Björn Söders töntiga åsikt om ”arabisk” musik visar avståndet till riktiga borgare

Björn Söder (SD).

Borgerligheten står för individualism: tro på individens egen kraft att forma sitt liv. Borgerligheten vänder sig mot den förkvävande kollektivismen där människor döms efter utseende eller ursprung och tvingas in i fack.

Jantelagen är det fulaste som finns, signalordet för grupptrycket som håller människor nere och hindrar dem från att ta sig framåt, uppåt.

Du som individ är det viktiga, inte vilka dina föräldrar var, inte var du växte upp.

Du ska bedömas bara efter dina handlingar.

Moderaterna skriver på sin hemsida:

”…Sverige måste också vara möjligheternas land. Där det är din ansträngning som avgör hur långt du kan gå – inte varifrån du kommer eller vilka föräldrar du har.”

Socialdemokraterna skriver på sin hemsida:

”Människan ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv, forma sin tillvaro efter egna önskningar och påverka det egna samhället.”

 

Alla demokratiska partier har individen som utgångspunkt även om vägen till frigörelsen ser olika ut.

Individualismen är utgångspunkten för det moderna demokratiska samhället.

Den sverigedemokratiske tungviktaren Björn Söders ökända tweet om en busschaufför som spelade arabisk musik är motsatsen till allt detta.

”Chauffören har satt på sin CD med arabisk musik som strömmar ut i etern. En del kanske tycker det är exotiskt, men vi är ganska många som inte tycker att det är ok. Borde det inte vara krav på någon sorts ’neutral’ musik på offentliga bussar?”

Det grönköpingsmässiga i denna tweet är bara töntigt. Störs man av musiken kan man väl be chauffören stänga av? Och vad är neutral musik? Sven-Ingvars? Lasse Stefanz?

I denna harmlösa enfald ansluter sig Björn Söder till sin partiledare Jimmie Åkesson som för tolv år sedan påstod att den kulturradikala eliten lyssnar på ”tjeckisk operett” och hånler åt vanligt hederligt folk som gillar Allsång på Skansen.

 

Det viktiga är hashtaggen under Söders tweet:

”#islamiseringenavSverige”

En busschaufför spelar musik. Björn Söder, riksdagsman, ledamot i utrikesutskottet, ledamot i krigsdelegationen, tidigare andre vice talman och så vidare – en av Sveriges tyngsta politiker, anser att han omedelbart måste varna allmänheten för att landet islamiseras.

Björn Söder vet inget om chauffören.

Han kan vara kristen.

Han kan vara ateist.

Han kan vara jude.

Han kan vara uppväxt i en religiös familj men likgiltig för allt som har med religion att göra.

Han kan vara muslim och djupt troende, ljumt troende eller hycklande på det vis som påstått religiösa ofta är.

Han kan hata all religion.

Han kan vara en sökande new age-snubbe som tror att världen blir bättre om mänskligheten äter morötter.

Han kan vara precis vad som helst. 

Björn Söder har ingen aning om vem chauffören är men placerar honom omgående i ett fack. Arabisk musik = islamist = fara för Sverige.

Var musiken ens arabisk? Den kanske var persisk? Afghansk? Pakistansk? Låt oss utgå från att Björn Söder hör skillnaden, annars skulle han väl inte skriva som han gör.

 

Att göra sig lustig över Björn Söders tweet är för enkelt, det är att skaffa sig meningslösa poäng i drängstugan Twitter. Söder vill elda på motsättningarna i samhället och mobilisera sin bas precis som Åkesson när han ställde ”tjeckisk operett” mot Allsång på Skansen.

Att rasa och skrika och larma är att delta på deras villkor.

Det enda jag inte begriper är hur borgerliga personer anser sig kunna gå arm i arm med ett parti som har Björn Söders syn på individer. Hur tänker Moderaterna att de ska kunna samarbeta med ett parti som vänder sig mot borgerlighetens viktigaste utgångspunkt?