Festival med fullt blås

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-23

Trumpet-infernot i Serbien lockar halv miljon besökare

Trött i öronen av fotbollstrumpetandet i Sydafrika?

Det är en viskning jämfört med kaoset på trumpetfestivalen i den lilla serbiska bergsbyn Guca.

– Inte ens jag visste att man kunde spela trumpet på det sättet, som legendaren Miles Davies sa.

I sommar fyller infernot 50 år.

En man har fått in maten. Han ska precis sätta tänderna i sin pljeskavica när det glimmar till bakom buskarna. På en given signal hoppar trumpeter, bastubor och trummor fram, omringar honom och attackerar med sina helvetesljud.

Servitrisen backar och gästen ger upp. Alla försök att värja sig är meningslösa – här regerar trumpeterna.

Varje år förvandlas den lilla serbiska bergsbyn Guca med 3 000 invånare till ett glödhett, tutande party när uppemot en halv miljon musiker och turister från hela världen väller in. På restauranger, biltak och högst upp på statyer – överallt går människor loss på sina blåsinstrument. Allt medan rakijan, det hembrända fruktbrännvinet, flödar.

Känd från tv

Här skulle jag kunna göra en utläggning om musikens rötter, det ottomanska väldet och militärmusiken, men i sanningens namn handlar det inte främst om kulturella djupdykningar, utan om att kunna festa på allvar.

För några dagar om året är Guca ett enda stort vilt kaos och det är bara att kasta sig in och dansa med den som står närmast.

Första gången vi såg bilder från Guca Festival var vi övertygade om att den inte fanns på riktigt. 2003 sände Sveriges Television humorprogrammet ”Anders och Måns” där Måns kidnappas av en serbisk blåsorkester och vaknar upp i en bergsby där precis alla går omkring och tutar. När vi insåg att festivalen faktiskt finns, åkte vi omedelbart dit med skyhöga förväntningar. Vi blev inte besvikna.

Sprit till frukost

Vi bor hemma hos en omtänksam barnfamilj och vaknar tidigt på morgonen av att trumpeterna inifrån byn ljuder över nejden. Klockan är sju och det är wake up call. Yrvakna vinglar vi ut i trädgården där farfar redan sitter i skuggan av sin traktor och grillar ett helt lamm. Genast åker frukosten fram: en bricka med vatten, honung och rakija.

När vi ber att få vänta några minuter med spriten slår far i huset ut med händerna.

– But why? Det är bra för kroppen!

Myller av människor

Vi frossar i pajer och mustig soppa och har till slut ätit något som mer liknar en stadig middag. Sedan följer vi strömmen av orkestrar, traktorer och bilar in till byn och kliver över människor som sover i diket. Där hittar vi också de två kubformade serbiska män, två gånger två meter stora, som kvällen innan tävlade om att dricka mest vodka, hetsade av musiken. Nu ligger de utslagna i bar överkropp i den gassande solen.

Doften av helgrillad spädgris ligger redan tung i luften.

Svensk musik

Dagen ägnas åt att stryka omkring bland öltälten, spela lufttrumpet med händerna och ta skydd mot attackerande blåsinstrument.

På eftermiddagen bänkar vi oss framför den lilla scenen framför byns kulturhus för att heja fram svenska Süperstar Orkestar från Solna som spelar ABBA:s Voulez-Vous på ett sätt som vi aldrig har hört den förut.

Jublet stiger mot himlen, svenska flaggan vajar i havet av serbiska.

Festen har börjat igen.

Åsa Erlandson/text & foto

Följ ämnen i artikeln