Mejla

Oisín Cantwell

Behandlingen av utvisningshotade Zozan är en mardröm

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

Att läsa Migrationsverkets redogörelse för varför tvåbarnsmamman Zozan ska utvisas är en växande mardröm.

13 sidor svävande anklagelser om hot mot rikets säkerhet författade på en prosa som närmast är en parodi på byråkratiska.

Aftonbladet berättade i går om Zozan Büyük, en 30-årig belgisk medborgare som är gift med en svensk man och som har bott i Örebro i fem år. Hon arbetar, ligger inte samhället till last och har fått två barn, i dag två och fyra år gamla.

Nu ska hon utvisas till Belgien. Varför? Hon får inte veta mer än att hon anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet.

Migrationsdomstolens avgörande i förra veckan skingrar inte dimman. Det gör inte heller det beslut av Migrationsverket som föregick den rättsliga prövningen.

 

Jag fick i förmiddags tillåtelse att i domstolens reception läsa den på sakliga argument fattiga och delvis maskade redovisning som myndigheten lyckats knåpa ihop.

Det är ingen rolig läsning. Smaka exempelvis på följande formulering:

”Migrationsverket anser inte att det har framkommit sådana konkreta omständigheter som indikerar att det finns anledning att ifrågasätta Säkerhetspolisens bedömning eller den information de (sic!) har baserat denna på”.

Tacka för det. Zozan Büyük har ju inte fått veta vad det är hon anklagas för. Hur ska hon då kunna lämna en förklaring som ger anledning att ifrågasätta säkerhetspolisen?

 Zozan Büyük.
Foto: Jerker Ivarsson
Zozan Büyük.

På nästa sida byter byråkraten som har författat eposet spår och börjar plötsligt frilansa som familjerådgivare.

Beskäftigt förklaras för kvinnan att hon kan ta sin svenske medborgare till make och de likaledes svenska barnen med sig och börja om i Belgien.

Ursäkta, har Migrationsverket plötsligt anställt Dr Phil? 

Efter ytterligare några sidors hänvisningar till diverse lagar, paragrafer och återkommande idisslande av Säpos hemligheter, som dessvärre inte får avslöjas, förklarar myndigheten att ”ditt eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och allvarligt hot mot ett grundläggande säkerhetsintresse”.

Vad är det egentligen som pågår här?

Säpos två timmar långa förhör med Büyük ger inte heller mycket till vägledning. Fråga efter fråga om vad hon anser om så subversiva ämnen som kvinnors rättigheter och demonstrationsfriheten i en demokrati.

 

Mot slutet kryper det dock fram. Vad tycker hon om den terrorklassade organisationen PKK? Är dess soldater möjligen frihetshjältar värda att hylla?

Dessa frågor är i och för sig inte orimliga. Kvinnan är kurd och född i Turkiet, även om hon som tioåring flyttade till Belgien med sin familj.

Men Zozan Büyük säger att hon inte fattar någonting. Att varken hon eller någon i familjen någonsin har varit engagerade i politiskt våld. Att hon inte har en aning om vad Säpos anklagelser går ut på.

Jag träffade henne i går. Kanske ljuger hon. Kanske vet hon exakt vad detta handlar om. Men mellan hulkningar och gråt gjorde hon ett trovärdigt intryck.

Och hennes trovärdighet ökar av att hon träder fram med namn och bild i Nordens största tidning. Den som vet att hon har lik i garderoben vet också att de kan ramla fram och att den som har gått ut offentligt riskerar hamna i en röra som aldrig tar slut.

En person med insyn i kurdiska kretsar säger att kvinnans pappa deltagit i demonstrationer för sitt folks frihet i Belgien, men det är givetvis inte ett giltigt skäl för utvisning.

Foto: Jerker Ivarsson
Zozan Büyük och Veysi Ari har två barn.

Om Büyük är skyldig eller ej är dock i detta sammanhang oväsentligt. Det väsentliga är att hon är bakbunden. Den som inte får anklagelser presenterade för sig kan inte heller bemöta dem.

Visst, Sverige måste få skydda sig. Och det ligger i sakens natur att en säkerhetstjänst inte kan drälla allt sitt material omkring sig.

Det bör också påpekas att Migrationsdomstolen inte bryter mot lagen, om nu någon trodde det.

Ribban för utvisning av EU-medborgare som inte misstänks för brott – inga konkreta anklagelser har presenterats mot tvåbarnsmamman – ligger hög, men utrymme finns.

11:e paragrafen i åttonde kapitlet i Utlänningslagen är en av dessa gummibestämmelser som staten kan ta till då ingenting annat hjälper.

Jaha, vad har vi här, inga brottsmisstankar, men ändå, ut ur landet ska du. Du vill veta varför? Ledsen, men det säger vi inte.

Har domstolen ens haft tillgång till Säpos material? För det mesta är information av detta slag sekretessbelagd till och med för juristerna som ska döma. De får helt enkelt lita på hemliga polisen.

 

Staten borde ta en titt på artikel 47 i EU:s rättighetsstadga. ”Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts” har rätt att få sin sak prövad i en rättvis rättegång.

En EU-medborgare som arbetar och gör rätt för sig och som ändå ska slängas ut får en grundläggande rättighet kränkt.

En människa som inte får veta vad hon anklagas för har, som tidigare påpekats, inte en chans att försvara sig. Hon får ingen rättvis prövning.

Den här illaluktande soppan är inte värdig en rättstat. Behandlingen av Zozan Büyük hör inte hemma i Sverige.

På goda grunder kritiseras diktaturer som beter sig så här.

 

Publicerad:

LÄS VIDARE