”Jag tvingades gifta mig med min kusin”

Cecilia Gustavsson

Arkan Asaad skämdes – sedan skrev han en bok

Unga kvinnor som blir bortgifta mot sin vilja har vi hört talas om.

Men killarna finns också.

– Jag tvingades gifta mig med min kusin, säger Arkan Asaad som skrivit en roman om sina upplevelser.

Boken började klottras ner på toa­pappersrullar när Arkan Asaad jobbade som väktare och lyckades smita ifrån korta stunder. Väl hemma skrev han ut anteckningarna på datorn. Han hade insett att han hade en historia som bara måste komma ut.

– Mycket av det jag skriver om är självupplevt. Jag har använt romanens form för att få fram dramaturgin bättre, berättar han när vi ses i förlagets lokaler.

Knappast anade han när han var arton år att han skulle sitta här, omgiven av bokhyllor, representativt välklädd med en egen bok på väg ut i handeln. Då kändes det snarast som om hans liv redan tagit slut.

Smärtsam kampanj

”Stjärnlösa nätter” handlar om Amàr, en kurdisk kille som är uppvuxen i en svensk småstad. När han är arton år reser han med sin pappa och sina småbröder till Irak för att hälsa på släkten. Där möts han av en chockartad överraskning.

Upplevelsen är Arkans egen.

– Jag förstod att alla planerat att jag skulle gifta mig med en kusin. Först kunde jag inte ens ta det på allvar. Jag var en sprallig typ med stort självförtroende som hade hela livet framför mig.

I boken beskriver Arkan Asaad en smärtsam och ihärdig övertalningskampanj med iskall utfrysning, aggressiva utbrott och hot. Bokens pappa är den som leder påtryckningarna.

Kan du förstå honom, nu i efterhand?

– Ja faktiskt. För en far är det ett tecken på enorm kärlek att erbjuda den här tjejen till sin son. Hon var attraktiv, snäll, populär. Och det ses som okej att påverka barnens liv.

Till slut säger den unge mannen ja.

– Valet stod mellan att gifta mig och behålla min familj – eller absolut ingenting. Att inte existera för familjen och släkten längre, trots att vi alltid funnits där för varandra. Men det var fruktansvärt att ge sig. Jag var bara ett barn, livet hade just börjat och jag ville vänta på den stora romantiska kärleken.

– Så fort jag sagt ja blev det en total vändning – jag sattes på piedestal och blev släktens hjälte.

Väntade förgäves

Lösningen för Arkan/Amàr blev att förhala processen. Den unga hustrun väntade förgäves på att få komma till Sverige. Under tiden jobbade Arkan hårt för att kunna skicka pengar till henne, som han var tvungen till.

Han slängde bort ringen och berättade inte för någon att han blivit bortgift.

– Jag skämdes. Jag ansåg att det var ett tecken på svaghet och maktlöshet att ha tvingats gifta mig. Det var som att vara bortrövad, att inte ha någon egen röst.

Efter ett par år kom Arkan till en punkt då han mådde för dåligt för att stå ut längre. Han erkände för Migrationsverket att han hade tvingats gifta sig. Släkten hade inget annat val än att ge sig: äktenskapet upplöstes.

– Jag hade kommit till en punkt där allt var skit samma, till och med att förlora min familj.

Ny bok – med pappa

Under intervjun är Arkan Asaad extremt välformulerad och bestämd. Det märks att han tänkt igenom allt hundratals gånger under åren som gått. I dag har han återförenats med sin familj.

– När min far blev sjuk bjöd jag helt enkelt in mig själv. Och vi är nio syskon som haft bra kontakt hela tiden.

Kan du se något positivt med det du varit med om?

– Ja, att det gjorde att jag skrev ”Stjärnlösa nätter”. Jag hoppas att många läser den och inser att tvångsgifte inte bara drabbar tjejer. Dessutom har pappa och jag börjat skriva en bok om hans uppväxt, så till slut kom vi närmare varandra. Det känns fantastiskt.

Och kusinen då? Jo, hon är gift och har barn.