Hon reste till Kina och tillbaka – med tåg

Åkte Transsibiriska järnvägen två gånger på en månad

Uppdaterad 2019-10-08 | Publicerad 2019-10-06

Sandy Stadelmann är en äventyrare och en digital nomad.

I veckan kom hon hem från en månads lång resa till Kina och tillbaka, med tåg.

– De flesta som åker Transsibiriska järnvägen gör det en gång i sina liv, jag gjorde det två gånger på en månad, säger hon.

Sandy Stadelmann är inte som vilken 29-åring som helst. Hennes yrke är digital nomad, vilket innebär att hon inte har en geografisk arbetsplats. Det enda hon behöver är en dator och wifi, och så kan hon arbeta för sina kunder på distans med allt från projektledning till videoredigering och grafisk design.

– Jag kallar mig äventyrare, jag brinner för äventyr, säger Sandy Stadelmann.

Sandy har alltid funnit ett driv i att göra det hon tycker är kul. Det ledde henne till det yrke hon har i dag, och till resandet. Nu har hon varit i över 55 länder.

– Jag är en kulturkrocksknarkare. Ju större kulturkrock, desto roligare är det. Resande för mig är frihet. Och ju mer jag gör desto mer törstar jag efter nya intryck och utmaningar, säger Sandy.

I september påbörjade hon en resa som skulle komma att bli både utmanande och magisk. En resa till Peking och tillbaka på en månad, utan att flyga.

– Jag är fortfarande helt slut. Tänk att jag överlevde, säger hon.

– De flesta som åker Transsibiriska järnvägen gör det en gång i sina liv, jag gjorde det två gånger på en månad, säger Sandy Stadelmann.

Magiska möten och vacker natur

Sandys resa började i Stockholm och färjan till Helsingfors. Sedan åkte hon tåg till St. Petersburg och Moskva innan hon klev på den långa Transsibiriska järnvägen som tog henne hela vägen till Peking i Kina. Men vägen ner innebar många stopp.

– Resan till Peking var magisk. Jag gjorde konstant nya stopp på platser jag aldrig hade varit på.

I den sibiriska staden Irkutsk stannade Sandy i några dagar, bland annat för att besöka den 1,6 kilometer djupa Bajkalsjön. Sedan bar det av till favoritlandet Mongoliet.

– Människorna där var extremt trevliga och det var helt magiskt på den mongoliska stäppen. Jag har aldrig känt mig så lugn, det var tyst, stillsamt och vackert. Det tog andan ur mig, säger Sandy.

Efter Mongoliet reste bar det iväg till slutdestinationen Peking. Där var hon i tre dagar innan det var dags att göra om allt igen.

– Det var extremt utmanande att det bara var en transportsträcka. Värmen fungerade inte som den skulle, det snöade utanför och fanns inga täcken, bara filtar. Jag vaknade upp efter en natt på tåget och hade ont i höften för att man sover på en hård bänk. Jag kände redan då att jag inte kommer att palla det här.

Dag tre på hemresan bröt Sandy ihop. På vägen ner hade hon upplevt nya platser, träffat nya människor. På vägen tillbaka var hon den enda som kunde prata engelska, med undantag för den första natten. Men ett samtal med en vän var det som fick henne att orka.

– Hon sa att ”glöm inte att det är såna här upplevelser som formar en och ger en karaktär”. Då insåg jag att herregud vad grym jag är som gör det här, som är så modig. Sedan bestämde jag mig för att göra det bästa av det.

Att resa tillbaka från Kina var tufft för Sandy.

Föredrar att resa långsamt

Trots att resan hem från Kina var svår så tycker Sandy om att resa långsamt med tåg. En sak hon tycker om är att se landskapet förändras utanför fönstret.

– I Ryssland var de stora skogarna fulla av träd i höstfärger. I Mongoliet var det bara stepp och i Kina möttes jag av stora gröna berg och floder. Det år såna kontraster. När man flyger missar man allt sånt.

Sandy flyger ibland också, men inte när hon kan undvika det.

– Man har inte alltid möjlighet att resa långsamt, med tåg. Men har man möjligheten så tycker jag att man ska fundera på det.

Sandy har sin bas i Stockholm, men hon spenderar inte jättemycket tid på hemmaplan. Hon planerar redan för nästa äventyr.

– Så fort det blir kallt så åker jag, jag tror att jag ska dra om två veckor.

Planen är en resa till Costa Rica, utan flyg. Först till Spanien med tåg, sedan till Gran Canaria där hon vill hitta en segelbåt som kan ta henne över atlanten.

– Att segla över Atlanten känns jätteutmanande. Jag vill inte ens tänka på åksjukan. Häromdagen var det en orkan med 25 meter höga vågor, det är inte rimligt. Men om jag hittar en båt som känns bra, då kör jag.

Sandy gillade att se naturen ändras utanför fönstret.

Reser själv men aldrig ensam

Sandy reser ibland med andra, men ofta själv. Eller egentligen är hon sällan själv.

– Jag träffar alltid människor. Det bästa med den här resan har varit alla möten. Jag träffade en barnfamilj från Australien som skulle åka från England till Tasmanien, utan att flyga!

Visst kan det kännas otryggt ibland, men det gäller bara att ha koll, menar Sandy. På kulturen, på vad man bör tänka på. På att aldrig gå ut själv, när det är mörkt, med värdesaker. Men generellt sett tycker inte Sandy att man bör vara rädd, och hon vill uppmana människor att våga mer, att utmana sig själva.

– Folk är rädda för platser som de inte ens har upplevt, det är ologiskt. Jag vill inspirera andra att våga mer i livet, det är min största belöning när folk att bli modigare. Det är det finaste jag vet.

Resan till Kina och tillbaka bokade Sandy tillsammans med ett resebolag, för att få lite extra hjälp med saker som visum och papper. Transsibiriska är inte en resa man kan göra utan planering, sakerna måste bokas i förväg.

Sandy är sällan ensam när hon reser. Här med två danskar som hon träffade på tåget.

Söker upplevelser på gym och simhallar

Bland det bästa med att resa är att möta den lokala kulturen, enligt Sandy. Hon söker sig ofta till platser där det känns så nära vardagen som möjligt, och en sådan plats är gymmet eller simhallen.

– Det är ställen som inga turister går till. Jag känner att jag är en del av lokalbefolkningen och får se kulturen. Det känns utmanande.

Detta gjorde Sandy även i Ryssland och Mongoliet. Men det var i Kina som det märkligaste på hela resan skedde.

– När jag kommer in i simhallen, efter att ha kämpat i 30 minuter för att ingen pratar engelska, så blir jag stoppad vid poolkanten. Jag måste tydligen visa ett certifikat som säger att jag klarar av att bada i djupa pooler. Det slutar med att alla badvakter radar upp sig vid poolkanten för ett simtest. Alla ställer sig och kollar på när hag simmar 200 meter framför vakterna, det var det sjukaste på hela resan, säger Sandy Stadelmann.

Sandy delar med sig av sina äventyr på Youtube.

Sandys tips för den som ska åka Transsibiriska järnvägen

  • Res långsamt, stressa inte utan ha flera stopp, det är jätteviktigt. Åk inte Transsibiriska non stop i sex dagar.
  • Åk inte med rullväska utan ha en ryggsäck på max 40 liter. Det finns inte mycket plats.
  • Ta med mat. Det finns restaurangvagnar men det är inte alltid jättebra.
  • Packa efter väder. Det var sommar i Sverige men i Sibirien var det inte sommar.
Sandys tips till den som vill resa Transsibiriska järnvägen: Ta med mat.