”Vill vi ha klyftor är betyg rätt väg”

Uppdaterad 2015-02-25 | Publicerad 2015-02-24

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En mamma jag känner, vi kan kalla henne Maria Wallin, hade en dotter som kom hem med sina första betyg. Alldeles för tidigt hände detta för övrigt. Det var en skoningslös promenad direkt från lek med My little ponys till livets hårda skola utan att passera Gå.

Hur som helst. Hon kom hem, ledsen, och mamman, Maria Wallin, tröstade och lirkade och kramade.

Det visade sig att det fanns ett par E:n med på pappret hem.

Aj då, tänkte Maria och kramade sin dotter hårt.

”Det är ingen fara, det löser sig”

Dottern var väldigt ledsen och jämförde sig med sina kompisar. Det var förnedrande och nedtryckande och jobbigt på fler sätt än hon har fingrar och tår.

Sedan hände det sig att Maria gick på middag hemma hos en väninna som arbetade som högstadielärare. Hon förklarade för en generad mamma Maria att E i betyg var godkänt.

Idioten Maria hade inte satt sig in i betygssystemet utan helt sonika utgått ifrån att A var fem och att E således var en etta.

Godkänt! Jamen då var det ju ingen fara alls! Kon stod ingalunda på isen och råmade i panik. Allt var lugnt. Dottern hade gråtit i onödan och mamman andades ut.

När det senare blev dags för utvecklingssamtalet skulle det visa sig att utöver ett par stycken E så fanns det både B:n och C:n.

”Det här är ett bra betyg” sa läraren och Maria grät ihjäl sig av stolthet på insidan. För hon visste, att om det hade varit hon som var tolv år och skulle fått betyg på sina kunskaper så hade det sett ”mindre bra” ut.

Vi kan alltså på god grund konstatera att både Maria och hennes dotter har besökt båda sidor av det lilla helvetet som vi kallar betyg i lägre åldrar.

Först var det nattsvart och ångest och tårar på röd kall kind som cyklat hem med känslan av nederlag och uselhet.

Sedan blev det desto trevligare med vetskapen om att det sämsta betyget på pappret var ett godkänt sådant och att såväl lärare som öm moder var nöjda och stolta.

Betyg är bara en rolig bekantskap för den som är duktig i skolan. Den som mår bra, som har engagerade föräldrar, som har lätt för sig, som inte har bokstavskombinationer, dyslexi, inlärningssvårigheter och annat som barn kan råka ut för.

Vill vi ha en skola, ett samhälle, där vi medvetet odlar fram större skillnader så är betyg ett steg i rätt riktning.

Fråga vilken lärare som helst så lovar jag att hon kan berätta för föräldrar hur barnen ligger till i skolan. Hon kan berätta om deras sociala situation, deras allmänna mående, hur de äter på lunchen, om det glittrar i ögonen eller om ingen är hemma. Allt detta kan läraren berätta utöver hur de klarar sig i matten och engelskan och stavningen och musiken. Inget papper, inget betyg, ingen stämpel kan någonsin ersätta detta.

På en flortunn ishinna står en ensam ko och råmar. Hon har precis fått sitt första betyg.

Wollins wärsta

Herregud så sorglig kritiken mot Filippa Bark är. Om man inte fattar så har man problem. Gå om skolan, läs en bok, gör något.

Wollins wow

Herregud så rolig Filippa Bark är. Det bästa med hela Melodifestivalen. Ingen konkurrens.