Politiker är inte som vi – de är extrema

Patrik Lundberg

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2016-08-16 | Publicerad 2016-08-14

Den enkla frågan: varför­?

Aida Hadzialic, gymnasieminister med en raketkarriär som närmast saknar motstycke. Fast för rattonykterhet.

Trots att hon lyfter 127 000 kronor i månaden, vilket troligen räcker till taxi över Öresundsbron. Trots att hon kan få skjuts av Säpo.

Det enkla svaret: hon är mänsklig.

Vem har inte vaknat dagen efter och tänkt att ”jag dör om jag inte får trycka en kebab­pizza”? Vem har sedan inte hobbyräknat ut att alkoholen­ borde ha lämnat kroppen? Vem har därefter inte satt sig bakom ratten?

Inte alla, men en drös. Varje dag görs 12 600 ratt­fulla körningar på svenska vägar, beräknar trafiksäkerhetsorganisationen MHF.

Samtidigt: Aida Hadzialic var minister. Hon borde ha sett riskerna, förutsett konsekvenserna­.

Det borde Sven-Otto Littorin­ också ha gjort. Arbets­marknadsminister i regeringen Reinfeldt. Påstådd sexköpare. När Afton­bladet 2010 konfron­terade honom med upp­gifterna valde­ han att omedel­bart avgå­.

Det finns något mänskligt även i sexköp. Var sjätte svensk man har köpt sex, enligt en undersökning av Folkhälsoinstitutet. Men varför ett statsråd?

Vi kan dra det ända till Vita­ huset i USA. Vad tänkte Bill Clinton kring sin otrohets­affär med Monica Lewinsky? Och vad tänkte Hillary Clinton när hon som utrikesminister skickade topphemliga mejl – om landets­ säkerhet – via sin privata mejlserver?

Den enkla förklaringen, igen: de är mänskliga.

Sanningen är raka mot­satsen. Toppolitiker är inte som oss andra.

Alla som har insyn i politiken vet vad som krävs för att nå toppen. Du måste vara en extrem person. En sådan som kan jobba dygnet runt, en sådan som inte sover.

Hur många svenska parti­ledare och ministrar har bränt ut sig under sitt ämbete­? Någonsin? Ungefär en. Det är en extraordinär siffra, både sett till statistik och till arbetsbelastning.

Toppolitiker är extrema. Och extrema personer har en benägenhet att ta extrema­ risker.

Det kan jämföras med elitidrottare. Deltagarna i OS har tilldelats 450 000 kondomer. De tränar, äter och knullar extremt. Allt eller­ inget, i allting.

Så frågan är inte varför Aida­ Hadzialic riskerade allt, trots att hon var Sveriges yngsta minister­ någonsin.

Hon gjorde det därför att hon var det.