’Allå ’allå – var är min middag?

Uppdaterad 2019-07-18 | Publicerad 2008-12-03

In i mörkret. På led går vi långsamt, långsamt in i lokalen.

Har du någon gång funderat över hur blinda bär sig åt för att hitta maten när de är på restaurang?

Antagligen inte.

På Dans le Noir i Paris kan du pröva på hur det känns att äta i komplett mörker.

Vad är det egentligen på tallriken?

Jag kommer strax tillbaka, säger Sara lugnande.

– Om vi inte dör först, ropar William, 12.

Vi sitter i ett mörker så komplett, så intensivt och så svart att jag redan längtar ut trots att vi precis satt oss.

Bordet delar vi med William och hans mamma Danielle, som är här i Paris på besök från Schweiz. Det är obehagligt att ha två vilt främmande människor så nära sig i mörkret.

Restaurangen Dans le Noir vill ge sina besökare en chans att pröva på hur det känns att vara blind.

Vår servitris Sara är vår livlina, vår nödboj i detta hav av mörker. Så fort jag hör hennes stämma blir jag lugn, även om hon pratar franska i hundranittio och jag bara förstår hälften.

Precis som alla servitriser och servitörer här är hon blind, och för henne är lokalen lika hemtam som mitt eget vardagsrum är för mig. Hon tar mig på axeln och berättar att nu kommer det en tallrik här, tänk på att glaset står till höger och sätt fingret en bit nedanför kanten när du fyller på så att du märker när du ska sluta hälla.

Göra känslan trovärdig

Så fort hon försvinner bort, alltid med uppmaningen att det bara är att ropa hennes namn om vi behöver något, blir jag nervös. Sitter längst fram på stolen och har svårt att koncentrera mig på något annat än mörkret som omslukar mig.

Mitt på vårt bord står ett brödfat. Jag vågar inte sträcka fram handen – tänk om någon av våra bordsgrannar redan är där! Är livrädd för att stöta emot någon annans hand, något som skulle vara otänkbart att göra om det var ljust.

Maten ja. Efter lite trevande hittar jag kniv och gaffel och försöker ta en tugga. Har inte en aning om vad jag har på tallriken, hur det ligger eller såklart – hur det ser ut. Vi har beställt överraskningsmenyn, allt i syfte att göra upplevelsen av hur det känns att vara blind mer trovärdig.

Försöker känna med gaffeln. Potatis? Sås? Kan det vara fisk det här?

– Jag ger upp, det får bli gaffel i ena handen och peta med fingret med den andra, säger fotograf Katrin.

Ja, varför inte? Ingen kan ju se ens usla bordsskick ändå.

Efter viss möda får jag in lite mat i munnen. Försöker känna efter smakerna, lista ut vad det kan vara. Kan det vara lite indisk kryddning?

Fisken – som det visar sig vara – smakar inget speciellt, lite konstigt med indisk kryddning i kombination med pasta. Men å andra sidan är det inte för trendiga matupplevelser man kommer hit.

”Skrik inte”

Vi utforskar våra tallrikar likt arkeologer i en grotta långt under marken och efter en stund inser jag att jag sitter framåtlutad och nästan slår näsan i maten.

Men som sagt, ingen ser.

Ljudnivån stiger i lokalen. Det är svårt att koncentrera sig på vad bordsgrannen säger, svårt när man inte har ansiktsuttryck och kroppsspråk till hjälp. I stället pratar alla lite högre, ända tills en servitris säger till.

– Ni behöver inte skrika bara för att det är mörkt, hojtar hon.

Middagen är uppäten. Vi ropar på Sara som kommer för att leda ut oss på samma sätt som vi först kom in.

Äntligen ute!

Sara går först, och vi andra lägger handen på axeln framför och långsamt, långsamt går vi på led genom lokalen. Det finns inga trappsteg, inget att snubbla över men ändå är det oerhört obehagligt att bara gå rakt ut i mörkret. Jag går med myrsteg, likt en hundraårig tant med krumrygg och skurknän.

Äntligen ute igen!

Ljuset sticker i ögonen, vi blinkar vimmelkantigt och tittar oss förundrat omkring. Var det så här det kändes att kunna se? Underbart!

Efter en väldigt lärorik och intressant middag känns det som jag har fått en liten aning om hur det känns att vara blind. Att vara beroende av andra för en så enkel sak som att kunna äta.

Och en sak vet jag med säkerhet.

Jag vill aldrig tillbaka in i mörkret.

Tre andra udda restauranger

1. Imperial Herbal

En av Singapores mest ansedda restauranger, där en traditionell kinesisk läkare tar emot sina matgäster/patienter, ställer diagnos och ordinerar vad på menyn man bör äta. Det finns många vanliga rätter så det är bara att hålla tummarna för att han inte ordinerar dig en skål krispiga svarta myror och ginseng-hjortpenis-vin. www.imperialherbal.com

2. Fassbender & Rausch

Choklad till förrätt, varmrätt och dessert. Nej, det är ingen dröm. I Berlin kan alla godisgrisar få sitt lystmäte på Europas enda chokladrestaurang. Gratinerade ostron med chokladstjälk är en av rätterna i det anrika chokladhuset på Gendarmenmarkt. www.fassbender-rausch.de

3. Hospitalis

”Varsågod och sitt – här är din tvångströja!” På Hospitalis i Riga, Lettland, blir du fastspänd och matad av servitriser i sjuksköterskedräkt, får drinkarna serverade i provrör och äter på operationsbritsar. Smaklig spis!

www.hospitalis.lv

Parisguide

Åka hit & runt

Charter/paket: De flesta researrangörer erbjuder paketresor med flyg och hotell till Paris. Prisexempel: Flyg Göteborg–Paris t/r samt hotell fredag–söndag med Airtours från cirka 3 200 kr.

På egen hand: Ryanair flyger Stockholm/Skavsta–Beauvais från 231kr t/r. Buss till Paris tar cirka 1,5 timmar och kostar 120 kr. Air France flyger direkt från Göteborg från cirka 2 100 kr t/r, SAS direkt Arlanda–Charles de Gaulle, från 650 kr enkel väg.

Leta resor på: www.destination.se www.skyscanner.net

Bo

Här finns allt från enklaste vandrarhem till världsberömda lyxhotell där filmstjärnorna står på rad i receptionen. Bestäm vilket område du vill bo i – och leta där.

Leta boende på: www.destination.se www.parisinfo.com

Ladda hem guide till
PARIS

Följ ämnen i artikeln