Så blir antirasisterna nyttiga idioter åt Sverigedemokraterna

Det kan finnas lägen där den värsta sortens moderatpolitiker har alldeles rätt. Denna djupt skakande upptäckt gjorde jag den 25 augusti i år på – av alla ställen – Expressens debattsida.

Skribenten var Gunnar Hökmark. Han tillhör den gammelhöger som övervintrade under Fredrik Reinfeldts liberala vänstersväng och numera liksom andra gamla högerstofiler tycks gå en ny vår till mötes under Ulf Kristerssons spira.

För dessa högerns veteraner är klassamhället Gudi behagligt och skattesänkningar för företag och mångmiljonärer, eller än hellre miljardärer, politikens viktigaste angelägenhet. Till höger om dem finns bara den sverigedemokratiska avgrunden.

Men den 25 augusti hade Gunnar Hökmark likväl rätt, förargligt nog dessutom i en grundläggande demokratifråga. Mer pinsamt än så blir det inte.

Att moderaten Gunnar Hökmark, för detta Europaparlamentariker, hade alldeles rätt var en skakande upptäckt, skriver Jan Guillou.

Hökmark hade gett sig in på det för grabbar i vår ålder pigga initiativet att studera pågående debatt i så kallat sociala medier som Facebook och Twitter. Han hade därvid gjort förskräckliga fynd som exempelvis yttrande av Expomedarbetaren Bilan Osman: ”För var dag som går så pallar jag inte med vita människor.” Formuleringen måste tolkas som att skribenten för var dag som går får allt svårare att tolerera vita människor.

Dock är denna Bilan Osman inte vilket idiot som helst. Det är ingen medarbetare i den antirasistiska Expoverksamheten. Hon är dessutom verksam som kolumnist i Expressen. Ändå kunde hennes flagrant rasistiska yttrande passera till synes obemärkt. Sånär som på invändningen på Expressens debattsida den 25 augusti. En ängel gick därvid genom debattrummet.

Högermannen Hökmark hade vid sitt studium funnit liknande yttranden i sociala medier och citerade exempelvis Bilan Osmans deklaration att hon ”börjat känna förakt för vitheten” och formuleringar på Twitter om hur man ”hatar vita människor” eller att ”vita är fega och sjuka”.

Hökmark kunde därefter inleda galopp genom en rad öppna dörrar och strö ädla ståndpunkter omkring sig som att han inte vill skuldbelägga dagens afrikaner för att deras förfäder ägnade sig åt slavhandel eller skuldbelägga dagens asiater för Djingis Khans härjningar eller ”Mao Tse Tungs massmördande” eller ”Xi Jinpings förtryck och folkmord av uigurer”. I sin iver att begå kavallerichock med käpphästar sjabblade högermannen Hökmark bort en betydligt tyngre debattpoäng.

Nämligen hur det överhuvudtaget kan vara möjligt att den typ av vulgorasism som Bilan Osman och andra kläcker ur sig på nätet kan passera utan att någon annan än högermannen Hökmark reagerar. Rasism från höger, vanligtvis från sverigedemokrater, undgår sällan uppmärksamhet, inte minst i Expressen. Som bekant.

Förklaringen bottnar i det perversa förhållandet att viss rasism, den som Bilan Osman representerar, har blivit politiskt korrekt inom stora delar av den europeiska vänstern och bland amerikanska liberaler. Klasskampen har alltmer försvunnit från dagordningen och ersatts med ras och religion. Det leder till att exempelvis mångmiljardären Oprah Winfrey skall betraktas som förtryckt underklass på grund av sin hudfärg, historisk orättfärdighet skall gottgöras genom statyvältning (i Sverige groteskt nog Carl von Linné) och att två helt olika system för politisk moral uppstått, ett för vita och ett helt annat för icke-vita. Idiotordet ”rasifierade” har uppfunnits för att beteckna de icke-vita och rasistiskt förakt från ”rasifierades” sida mot de av arvsynd belastade vita blir en sorts senkommet självförsvar. Enligt den logiken blir det helt i sin ordning att Bilan Osman föraktar min hudfärg, eller min ”ras” men skandal om jag riktade samma argumentation mot henne.

Det är de här tankemönstren som förklarar vänsterpartiets tvehågsenhet inför islamistiskt kvinnoförtryck och dårfinkeri i förorterna. Som om dessa djupt reaktionära förtryckare vore ursäktade av sin förtryckshistoria och vita svenskar skuldbelagda av samma historia.

Allra märkligast i den här internationellt grasserande ideologiska förskjutningen är att rasism mot vita sorteras till vänster i mångas medvetande, som något chict och nytt och fräscht. Det är ju tvärtom.

Rasismen och extrem nationalism kommer alltid att vara bärande element inom högerextremism och fascism. Om klasskampen fullt ut ersätts med ras och religion innebär ju det att fattiga vita inte har ett gemensamt intresse med fattiga icke-vita. De fattiga lågutbildade anhängarna till Sverigedemokraterna intalas att fienden är den som har annan religion eller hudfärg, inte överheten, eftersom den är vit.

Bilan Osman och hennes likasinnade icke-vita bereder alltså väg för framtidens fascism och fungerar för närvarande därmed som Sverigedemokraternas högst oväntade men nyttiga idioter.

Bilan Osman och hennes likasinnade icke-vita bereder alltså väg för framtidens fascism, skriver Jan Guillou.

För övrigt anser jag att…

… Deckarakademien nu fått en andra chans att belöna en ledamot i Svenska Akademien i och med Peter Englunds förtjänta dokumentärroman ”Söndagsvägen”. Kerstin Ekman blev på sin tid kränkt av priset. Peter blir nog gladare.

… Sverigedemokraternas krav på att svenskar skall bära ansiktsmask försätter dem i knipa. För det kan väl inte gälla också muslimska kvinnor?

Följ ämnen i artikeln