Vårvandra på Spaniens vilda kust

Uppdaterad 2019-07-05 | Publicerad 2005-04-13

Costa Brava visar sig från sin absolut bästa sida

COSTA BRAVA

Vandringsleden ringlar sig fram ovanpå terrakottafärgade klippor, som stupar brant ned mot Medelhavet.

Vi börjar förstå varför den här spanska kuststräckan heter Costa Brava - "den vilda kusten".

Ingenting kan vara mer rätt.

Resas medarbetare Eva Österlind på leden GR-92.

Vi befinner oss på vandringsleden GR-92 norr om Barcelona, en led som sträcker sig mellan Costa Bravas fiskebyar. Vi passerar hela tiden små solförgyllda sandstränder som ligger insprängda bland klippblocken, långt där nere. Medelhavet är så blått som bara det kan vara och det intensiva ljuset från den klarblå himlen, som inspirerat så många katalanska konstnärer, visar sig från sin absolut bästa sida.

Vår packning är lätt, bara en liten ryggsäck med vatten och det allra nödvändigaste. Resten av vårt bagage har redan transporterats med bil från den gångna nattens hotell till nästa inkvartering. Vi har köpt ett färdigt paket som gör att vi helt kan koncentrera oss på vandringen.

Paradis för matälskaren

Den 60 mil långa leden är mycket lättvandrad. Och för gourmeten är den ett riktigt paradis, vi passerar nämligen ständigt små fiskebyar med små mysiga familjehotell och krogar.

Det katalanska köket är så utsökt att de franska stjärnkockarna numera vallfärdar hit för att lära sig nya spännande rätter - eller egentligen gamla. För dagens katalanska kök har sin bas i farmors gamla recept. Inte minst är katalanerna kända för rätter som kreativt förenar fisk och skaldjur med kött och grönsaker. "Mar i muntanya" (hav och berg) kallar de det när du äter höna med räkor.

Vår första natt tillbringar vi på ståtliga hotell Sant Roc i Calella Palafrugell. Señora Teresa, andra generationen av ägarfamiljen Boix, välkomnar oss i dörren. Hon och maken Bertrand har skapat en mycket familjär stämning på hotellet.

Bedårande utsikt

På kvällen sitter vi vid det stora panoramafönstret i matsalen och blickar ut över havet och byn nedanför hotellet.

Nästa dag väljer vi att bara vandra en kort sträcka, tre kilometer till grannbyn Llafranc. Orsaken är att vi vill hinna med att slappa på den fina sandstranden, som ligger mitt i byn och bara ett par meter utanför entrédörren till hotell Llevant som vi tagit in på. Det är ännu ett litet mysigt hotell, som familjen Farrarons har drivit sedan 1930-talet.

Nästa dags vandring från Llafranc till Cap de Sant Sebastià är lite tuff men mödan värd. Utsikten är bedårande och lika glädjande är "vattenhålet" El Far, en pietetsfullt renoverad 1600-talsgård som förvandlats till lyxhotell. Leden fortsätter sedan till Tamariu, Llafrancs "lillasyster", och vidare till medeltidsstaden Begur.

Begurs gamla stadsdel, som kan liknas vid en berg- och dalbana i kullerstensgränder, blir vår sista anhalt på vandringen. Och här hittar vi ännu ett litet familjärt hotell, Rosa. Inte blir det sämre av att det finns jacuzzi på rummet, precis vad trötta leder behöver.

Guide: Vandra på Costa Brava

Vandringsleden GR-92 med byn Calella de Palafrugell i bakgrunden.

Snabbfakta

Resas tur längs GR-92

Tre andra spanska vandringsleder

Robert Österlind