Mördade Johans föräldrar: ”Behövs ytterligare kommissioner”

Uppdaterad 2015-06-07 | Publicerad 2015-06-05

Thomas Quick erkände och dömdes för mordet på deras son.

Men Björn och Anna-Clara Asplund trodde aldrig på hans skuld.

– Kommissionen är en punkt i den rättsliga hanteringen av Quick. Men det öppnar en dammlucka då flera mördare gått fria. Det behövs ytterligare kommissioner, säger Björn Asplund.

Mordet på deras son Johan är ett av de som Quick, numera Sture Bergwall, fälldes och friades för.

Nu söker Björn och Anna-Clara svar i kommissionens rapport på hur det kunde gå så fel.

– Det framkommer att den lilla gruppen har fått leka i en egen lekstuga. De har inte tagit fram det som talar mot Quick som gärningsman utan bara det som talar för honom som gärningsman, säger Björn Asplund.

”Många mördare har gått fria”

Johan Asplund var bara elva år gammal när han försvann från sitt hem i Sundsvall 1980. 1993 erkände Thomas Quick mordet på Johan, åtta år senare dömdes Quick för mordet. 

Men Johans föräldrar trodde aldrig på Quicks skuld. De insåg direkt att han inte hade något med deras sons försvinnande att göra.

– När Quick gick upp på scenen upphörde alla andra utredningar. Det som detta har lett till är att många mördare har gått fria, säger Björn Asplund.

Quicks falska erkännande och domen mot honom har lett till åratal av lidande för familjen.

– Vi har följt Quick-utredningarna dygnet runt, året om i både hjärta och hjärna, säger Björn Asplund.

Vad säger ni om Sture Bergwalls roll i detta?

– Han har en helt avgörande roll. Låt vara att han var intagen för rättspsykiatrisk vård och fick medikamenter. Men i långa perioder reds han av ångest. Han har haft många stationer när han hade kunnat sagt: Stopp, det här är inte sant. Så han har ett ansvar, säger Björn Asplund.

– Naturligtvis är han ett offer men har har medverkat till att bli ett offer. Han har under åren haft hur många tillfällen som helst att kliva tillbaka. Även om man är sjuk och får droger så har man ett ansvar. Sjukdomen och drogerna kan förklara men inte försvara hans beteende.