargrupperna?

Eric Zemmour valkampanjar i Villepinte.

Våld är inget ovanligt på extremhögerns möten. Därför är det kanske inte så förvånande att det blev tumult direkt när Eric Zemmour höll sitt första kampanjmöte i Paris i söndags sedan han tidigare i veckan meddelat att han tänker kandidera till det franska presidentvalet i april.

Först tog en manlig åhörare ett grepp runt Zemmours hals. När några aktivister med anti-rasistiskt budskap ljudligt protesterade mot hans kandidatur hoppade några anhängare på dem och misshandlade dem.
Om inte annat så garanterade det att kandidaten fick mesta tänkbara uppmärksamhet för sin kampanjstart.

Annars har Eric Zemmour inte precis lidit brist på uppmärksamhet sedan det började spekuleras i att han skulle kandidera. I sin yrkesroll som journalist har han länge varit kontroversiell. Han är ännu mer radikal i sin kritik av invandring och islam är Marine Le Pen. Han är också en uttalad manschauvinist som anser att "feminiseringen" gjort Frankrike svagt.

Zemmour är anhängare av konspirationsteorin att den vita rasen är på väg att bytas ut och anser att muslimerna kommer att ta makten i Europa.

Den 63-årige journalisten har redan fått epitetet "Frankrikes Trump".

Det är inte helt gripet ur luften. Precis som Trump har han byggt sitt kändisskap genom tv-framträdanden. Precis som Trump vädjar Zemmour till fransmännens nationalism. Precis som Trump är han en provokatör som uttalar det osägbara.

Gynnas av skandaler

Han kallar ensamkommande flyktingbarn för "tjuvar, mördare och våldtäktsmän". Han hävdar att de flesta drogförsäljare är "svarta och araber". Han anser att islam och den franska republiken inte är kompatibla med varandra.

Zemmour använder sig inte av slogan "Gör Frankrike stort igen" men det är vad mycket av hans budskap går ut på.

Precis som Trump verkar alla skandaler runt Zemmour snarare gynna än skada honom.

Denna valrörelse är första gången som Marine Le Pen från Nationell Samling utmanas från höger. Tidigare har hon varit det självklara valet för de som sökt ett parti till höger om de traditionella högerpartierna.

Vid förra presidentvalet var det hon som enda kandidat som utmanade Emmanuel Macron i presidentvalets sista omgång. Hon förlorade stort och insåg att enda chansen att verkligen nå makten är att tona ner en del av sitt mest radikala budskap i hopp om att nå bredare väljargrupper.

En erfarenhet som flera högerextrema och högerpopulistiska partier gjort sedan den stora högervågen drog i gång efter finanskrisen 2010.

Sverigedemokraterna har försökt göra sig mer rumsrena i försöken att få verkligt politiskt inflytande. Där finns nu en utmanare i Alternativ för Sverige.

I Danmark har Danskt Folkeparti utmanats från höger.

Tyska AfD har i praktiken splittrats i två delar där en mer moderat gren utmanat de mer högerextrema i ett försöka att få andra partier att acceptera AfD som samarbetspartner.

Förstör för Le Pen

I Italien utmanas Lega Nord med Matteo Salvini vid rodret av Italiens bröder som anses ha fascistiska rötter.

Följden kan bli att de högerpopulistiska rösterna splittras upp på flera partier som därmed riskerar få minskat inflytande.

Särskilt tydligt blir det i valsystem som det franska. Där är det bara de två främsta kandidaterna som möts i en andra valomgång. Om extremhögerns röster splittras på både Le Pen och Zemmour kan följden bli att det i stället blir det traditionella högerpartiets kandidat Valérie Pécresse som får möta Macron i en avgörande omgång i maj.

Sedan hon i förra veckan blev partiets kandidat framstår hon alltmer som valets verkliga "dark horse" som snabbt väntas klättra i opinionsmätningarna.
För Macron utgör hon troligen en större risk i en avgörande valomgång än extremhögern.

Frågan är om Zemmour bara är en tillfällig fluga utan verklig chans. I höstas såg det ett tag ut som om han kunde få fler röster än Le Pen. Nu har han gått tillbaka i opinionsmätningarna och spås få 12-15 procent mot Le Pens 19-20.

Ändå tillräckligt för att förstöra för Le Pen, som gör sitt tredje försök att nå presidentposten, samtidigt som 35 procent av fransmännen verkar villiga att rösta på en högerextrem kandidat. På det viset är Zemmours framfart också ett tecken på den ökande polariseringen i samhället.

Extrempartierna vinner mark medan mitten tappar.