Bråket med Erdoğan kommer att pågå och pågå och pågå

Recep Tayyip Erdoğan.

Måndagen såg länge ut att bli en av de mindre miserabla dagarna i Ulf Kristerssons liv som statsminister.

Framåt eftermiddagen var det dock dags för presskonferens och journalisterna var givetvis mest intresserade av Nato och Turkiet och plötsligt såg ingenting ut att vara roligt längre.

Men nog började det lovande!

Solen sken över Stockholm och regeringskansliet hade skickat ut ett pressmeddelande om ett photo opportunity, som termen för tillfälle för fotografering lyder på vår tids svenska.

Charles Michel, högdjur i Bryssel, ordförande i Europeiska rådet, en institution inom EU vars uppgift är att se till att medlemsländerna är överens om unionens övergripande utveckling, var på ingång.

Klockan började närma sig 11.45 och fem fotografer stod och huttrade utanför Sagerska palatset, som statsministerns bostad kallas då en moderat innehar ämbetet.

(Då sossarna styr heter det Sagerska huset. En av få märkbara skillnader numera mellan de två statsbärande partierna.)

Michel kom gående från runt ett hörn omgiven av ett entourage bestående av livvakter och pressnissar och utanför Sagerska stod ytterligare livvakter med snäckor i öronen och porten öppnades och ut kom Kristersson, klädd i kostym i flanell.

Händer skakades, de två männen log in i kamerorna, photo opportunity, Kristersson sa någonting om att Stockholm hade snö för någon vecka sedan, sedan försvann de in för lunch och överläggningar.

Han såg ut att trivas under den minut han stod där ute i kylan i kostym och skakade hand, Kristersson.

Undra på det. Regeringen har inte fått en rolig start, den utlovade skattesänkningen på bensin på fem kronor litern stannade vid 14 öre, elstödet har utvecklat sig till en mörk fars och förra veckans EU-toppmöte i Kiruna slutade med att Kristersson och Ebba Buschs hånades för sina kläder.

Och som om det inte var nog med elände tycks utrikesminister Billström inte kunna säga ett ord om Turkiet och Nato utan att ställa till det.

Är det inte konstigheter om att det kan bli olagligt att vifta med PKK-flaggor, är det dumheter om att den upphängda Erdoğan-dockan skulle utgöra någon slags skenavrättning.

Men för en stund slapp Kristersson allt elände, de svikna vallöftena, nu fick han stråla i internationellt sällskap, visa prov på statsmannaskap, värdighet, vara den vuxne i rummet.

Och under presskonferensen någon timme senare fick statsministern prata om hur han under Sveriges ordförandeskap vill göra EU tryggare, friare och grönare och Rysslands senaste krigsförbrytelser i Ukraina fördömdes.

Cirka 15 reportrar på plats, på länk från Japan, Bryssel, Spanien och Finland ytterligare några, de ställde till en början alla de rätta frågorna.

Men givetvis lät inte pressfolket den senaste utvecklingen i relationerna med Turkiet passera.

Regeringens böjda ryggar och stammande ursäktanden för att några aktivister har haft fräckheten att använda sig av den svenska yttrandefriheten har nämligen inte fått avsedd verkan.

Den lynnige ledaren i Ankara svarade med att höja kravet på att 73 personer ska utlämnas från Sverige till Turkiet till 130 och nu stod Kristersson och försökte få oss att tro att allt egentligen är toppen.

Men hans röst hade tappat sina glada ton, nu var den dov och lågmäld, och hans ögon såg ut att längta bort.

– När blir Sverige medlemmar i Nato? undrade TV 4.

– Så snart som möjligt, svarade Kristersson.

Det är nog lika bra att statsministern fortsätter att hålla sig till icke-svar i den här frågan.

För aktivisterna som hängde upp skyltdockan kommer slå till igen, de hysteriska politiska reaktionerna i Ankara och Stockholm måste ha trumfat deras vildaste förhoppningar, Expressen publicerar i dag en elak Erdogan-dikt på kultursidan, samtidigt har ju den turkiska regimen intresse av att hålla dispyten vid liv fram tills sommarens parlamenstval...

Och mitt i allt meddelar svensk åklagare att Erdogan-dockan inte leder till brottsutredning.

Utrikesminister Billström, han som nyss pratade om sabotage mot Natoansökan, om hur ”otroligt allvarlig” aktionen var, som påminde om att två ledande svenska politiker har mördats, denne Billström har uttalat sig igen.

”Självklart står vi upp för yttrandefriheten och värnar våra grundlagar” säger han nu.

Att Billström behöver göra ett förtydligande av det slaget borde få honom att fundera lite över sin ursprungliga reaktion. Men det tycks vara för mycket begärt.

Det här eländet kommer bara att pågå och pågå och pågå.

Följ ämnen
Nato