”Vi måste våga tala mer om buddhismen”
Den enda riktigt röda tråden när det kommer till våldtäkter är bristande jämställdhet. Manskult.
Det händer att män i min inkorg vill prata om våldtäkter och kultur. Och med kultur menar de nästan alltid religion. Och bara en religion.
Så nu ska jag prata om våldtäkter och kultur. Och med kultur menar jag religion. Tydligen.
Om en religion är en betydande faktor bakom sexuellt våld mot kvinnor borde man hitta en religiös tråd i statistiken när man tittar ut över världen. Problemet är att den här sortens statistik är krånglig, antalet rapporterade våldtäkter i olika länder är nästan poänglöst att jämföra eftersom skillnader i anmälningsbenägenhet och juridiska definitioner gör siffrorna mer eller mindre oanvändbara - de flesta begriper att en svensk kvinna inte löper 126 gånger högre risk att våldtas än en kvinna i Afghanistan (som rapporterar 160 våldtäkter om året på 32,5 miljoner invånare). För att närma oss relevanta siffror måste vi titta på den sortens intervjubaserade studier som borrar sig ner i mörkret.
Här är en handfull miljöer som reser sig ur mängden (på ett sorgligt sätt) i sådana studier.
Papua Nya Guinea. Den här bergiga staten i västra Stilla havet är plågad av sexuellt våld mot kvinnor. I en omfattande, intervjubaserad FN-studie från 2013 uppgav hela 62 procent av männen från Bougainvilleprovinsen (huvudön) att de hade våldtagit minst en kvinna. Och 69,3 procent av dessa våldtäktsmän uppgav att de hade begått fler än en våldtäkt. Anmärkningsvärt för Papua Nya Guinea är också att en majoritet av våldtäkterna inte sker i nära relationer och att gruppvåldtäkter är vanliga: 14 procent av alla män i studien uppgav att de deltagit i minst en gruppvåldtäkt.
Om religionen är en utlösande faktor är landet en skamfläck för kristendomen, 96 procent av landets 6,7 miljoner invånare identifierar sig som medlemmar av en kristen församling. De flesta är katoliker eller lutheraner men här finns även gott om sjundedagsadventiser, pentekostalister (pingstvänner), protestantiska evangelister, baptiser och så vidare.
Den muslimska befolkningen uppskattas till ungefär 4 000 personer, eller 0,05 procent.
New Dehli. I en intervjubaserad studie från 2012 uppgav 92 procent av kvinnorna i Indiens huvudstad New Dehli att de utsatts för någon form av sexuellt våld i offentliga miljöer. Definitionen är otydlig och siffran är så hög att man blir misstänksam men den vittnar rimligen om ett massivt problem - som eventuellt kan spåras till hinduismen. 80 procent av New Dehlis invånare är hinduer, 13 procent muslimer och drygt 5,4 procent sikher.
Alaska. Den amerikanska delstaten Alaska är ett mörker när det kommer till övergrepp mot kvinnor, både i nationell och internationell jämförelse. I en studie från 2010 uppgav 37 av 100 vuxna kvinnor att de utsatts för sexuellt våld medan hela 59 av 100 kvinnor uppgav att de utsatts för våld och/eller sexuella övergrepp.
Religionen då? 62 procent av befolkningen i Alaska tillhör någon av de kristna församlingarna men här tvingas vi även rikta misstankar mot de icketroende eftersom de utgör hela 31 procent. 0,5 procent är muslimer.
Indonesien. Indonesien, med världens största muslimska befolkning, sticker också ut i den tidigare nämnda FN-studien även om de mest alarmerande siffrorna är förankrade i den östra Papua-provinsen som, intressant nog, gränsar till just Papua Nya Guinea och där den absoluta majoriteten (83 procent) identifierar sig som kristna. 48,6 procent av männen i Papuaprovinsens huvudstad Jayapura uppgav att de hade våldtagit minst en kvinna, nästan det dubbla mot Indonesiens huvudstad Jakarta (med 85 procent muslimer) där siffran var 26,2 procent.
