Ibrahim Baylan får Sveriges svåraste jobb

Ibrahim Baylan.

VISBY. Samordningsminister Ibrahim Baylan har fått ett av Sveriges svåraste jobb.

Han ska minska segregationen i samhället.

Vi börjar med en brasklapp. Det är inte bestämt att Ibrahim, alltid kallad Ibbe, Baylan, samordnings- och energiminister (S), ska ha hand om den nya regeringsdelegation som ska minska segregationen i samhället. Men han tror själv att det kommer att falla på hans lott.

Det var på en presskonferens före sitt tal i Almedalen som statsminister Stefan Löfven och Ibrahim Baylan avslöjade att regeringen tänker ta krafttag för att få bukt med det alltmer splittrade samhället.

Det kommer att kosta mycket pengar och ta lång tid. Segregationen har ökat under flera decennier och mest utsatta är en rad områden med många hyreslägenheter och hög andel utrikes födda.

Sedan 2000 har andelen personer som har tjänar högst 60 procent av medianinkomsten ökat från knappt tio till drygt fjorton procent. Polisen anser att det finns 53 bostadsområden som är särskilt utsatta, bland annat av grov brottslighet. Extra illa ställt är det i 15 av dem.

En femtedel av dem som bor i dessa områden anser att otryggheten påverkar livskvaliteten. I hela landet är siffran under tio procent.

Var fjärde mellan 20 och 25 år som bor i de här områdena varken jobbar eller pluggar. De har ingen sysselsättning som det går att redogöra för i statistiken. Kanske gör de ingenting, kanske ägnar de sig åt brottslig verksamhet.

I de mest utsatta områdena är det vanligare att eleverna inte klarar att ta sig vidare till gymnasiet än att de gör det. Omkring tre fjärdedelar gör det inte.

Drygt hälften av de utrikes födda kvinnorna, inte vara i i de utsatta områdena utan i hela landet, jobbar. Bland inrikes födda kvinnor är siffran 67 procent.

Läget är alltså kritisk. Och listan på hur ojämlikheten, segregationen, ökar i vårt samhälle kan, tyvärr, göras betydligt längre än den här.

Som ett led i att bryta segregation och utanförskap använda Stefan Löfven ordet ”tillsammans” oräkneliga gånger i sitt tal. Det är ett poppisord i politiken just nu.

Det är begripligt, det är ett bra ord. Det beskriver att flera människor kan uppnå mycket mer än enskilda var för sig. Löfven liknade samarbetet, att agera tillsammans, med Islands lag i fotbolls-EM,

- Island är den här turneringens sanna vinnare. De har gjort en fantastisk laginsats. Helheten är större än var och en,

Så sant. Men 90 minuters match går inte att jämföra med de år av arbete som Sverige kommer att behöva satsa på att minska utanförskapet, att bryta segregationen som gäller allt från bostäder, skolresultat, inkomster och jobb.

Delegationen, som regeringen ska tillsätta, ska samordna arbete mellan kommuner, myndigheter, frivilligorganisationer och föreningar och alltså jobba under flera år.

Regeringen är inte de enda som gjort analysen att det är nödvändigt att ta krafttag mot den ökande segregationen och vända den til integration. Den delas av alla politiska grupperingar. Även C-ledaren Annie Lööf ägnade stora delar av sitt tal åt det.

Men regeringen är den enda instans som kan leda arbetet. Ibrahim Baylan har en diger uppgift framför sig.