Porr lärde mig att min biologilärare hade fel

Porr är kul tycker en del, fruktansvärt tycker andra.

Porr.

Själva ordet låter lustigt, vilket alla är ense om, men sen går åsikterna om det isär.

Kul tycker en del, fruktansvärt tycker andra.

Några som tycker det är hemskt och framför allt farligt är organisationen Porrfri Barndom.

I förra veckan satt de i Nyhetsmorgon och varnade för porrens påverkan på våra unga.

Bland annat påstod de att ”många tioåringar konsumerar porr regelbundet”.

Vilket är sant, antar jag, för varför skulle de ljuga om det? Och dessutom har jag varken tid eller ork att kontrollera det påståendet.

En som hade både ork och tid är en person jag följer på Facebook som vände sig till Porrfri Barndom för att få underlaget till påståendet.

De hänvisade till organisationen Unga Relationer som i sin tur efter mycket om och men presenterade sitt underlag i form av ansvariga på Unga Relationers egna erfarenheter.

Tydligen har de haft massa personliga kontakter med barn genom åren.

Enligt dem träffade de förra året ungefär 3 000 barn och av dem konsumerade en tredjedel eller två tredjedelar porr regelbundet.

Vilket är en minst sagt upprörande siffra.

Att det förra året fanns en organisation som sprang runt och snackade porr med 3 000 barn!

Min spontana reaktion är: gör inte det!

Även om syftet är gott så ser det inte bra ut.

Jag kan ha fel men är inte 1 000 en siffra som anses statistiskt sund när det kommer till undersökningar?

Vem når den siffran för att sen gasa på ytterligare 2 000?

Vilka galna strebers!

Hur hinner man ens snacka porr med 3 000 barn?

Jag hinner knappt tala med min dotter om hur hennes dag var innan det är dags för nattning.

Hur som helst så vet ju inte jag om detta om Unga Relationer stämmer eller inte. Eller om jobbet Porrfri Barndom gör är av vikt.

Min magkänsla säger nej och inte särskilt.

Däremot tror jag att sexualundervisning i skolan är viktigt.

Tror alltså.

Och det tror även vår regering som nu precis gått ut med att ”kompetens inom sexualundervisning ska bli ett nytt examensmål i lärarutbildningen”.

Vad som menas med det har jag ingen aning om men det fick mig att tänka tillbaka på den sexualundervisning jag fick.

Har för mig att den började redan på dagis med att en av mina förskollärare mycket pedagogiskt tog två piprensare, gjorde en ring av den ena, och penetrerade den med den andra.

Väldigt bra som sagt.

Lite väl länge kanske.

Att i 20 minuter under tystnad stirra på ens fröken medan hon pullar en piprensare tär på en.

Jag minns också den film som visades för oss på högstadiet med tips på olika sätt att runka.

Den påstod att det fanns en alternativ metod som hette ”skruven”.

Nu har jag ju inte prövat den 3 000 gånger men jag lovar er att den inte funkar utan bara gör ont. 

Kommer också ihåg den gången alla vi killar i klassen varit på besök på ungdomsmottagningen för lite information och sånt.

Vi satt i en ring och lyssnade på mjukt prat och efter det fick vi varsin kondom.

Sen när vi stod i hallen och satte på oss ytterkläderna kom plötsligt en av de som jobbade där springande.

– Vänta, vänta! skrek hon.

Och med andfådd röst nästan vrålade hon:

– Jag glömde säga er att en slida kan sluta sig om en blyertspenna!

Denna information ansågs tydligen vara väldigt viktig.

Jag gissar att de oroade sig för vårt peniskomplex.

Just det där med storleken lades det stor vikt vid minns jag.

Min biologilärare Göran sa till oss att vi inte skulle oroa oss för om vi tyckte vi var klena mellan benen eftersom och jag citerar Göran: ”I stånd är alla snoppar lika.”

Detta gladde oss och efteråt gick vi runt på skolgården, klappade varandra på ryggen samtidigt som vi upprepade orden: ”I stånd är alla snoppar lika!”

Det kändes fint, solidariskt och rättvist.

En härlig känsla som varade tills jag började kolla på porr och då kom till insikt.

Är det kanske det Porrfri Barndom försöker skydda våra unga från?