Gangsteradvokaten, Almedalsmordet och Skellefteå – så tänkte Aftonbladet
MARTIN SCHORI om tre svåra pressetiska beslut
Ett numera misstänkt terrorbrott i Visby, två advokater som har hjälpt gängkriminella och ett fruktansvärt överfall på ett barn i Skellefteå.
Stora nyhetshändelser, som alla väckt en hel del frågor i Aftonbladets läsekrets.
Varför publicerade ni namn på Theodor Engström, som inte är dömd?
Varför namngavs den ena ”gansteradvokaten”, men inte den andra?
Varför skriver man inte ut exakt ålder på flickan i Skellefteå?
Här kommer våra svar, i tur och ordning.
- Theodor Engström misstänks för – och har erkänt – ett mord på öppen plats mitt under Almedalsveckan. Han har själv sagt i förhör att motivet hade koppling till offrets offentliga roll. Det är ovanligt att vi publicerar namn i ett så pass tidigt skede i en rättsprocess men dessa omständigheter gör att det motiverar en namnpublicering redan nu, tycker jag.
- För offentliga personer eller personer i en förtroendeställning, som exempelvis advokater, är ribban för en namnpublicering lägre än för andra. Därför valde vi att namnge Ekrem Gungör, som har dömts för ett så pass grovt brott som förberedelse till mord. Den andra personen dömdes till en lägre straffsats och till ett brott som i mitt tycke inte motiverar en namnpublicering i Aftonbladet, med den publicitetsskada som den orsakar.
- Vi vet fortfarande ganska lite om dådet mot flickan i Skellefteå. Helt klart är att vi måste visa en extremt stor hänsyn kring brottsfall där väldigt unga personer är inblandade. Eftersom det handlar om barn är vi extra försiktiga med att avslöja detaljer, och självklart även bilder, som kan leda till att flickan identifieras.
Som de flesta läsare redan känner till förhåller sig Aftonbladet till de pressetiska reglerna. Dessvärre, måste man kanske säga, är dessa ganska diffusa och öppna för tolkning. Jag skriver dessvärre, för gudarna ska veta att det hade varit enklare om det fanns ett gäng regler man bara kunde applicera på varje publicering. Både att ta beslut – och att förklara dem utåt.
Nu gör det ju inte det, och det beror på flera saker.
Den främsta anledningen är att verkligheten är komplex och sällan svartvit.
”Det går inte att jämföra publiceringar, varje beslut måste tas från fall till fall”, är ett mantra hos oss ansvariga utgivare. Anledningen till att vi säger så är för att det är precis så det är. Eftersom vi väger in en rad faktorer i varje beslut – ålder på misstänkt eller offer, straffsatser, hänsyn till eventuella anhöriga, risk att peka ut brottsoffer, de inblandades position i samhället etc, kommer de att se olika ut varje gång.
Besluten kan som ni säkert noterat även skilja sig beroende på vilken sajt du vänder dig till.
Sverige har ett system med ansvariga utgivare, som tar enskilda beslut. Inte sällan gör utgivarna olika bedömningar. Det är tanken med systemet. Det är en styrka eftersom den ger en mångfald. Men det är också en svaghet eftersom det kan bli ännu mer förvirrande för publiken.
Gjorde Aftonbladet rätt i fallen ovan? Pressetik är subjektivt, men kan prövas av Medieombudsmannen eller i domstol.
Läs gärna mer om hur vi tänker kring pressetik här eller i länkarna nedan.