”Jag är förälskad i Gula båtarna”

Kan man verkligen bli förälskad i en båt?

Jag öppnar de så typiskt grekiska dubbeldörrarna av glas och går ut på balkongen till det rum jag hyrt nere vid hamnen. Tittar på de två gulröda båtarna som precis lagt till vid kajen nedanför hotell Aeolis på den grekiska ön Samos.

Jag ser den frivillige sjöräddaren Tommy Törling, 53, insatsledare vid Gästrike räddningstjänst, som putsar fönstren på den ena båten, blanka och fina.

Jag fiskar upp mobilen ur fickan och tar en bild.

Tar ännu en.

Och så en till.

Skickar den bästa av dem i ett mess och skriver:

”Är båtarna inte fina? Se så vackra de är i solen och du ska bara veta hur fint de ligger i vattnet, trots hög sjö.”

Jag vet, för vi har precis gått i tre timmar mellan ön Chios och Samos och det var en väldigt skumpig resa. Messet går till min man hemma i Sverige och det är andra gången han får mina kärleksbilder på båtarna skickade till sig från Samos, som de Gula båtarna utgått från sedan oktober 2015.

”Tack för att du räddade mitt liv, det är tack vare er jag lever”, sa den 12-årige Ibrahim som flytt från Syrien till en av Sjöräddningssällskapets frivilliga senast jag var här, i slutet av mars.

Sjöräddaren Jennys Liljas ögon tåras, hon vänder sig bort för att Ibrahim inte ska se.

Han pratar genom taggtråden och stängslen till det fångläger som byggts upp på Samos och om Ibrahim känner kärlek kan inte jag tolka, men tacksamheten går inte att ta miste på.

Gula båtarna har under sina insatser räddat 1 892 människor från drunkning, förmodligen känner de alla samma tacksamhet som Ibrahim.

Men om det här att känna kärlek.

Vi kan fråga Magnus Ringman, Aftonbladets och Schibsteds projektledare för insatsen i det egeiska havet. Som fick en idé, som ringde till Sjöräddningssällskapet, som gjorde verklighet av något som andra skulle kunna avfärda som galenskap. En stor mediekoncern som går samman med en ideell verksamhet för att samla in pengar och göra en insats på riktigt. Det är inte bara som rapporterande journalister vi har varit på plats, vi har samlat in pengar, vi har agerat och Magnus har varit drivande från dag ett i detta unika samarbete.

Vi kan även fråga Aftonbladets fotograf Peter Wixtröm, en av de åtta Aftonbladet-journalister som åkte ned till Samos för att för att rapportera. Som i utbildning tillsammans med sina kollegor – innan de lämnade Sverige – lärde de sig att rädda människor ur vatten.

Nu är Peter frivillig sjöräddare vid räddningsstationen på Dalarö hemma i Stockholms skärgård.

Eller varför inte fråga Palle Forell, 57, Ekerö. Erfaren sjöpolis som förvisso gått i land i polisyrket, men sjön går aldrig ur honom. Sedan 23 år tillbaka är det det frivilliga Sjöräddningssällskapet som gäller.

”Att vara här nere med Gula båtarna är det viktigaste jag gjort inom sjöräddningen”, säger han. ”Det går rakt in i hjärtat att få rädda alla dessa liv.”

Nästan åtta miljoner kronor har vi samlat in. Pengar från läsare och användare av Schibsteds olika sajter som exempelvis Aftonbladet, SvD och Blocket. Pengar som oavkortat gått till insatser i vattnet mellan Turkiet och Samos och som för 1 892 personer varit den exakta skillnaden mellan liv och död.

Och om kärlek kan skapas av stolthet för vad vi faktiskt åstadkommit tillsammans med våra läsare, om kärlek byggs på det stora engagemang som Aftonbladets medarbetare och Sjöräddningens alla frivilliga visat, om kärlek finns i brinner i att göra saker tillsammans som på riktigt gör skillnad – ja, då är jag kär.

I en båt.

Eller till och med två.

Jag vill från djupet av mitt hjärta tacka alla, läsare, medarbetare, sjöräddare, som på olika sätt bidragit till att göra Magnus Ringmans smått galna idé möjlig. Nu stävar den gula båt som heter Handelsbanken Liv hemåt, upp mot Sverige, medan systerbåten Postkodlotteriet stannar för utbildningsinsatser. Det går fortfarande att skänka pengar för att rädda liv, pengarna går från och med nu till utbildning av de grekiska frivilliga sjöräddarna på Samos.

Som, precis som vi alla, vill göra skillnad.