Jag hoppas jag skulle ta en dödsdom som Ragge
Han heter Ragnar Henrik Eklund, ska snart fylla 60 och har alltid kallats Ragge.
Vi sitter alltså på restaurang Buffalo Bill vid Kristalltorget i Solberga, Hägersten, Stockholm, Sweden, där burgarna är värda en omväg, men det var inte för dem vi kom dit.
Vi kom för att snacka med Ragge. Han samlar sina gamla kompisar ganska regelbundet på den där krogen och han vill att allt ska vara normalt.
Fast det är inte normalt.
Ragge har varit tv-producent. Han är killen bakom program som Idrottsgalan, Hem till Midgård, Ballar av stål, Grogg och Arga snickaren. Han skrev sketcher till Glenn Killing-gänget, Robert Gustafsson, Sissela Kyle och Stig Grybe.
Men det var då det.
För några år sedan fick Ragge ALS, den krypande sjukdomen som drabbar cirka 200 svenskar om året och som gör att musklerna förtvinar och lägger av vartefter. Långsamt, oundvikligt och obönhörligt tills man är helt förlamad och det tar slut.
Ragges huvud är lika skarpt som det alltid varit. Men nu kan han bara röra ett finger. Han har en eldriven rullstol med en massa avancerade funktioner och hans älskade hustru Helene sköter om honom och han dricker med ett sugrör och jag vet fan inte hur man själv skulle reagera inför en dödsdom, men jag önskar att jag kunde ta det som Ragge.
Vet ni vad mannen gör?
Han rappar.
Om livet och döden.
Ragge talsjunger alltså sina egna texter till gamla örhängen. Han deklamerar helt enkelt, i en tradition som musikvetarna kallar sprechgesang, vars modernare utövare innefattar så väsensskilda artister som Snoop Dogg och Arne “Rosen” Qvick.
Först hade han bara tänkt spela in en låt till sin egen begravning. Som en överraskning för de sörjande. En kul grej, tyckte Ragge, som säger att han är dålig på att vara pretto, men ser på livets värden helt annorlunda nu när han är på väg till andra sidan:
- Jag blandar pekoral med vulgariteter och finstämdhet. Med lite garv och kärlek funkar det mesta. Och ibland blir det väldigt sorgset...
Tillsammans med kapellmästaren och pianisten Svante Persson och med hjälp av gitarristen Roffe Wrangnert och batteristen Pirre Starrin blev det fler låtar. “Tack för tramset” till exempel, en vacker och djupt melankolisk text till melodin från “My favorite things” i musikalen Sound of Music. Det gör ont att höra den.
De håller på med den tionde låten nu. Det blir ett album, som det heter i musikbranschen, men det börjar bli bråttom. Ragges lungor är inte bra och han kanske snart måste operera bort talförmågan för att få tillräckligt med syre och hålla sig vid liv ännu en tid.
I vilket fall som helst kommer låtarna på Spotify. Det blir riktig releasefest och 60-årskalas på Buffalo Bill i slutet av månaden.
Full rulle med ALS-Ragge.
Så normalt det kan bli.
Ragge var kompis med den ALS-sjuke man i 60-årsåldern som tog sitt liv i somras med hjälp av en pensionerad läkare. Läkaren, som hade försett mannen med en dödlig dos sömnmedel polisanmälde sedan sig själv, och utreds nu av polisen för medhjälp till dråp.
Både mannen som tog sitt liv och Ragge hade försökt få reda på hur det står till med forskning om ALS. Några positiva besked fick de inte. Deras teori är att för få drabbas av sjukdomen för att det ska vara sexigt för forskare att utröna mer om dess upphov och verkan.