Moderaterna blandar goda tankar med usla om gängmorden

Moderaternas rättspolitiske talespersonen Johan Forssell och partiledare Ulf Kristersson på väg in till pressträffen.

Utspelen om gängmord faller numera tätare än regnet efter några varma veckor i augusti.

Torsdagen den 17 september var det Moderaternas tur att blanda intressanta förslag med meningslösheter och en och annan dumhet.

Platsen var riksdagens presscenter, utanför vilken en kaffeautomat hade sprungit läck, översvämmat heltäckningsmattan och hotade åstadkomma fuktskador.

En kulturskribent hade säkerligen funnit en olycksbådande symbolik i denna scen och fått ihop 6 000 svårtuggade tecken om att Sverige är ett Titanic på väg att styra mot de kriminella klanernas isberg.

Två minuter och 40 sekunder försenade, det har funnits epoker då moderater ännu kom i tid, gjorde så Ulf Kristersson och Johan Forsell, partiets rättspolitiske talesperson, entré.

Partiledaren var på gott humör och fyrade raskt av den gamla vanliga ammunitionen bestående av visitationszoner, anonyma vittnen och dubbla straff för gängkriminella. Saker som den dumma regeringen sagt nej till.

Den oartige hade möjligen kunnat invända att ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande inte vinner i trovärdighet av att hoppa av de viktiga blocköverskridande samtalen om den organiserade brottsligheten, men det här var inte rätt tid och plats för den sortens ledsamheter.

Efter några minuter tog så Forsell över berättelsen och upprepade för säkerhets skull det hans chef just sagt.

Att domstolar inte kommer att tillmäta anonyma vittnen mer än högst marginell betydelse som bevisning och att utspelet således sannolikt är ett slag i luften nämndes givetvis inte, men det här var som sagt inte rätt plats för ledsamheter.

Annat strävsamt tankegods dök upp. Som kriminalisering av tillhörighet i kriminella gäng.

Inte nödvändigtvis en dum idé, men när det väl har tröskats genom behövlig grundlagsutredning och klubbats två gånger i riksdagen med val emellan är det väl barnbarnen till dagens unga gangsters som går att klämma åt.

”Kraftigt förstärkta möjligheter att avlyssna och övervaka gängmedlemmar” lät inte helt behagligt.

Jag tvivlar inte på att berörda lagar behöver moderniseras, men detta kan mycket väl sluta som då terrorism skulle bekämpas, med att paragraferna används för att jaga illegal nedladdning av någon gammal Dylanplatta.

Tre nyheter presenterades mot slutet. Dessbättre, då den grova kriminaliteten är ett av våra allvarligaste problem som inte bara kan stävjas med befintliga verktyg. Nya tankar behövs.

För en konservativ rättssäkerhetsfundamentalist som jag såg inte heller dessa utspel vid en första anblick alltför hårresande ut.

Pigg är idén att alla relevanta myndigheter ska ha ett tydligt politiskt krav på sig att aktivt delta i brottsbekämpningen.

Exempelvis Bolagsverket, CSN och Transportstyrelsen ska in i samarbetet. Så borde fallet vara redan i dag.

Utvisning av fler gängmedlemmar? En utredning som vill pilla i Lagen om utlänningskontroll ligger redan och samlar damm.

I den föreslås att möjliga terrorister som utgör ett kvalificerat säkerhetshot ska kunna skickas hem. Inte som i dag, att det måste finnas ett hot mot rikets säkerhet. Ja, varför inte.

Säga vad man vill om moderaterna, men de är ju inte ett gäng sverigedemokrater som vill bryta mot Europakonventionen och utvisa människor till tortyr.

Bara nu inte bevisen ska hållas hemliga. Någon rimlig chans att kunna försvara sig måste få finnas även i detta sammanhang. Det förflutna innehåller mer än en skamfläck inom området.

Bäst var förslaget att göra det enklare att beslagta dyra klockor, bilar och allt vad det nu är som de yrkeskriminella håller sig med. Det gör ont. Pengar är ju när allt kommer omkring brottslingarnas drivkraft.

Stöd för reformen finns tydligen i en av Europarådets konventioner och bör gå att genomföra utan att ge polisen alltför fria befogenheter.

Den kriminalhistoriskt bevandrade vet ju att det var genom att ”Go for the money” som Al Capone en gång i världen knäcktes.

Inte mycket nämndes om de tidiga insatser som behövs för att stoppa nyrekryteringen av kriminella, men det var nog inte heller att förvänta sig. Det finns ju gränser för vad som går att begära av politiker till höger om Miljöpartiet nuförtiden.

Tillställningen var över på 26 minuter. Intervjuer följde. De gamla vanliga journalisterna ställde sig i kö.

För tidningar, radio och tv är det tacksamt att fixeringen vid pandemin börjar släppa.

Möjligen är det en smula dystert att det offentliga samtalet har återvänt till att i allt väsentligt stå på samma fläck som det stampades på innan en fladdermus i Kina ställde till det.

Men det här var inte dagen för den sortens dystra betraktelser.