”Jag vill aldrig lära mig om julbråken”

Man behöver knappast vara en varannanveckafamilj för att tycka att det blir ”lite knöligt” när det lackar mot jul och alla lackar ur på varandra.

Eftersom jag är tillsammans med julens första älskare så gör jag såhär:

Jag klär på mig i hallen och sätter mig i bilen. Klart.

Sedan kör Joachim runt alla mellan hus fyllda med kärlek och mat på ett ytterst förtjänstfullt sätt. Jag behöver bara finnas till, och det kan vara jobbigt nog.

Att vara frånskild och ha nya och gamla barn med olika personer mellan den 23:e och 26:e december låter hiskeligt hemskt. Nobels fredspris uppdelat på alla som samsas trots att man har valt bort varandra med besked en gång i tiden.

Hur lyckas man distribuera dessa åtråvärda dagar, då det är som allra heligast att ha barn, utan att dra upp gamla oförätter?

Är det kanske den som ville ha skilsmässan, mer än den andra, som får bottenskrapet som kallas annandagen? Får den som lämnade genom att hitta en ny någonting alls de första åren? Eller börjar man verkligen om på en ”renskrapad tavla” och ser på saken nyktert?

Klarar alla detta så bra som det verkar i, tja, media? Jag har bara frågor och de kommer i en lång rad.

Jag är så lyckligt okunnig och vill aldrig någonsin lära mig hur man bråkar om julen som frånskild, det är ju segt som det är i kärnfamiljens förrädiskt varmgula sken.

Jag har redan börjat oroa mig lite försiktigt över hur våra barn ska välja att fira jul när de är fullvuxna. Och framförallt: hur deras far ska hantera att vi eventuellt blir bort­valda.

Tänk om jag helt plötsligt börjar bry mig jättemycket? Tänk om jag blir besviken och måste dölja det? Tänk om jag måste vara vuxen och stoisk när jag egentligen vill utöva känslomässig utpressning och muta med bidag till husbyggen och lägenhets­insatser bara de väljer bort andra städer, andra familjer?

Jag leker med den förbjudna tanken att alla barn med respektive firar vartannat år med svärföräldrarna så att Joachim och jag på jämnt årtal kan ta in på ett lyxhotell i Stockholm och beställa roomservice med champagne och Jansson.

Julen är inte viktigare än man gör den och visst är det ­lite överdrivet i nutiden?

Visst är det bara kommersen och Joachim och möjligen Ernst Kirchsteiger som hellre skulle tömma giftbägaren än att tona ner firandet ens en halv nyans?

Lycka till alla hela och halva familjer, hoppas att ni hur ni än gör slipper vara ensamma.

För det har inte ens Ernst ett recept på.

Wollins wow!

Snyggaste svaret på Twitter hade Marcus Jerräng: ”Hej Kent Ekeroth. Halva min släkt kommer från SKITIDETDU och den andra halvan från FARÅTHELVETE. Skriv upp det i ditt register tack.”

Wollins wärsta

SD vill göra VAD med invandrare? Hashtaggen heter ”När man trodde att tomtarna inte hade fler stolligheter på lager så drog de fram den här ur röven”

Följ ämnen i artikeln