Avskaffat danstillstånd är inte en frihetsreform
Äntligen avskaffar riksdagen det eländiga danstillståndet.
Det är nu inte den fantastiska frihetsreform som många inbillar sig, men om inte annat slipper vi en lågintensivt puttrande rörelse där alldeles för många har varit alldeles för jobbiga under alldeles för lång tid.
Och vem är jag att gnälla när politikerna för en gångs skull lyckas genomföra en debatt i civiliserad ton och till och med visar prov på någonting som påminner om humor.
Vissa av justitieutskottets ledamöter betedde sig i plenisalen i dag i och för sig som att någon staty över en diktator just hade välts och en ond regim jagats på flykt, men till och med det går att tugga i sig.
– Får jag lov, herr talman, utbrast moderaten Charlotte Nordström.
– Nu är vi äntligen framme, tjoade vänsterpartisten Lotta Johnsson Fornarve.
– Sanningen är att jag enligt lagen skulle kunna ta ett grundsteg i rumba här och nu, kvittrade centerpartisten Jonny Cato och började förfärligt nog röra på sig.
Från vänster till höger rådde enighet om att byråkrati och förmynderi och stelbenta regler nu slängdes ut genom fönstret och att en ny och vackrare dag är här.
Något förbryllande är det möjligen att en lagändring som anses vara så viktig har tagit så lång tid att genomföra.
Danstillstånd är en bestämmelse i ordningslagen som har funnits sedan politikerna på 1950-talet inte längre stod ut med att unga människor samlades, drack alkohol, lyssnade på jazz och låg med varandra.
För att stoppa förfallet infördes en ordning där den som anordnade dans behövde ansöka hos polisen, som godkände eller avslog på grunder som inte alltid var enkla att förstå.
Den allmänna moralen har för länge sedan förändrats, men ända in i vår tid har den barägare som inte sätter stopp för plötslig spontandans riskerat att bli berövad utskänkningstillståndet.
Något förbryllande är det möjligen att det har tagit riksdagen 67 år att avskaffa eländet. Från och med 2004 lades över 60 motioner från olika partier om förändring, men ingenting hände.
Att Socialdemokraterna och Kristdemokraterna var ensamma om att inte göra väsen av sig i frågan är dock inte det minsta förvånande.
De enda som kan matcha förbudssossar i hat mot allt som är kul är nämligen den kristna moralhögern.
Saker och ting började dock röra på sig då Vänsterpartiet bestämde sig för att strunta i petitesser som att klassklyftorna växer och i stället göra danstillståndet till profilfråga.
Partiet lämnade in en så kallad gruppmotion till riksdagen 2016, liberaler gnisslade tänder över att de inte kom på denna tanke, Justitieutskottet yrkade bifall och anmodade regeringen att göra något åt saken.
Frågan utreddes. Slutsatsen presenterades två år senare. Tillståndet ansågs fylla en viktig säkerhetsfunktion, men bestämmelsen kunde modifieras.
Sedan bröt coronaepidemin ut, dans på lokal var ändå inte att tänka på, utredningen lades på någon hylla och började samlade damm.
Något förbryllande är det möjligen att det första den nytillträdde justitieministern Gunnar Strömmer gjorde i fjol var att väcka liv i danstillståndet och göra det till profilfråga.
Gängmord, tonåriga torpeder, en organiserad brottslighet som plundrar välfärden, problem saknades inte på statsrådets bord. Men Strömmer var obeveklig.
– Om jag fick välja en lag som borde tas bort är det den om danstillståndet. Men det pågår ett lagstiftningsarbete och det kommer nog landa ganska snart, förklarade han någon vecka efter att han installerat sig.
Kanske behövdes en lågt hängande frukt att värma upp sig och anhängarna med.
Utredningen som företrädaren Morgan Johansson hade tillsatt presenterade två olika möjligheter.
Antingen att tillställningar med högre ordningsrisker skulle fortsätta behöva tillstånd. Eller att det helt slopades. Strömmer valde det senare, trots att utredaren ansåg det vara det sämre alternativet.
Något förbryllande är det möjligen att Lagrådet gick i taket när förslaget presenterades.
Denna myndighet, bestående av rikets högsta jurister, har att granska nya paragrafer innan de klubbas och försöker med varierande framgång stoppa de värsta idiotierna.
Långtgående terrorlagar, hemlig avlyssning av människor som inte är misstänkta för brott, dessa jurister har onekligen att göra.
Men i en något bristfällig analys av vilka strider som är värda att utkämpa bestämde sig Lagrådet för att klaga på att regeringen hade så bråttom och att den satsade på det alternativ som utredaren inte tillstyrkte utan att först ha genomfört ny remissomgång.
Kritiken lyssnade inte riksdagen på. I dag röstades bestämmelsen enhälligt bort.
Efter nästan 70 år av en morallag som för länge sedan spelat ut sin roll, motioner, debatter, utredningar, långbänken är över.
Riktigt förbryllande är dock att allt detta oväsende inte är till mycket nytta.
Från och med 1 juli måste nämligen en arrangör anmäla till polisen att en tillställning med dans ska hållas. Villkor kommer att ställas upp, böter för den som inte sköter sig kan delas ut.
Byråkratin lever i högönsklig välmåga.