Kambodja. Amnesty har larmat om omfattande sexuellt våld mot kvinnor i Kambodja och den där FN-studien från 2013 vidimerade deras oro, åtminstone kring gruppvåldtäkter: 23 procent av männen i Kambodja uppgav att de deltagit i en gruppvåldtäkt, den högsta andelen för denna våldtäktsform bland de nio regioner som omfattades av studien. Kambodja var också enda landet i studien där gruppvåldtäkt var den vanligaste formen av våldtäkt utanför nära relationer.
Om siffran har religiös förankring måste vi våga prata mer om buddhismen. I Kambodja är 96,4 procent buddhister (Theravada-läran). 2,1 procent av befolkningen är muslimer. 1,3 procent är kristna.
Etiopien. En FN-rapport uppskattar att Etiopiens kvinnor löper högst risk i världen att utsättas för våld av sin partner (eller blivande partner, kidnappning och våldtäkt är i vissa provinser vanligt förekommande som ett slags forcerat ”frieri”). 6 av 10 kvinnor utsätts för sexuellt våld under sin livstid. Barnbrudar är vanligt, 66 procent av landets 50 miljoner kvinnor är gifta innan sin 18-årsdag.
62,8 procent av landets befolkning tillhör kristna församlingar, oftast den etiopisk-ortodoxa statskyrkan, medan muslimer utgör ungefär 34 procent. I regionerna Amhara och Tigray, där barnbrudar är vanligast, är kristendomen större.
I Amhara är cirka 82 procent kristna och 17 procent muslimer. I Tigray är 95,6 procent kristna och 4 procent muslimer.
Amerikanska armén. Det finns flera studier som varslar om en våldtäktskultur inom amerikanska armén där kvinnliga soldater stationerade i konfliktområden lär löpa högre risk att bli våldtagna av manliga kolleger än att dö i strid. I en studie med 540 kvinnliga veteraner från 2005 uppgav 30 procent att de utsatts för övergrepp av manliga kolleger och/eller befäl, 14 procent att de blivit gruppvåldtagna och 20 procent att de blivit våldtagna mer än en gång.
I amerikanska armén tillhör 66 procent de kristna församlingarna medan 25 procent definierar sig som icketroende. 0,45 procent är muslimer (marginellt fler än de som tror på ”data error”).
Här någonstans börjar bilden av en våldtäktskultur ta form: den typiska våldtäktsmannen är en man i andlig kris. Han kan också vara kommunist för nu kom jag ihåg att drygt 1 av 5 kinesiska män uppger att de våldtagit minst en kvinna. Och att åtminstone en miljon tyska kvinnor våldtogs av ryska soldater i slutet av andra världskriget så där har vi ett mönster.
Eller inte.
Om det inte redan framgått med önskvärd tydlighet är det här nonsens. Famlandet efter religiösa trådar alltså.
Det betyder inte att det saknas trådar. Det finns flera att peka på men den enda riktigt röda tråden mellan de här miljöerna är bristande jämställdhet. Manskult.
Det är också FN:s slutsats. När jämställdheten mellan könen ökar minskar de sexuella övergreppen. Våldtäkter förebyggs helt enkelt bäst med feminism, den radikala idén att kvinnor också är människor. Fullvärdiga människor.
Det är därför den som vill prata om våldtäktskultur men inte prata om feminism saknar trovärdighet.
Våldtäktskultur kommer du i någon mån hitta var du än gräver. 2013 slog WHO fast att fysiskt och/eller sexuellt våld mot kvinnor är ”ett globalt folkhälsoproblem av epidemiska proportioner”. Enligt FN-organets rapport utsätts 35,6 procent av världens kvinnor för fysiskt och/eller sexuellt våld under sin livstid.
Det är var tredje kvinna på planeten.
Och sjukdomen finns i alla länder. Bakom alla pigment och under alla gudar.
Till sist, om en studie i Europa
2014 intervjuade EU:s Agency for Fundamental Rights 42 000 kvinnor i Europa i vad som lär vara den största undersökningen någonsin kring fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor. Enligt den har 1 av 3 vuxna kvinnor i Europa utsatts för någon form av fysiskt och/eller sexuellt övergrepp. Värst var Danmark där 52 procent uppgav att de utsatts för något slags fysiskt och/eller sexuellt övergrepp, medan ”bara” 19 procent av polska kvinnor uppgav detsamma. I Finland var siffran 47 procent och i Sverige 46 procent. Det finns goda skäl att anta att även intervjustudier hemsöks av metodproblem.