Blir det en rättegång rör det hela världen
Om direktörerna i Lundin Petroleum åtalas så är det första gången sedan Nürnbergsprocesserna som företagsledare ställs inför rätta för folkrättsbrott.
Det skulle bli en rättegång av global betydelse.
Aftonbladet avslöjade i går att oljebolagets styrelseordförande Ian Lundin och vd Alex Schneiter delgivits misstanke om medhjälp till grovt folkrättsbrott.
De två topparna kan ha varit inblandade i brott mot mänskligheten när över 12 000 sudaneser dödades och minst 160 000 drevs på flykt under åren 1997-2003.
Det handlar med andra ord om mycket grov kriminalitet, men det bör påpekas att delgiven misstanke inte är samma sak som att åtal väcks, än mindre att det föreligger en fällande dom.
Att förundersökningen har utvecklats på detta sätt är inte sensationellt. Den är inne på sitt sjunde år och hade varit nedlagd för länge sedan om den inte innehöll substantiellt material.
Åklagaren Magnus Elving har ett gediget material att luta sig mot. Mycket är dokumenterat i den egna utredningen och i rapporter från människorättsorganisationer som Amnesty international, Christian aid och Human Rights Watch, som alla har hävdat att Lundin Petroleum har bidragit till att kränka mänskliga rättigheter i Sudan.
Det var för övrigt efter att Ecos, European Coalition on oil in Sudan, riktat liknande anklagelser i en utredning som den svenska förundersökningen inleddes.
Det som utspelade sig efter att Lundin Oil, som bolaget då hette, i slutet på 1990-talet tecknade avtal med regimen i Sudan om att utvinna olja i ett område som rebellgruppen SPLA kontrollerade var inte vackert.
Den brutala regimens beväpnade miliser tvångsförflyttade stora delar av befolkningen för att bolaget skulle få borra i lugn och ro.
I mars 2001 besökte fotograf Martin Adler och jag själv denna del av Sudan. Redan vid denna tid var Lundins engagemang i regionen ifrågasatt och kritiserad.
Vi hyrde ett plan i Kenya och kunde på så sätt ta oss till en av världens mest otillgängliga platser i Sudan, Afrikas till ytan största land.
Vi träffade tusentals svältande flyktingar i en liten by, bara två mil från Lundin Oils område.
Jag går till läggen och påminns om trebarnsmamman Veronica Nerkaui som lagade frukost då de första granaterna slog ner. Nu, två veckor senare, letade hon efter sina tre barn i uppsamlingslägret. Hon trodde att de var döda.
Vi träffade Niyang Thon, en kvinna i 70-årsåldern som varit på flykt i ett år sedan armén utplånat hennes by och Marsa Njalong, som var höggravid då soldaterna anlände och endast med stor möda lyckades fly.
Att hitta människor som kunde berätta om regeringens övergrepp var inte svårt. De ville berätta: om det besinningslösa våldet, männen och pojkarna som dödades, skövlingarna.
Men att det inte råder någon tvekan om att grova brott mot mänskligheten i området innebär inte en enkel resa fram till fällande dom.
Lundin och Schneiter nekar till brott och åklagare Elving kan få betydande problem med att leda ett eventuellt åtal i bevis.
Elving är i och för sig en specialiståklagare som med framgång lett en process om folkmord i Rwanda, men detta blir en svårare uppgift.
Rwanda är i dag en tämligen välfungerande stat som Stockholms tingsrätt kunde resa till under rättegången för att lyssna på vittnen.
I Sydsudan råder inbördeskrig och en svensk domstol kan för närvarande knappast åka dit.
Det finns även andra bevissvårigheter. Att övertyga en domstol om att direktörerna har ett juridiskt ansvar för regimens övergrepp mot befolkningen kan bli besvärligt. För en fällande dom för medhjälp till folkrättsbrott krävs bevis för deltagande i planering eller genomförande av brottet.
Om åtal över huvud taget väcks så kommer det att ske först nästa år. I så fall åtalas företagsledare för folkrättsbrott för första gången sedan de 13 Nürnbergrättegångarna under åren 1945-1949, då ledande nazister ställdes inför rätta.
Det skulle vara en rättegång av betydelse för hela världen. En rättegång som företag inom branscher som olja och gruvnäring i oroshärdar har anledning att följa noggrant.