Sofias son har drömt om en julklapp i fyra år

Familjen lever på 3 100 kronor i månaden: ”Blir alltid ledsen kring julen”

Uppdaterad 2023-01-11 | Publicerad 2022-12-20

HÄSSLEHOLM. Det formas en liten kö i snön utanför församlingshemmet.

Där är lilla Kelly, 3, i en blå pulka.

Pia, 67, som lagar sina tänder själv med plastmassa – tandläkare har hon inte råd med.

Och ensamstående Sofia, som likt andra asylsökande får lägga sig hungrig varje kväll.

I kväll delar kyrkorna ut 78 matkassar till fattiga familjer, men de blir bara fler.

– När min son frågar varför han inte får en julklapp blir jag bara tyst, säger Sofia.

Som andra småkillar gjorde Sofias 10-åriga son Mattias en Tiktok-video med sin önskelista. På den fanns bara två saker:

En radiostyrd bil.

Uppehållstillstånd.

Så har listan sett ut ända sen de kom till Sverige.

I kväll står mamma Sofia och väntar tålmodigt i mörkret, medan Hässleholms kyrkklockor slår fem slag. Där inne i värmen väntar en kasse med hennes namn på.

”En vuxen, ett barn” är den märkt.

– Jag kan inte förklara för min son att vi inte har några pengar, han förstår inte, säger Sofia.

Går till sängs hungrig – maten tar slut

Precis som tusentals andra asylsökande i Sverige lever de i extrem ekonomisk utsatthet.

Dagersättningen från Migrationsverket på som mest 71 kronor om dagen har inte höjts sedan 90-talet. Långt under nivån för försörjningsstöd. Bara smulor i en skenande inflation.

För Sofia och hennes son blir det sammanlagt runt 3 100 kronor att leva på varje månad, som ska räcka till mat, kläder, tvål, tandkräm och schampo, mediciner, räkningar…

Sofia säger att hon ständigt jagar extrapriser i billigaste butikerna. Ändå tar pengarna slut efter bara några veckor.

Sonen har en svår NPF-diagnos och behöver vård och mediciner, mamma Sofia själv är sjuk. Men hur ska de ta sig till vårdcentralen utan bil eller busskort? Sonen är alltid hungrig, förklarar Sofia. Själv går hon sällan mätt till sängs.

– Jag kan inte ta med honom och handla – han vill ha allt han ser i affären.

Fler hör av sig inför krisvintern

Inne i församlingshemmet står prydliga rader med 78 pappkassar, fyllda med varor som skänkts av lokala matbutiker, märkta med färger för olika klockslag. Tidigare kom alla behövande samtidigt och det kunde bli gruff och huggsexa om maten.

Nu måste man först bli inskriven i kyrkornas matkassesystem, som går efter inkomst. Hit kommer de 78 hushåll som har det allra svårast. Men just denna jul får kyrkorna i Hässleholm också samtal från dem som aldrig tidigare har behövt be om hjälp.

– Det är fler som har hört av sig, som vill skriva in sig och som hade behövt det, men vi bedömde att inte hade möjlighet att ta emot fler nu. Varorna ska räcka till också för alla, säger diakonen Anette Danielsson.

På borden finns blöjpaket, välling och mjölkersättning till familjer som inte alltid har råd med det allra mest nödvändiga.

Det har hänt att även vuxna utan barn ber om att få vällingpulver, för näringen.

Tidigare var det febril aktivitet här inne när ideella och kyrkfolk packade kassar på löpande band. När utdelningen drar igång är de bara några stycken kvar.

– Det ska inte vara så att man känner sig betittad, säger Anette Danielsson.

Frivilliga från olika kyrkor i Hässleholm hjälper till att packa matkassar, som delas ut en gång i månaden. Tidigare hade man utdelningen bara inför jul, men nu finns  behovet året runt.

Lagar tänder själv – inte råd med tandläkare

Utanför står Pia Svensson, 67 som lever på en knapp pension. Hon, dottern Eva och barnbarnet Anton har med sig stora rullväskor för att kunna släpa hem maten i snön.

– Men ta inga bilder där man ser tänderna, de har jag lagat själv, säger Pia.

Hon visar sin hemmagjorda tandprotes, gjord av plastpellets man köper på nätet, blandar med hett vatten. Massan trycker man sen fast. Den har stelnat till en tjock beläggning över den spruckna emaljen. Tandläkaren har Pia absolut inte råd med. Inte ens julpynt har hon satt upp i år, för att spara på elen. Mobilen laddar hon så sällan som möjligt.

Förra månaden fick hon en elräkning på tusen kronor.

– Men jag har en liten tomte i köket i alla fall, säger hon.

Dottern Eva, klädd i rutig långkjol som värmer benen, har det också knappert till och från, hon får skuldsanering.

– Enda som är bra med det är när det ringer telefonförsäljare. Då säger man att man har Kronofogden efter sig, då blir det klick direkt i luren, säger hon.

Kelly, 3, får en nalle med matkassen

Som fattig ställs man inför absurda val: mellan att köpa vinterkängor, kött eller alvedon.

Höjda elräkningar, bensin- och matpriser har gjort allt ännu körigare, berättar Christoffer, som drar Kelly, 3 år, i en pulka utanför kyrkan.

Idag ligger det en nalle till Kelly högst upp i matkassen.

Kellys mamma lever sedan fler år på försörjningsstöd, men har just fått ett efterlängtat jobb.

– Man skäms lite över sig själv att man hamnat här när man har ett barn. Men när man kommer hit till kyrkan känns inte alls så. De pratar med en här, om livet. Man har liksom inte alltid nån att prata med annars, säger hon.

Skammen är en del av fattigdomen.

Känslan av fångenskap en annan.

”Känns som ett fängelse – du är inte fri”

Hit till Hässleholms församling kommer denna kväll även en 18-årig asylsökande flicka från Afghanistan, vi kan kalla henne Noor, för hon vill inte att någon ska få veta.

Noors mamma får ibland låna pengar från vänner till att köpa mat.

– Sista veckorna i månaden äter vi mindre. Det blir inte, vad heter det, tallriksmodellen. Man äter väldigt lite protein och grönsaker, säger Noor.

För att ta del av rabatter och extrapriser måste man ha ICA-kort och personnummer, något som asylsökande inte har. Noor är ung, hon vill studera, jobba, leva – men för den som är fattig tycks alla dörrar stängda.

– Det känns som ett fängelse, för du ser att alla andra är fria, men inte du.