Välkommen till världens minsta huvudstad

Agneta Elmegård

Male är bara 1,5 kvadratkilometer

Maldiverna är inte? bara vita stränder och vajande palmer. Det är också färglada hus, tusentals mopeder och taxfree-shopping. Aftonbladet Resa har besökt världens minsta huvudstad – Male.

Vågorna störtar över båten och blöter obarmhärtigt ner mina skrynkliga turistshorts. Vi är ett gäng turister som just vinkat farväl till ett delfinstim på väg från ön Embudu till Male. Silverfärgade flygfiskar bryter havsytan och till synes lotsar in båten i hamnen mellan lyxjakter och fiskebåtar. På avstånd ser Maldivernas huvudstad Male ut som ett sjunkande skepp med leksakshus.

Varje millimeter av staden har använts effektivt och det går inte att urskilja någon strandlinje. Husen ligger bara några meter från vattnet. Skyskrapor i miniformat, stadens idrottsstadion, den gamla moskén och presidentpalatset har fått de största ytorna på Male. Ska man tro guideböckerna är Male världens minsta huvudstad – till ytan. 100 000 invånare trängs på en och en halv kvadratkilometer.

– Före tsunamin bodde det 60 000 i stan, men efter katastrofen var det många som flydde hit för att de känner sig säkrare här, berättar Mohammed Shareff, min självutnämnde guide som haffat mig i hamnen.

Stor kontrast till ölivet

Efter att ha legat på korallvit maldivisk strand i en vecka och bara hört myggorna surra är det nästan som en chock att komma till Male. Det tar bara en kvart att gå från spets till spets på huvudgatan, men ändå finns det 2 500 bilar på ön och lika många mopeder. Male är som en kokande kittel och som vilken storstad som helst. Skränig, avgasig och tätbefolkad. Men allting är i miniatyr.

På grannön ligger den internationella flygplatsen som tar emot jumbojet efter jumbojet som på pärlband. Men av de soltörstande turisterna är det få som får en skymt av Male. De flygs i stället direkt ut till White Sand, Angaga, Kuredo eller någon annan av öarna.

Välkommen till ”Waterworld” står det på en skylt till en trendig surfingaffär. Lustigt. Här står jag på en minimal korallö mitt ute i Indiska oceanen i detta sakta sjunkande paradis, precis som Kevin Costner i den påkostade Hollywood-floppen med samma namn.

Lång historia

Varför det är just på den här ön, i den här atollen av Maldivernas nio atoller som så många människor klämt ihop sig, är och förblir en gåta.

– Man har hittat lämningar som är 3 000 år gamla och från början var invånarna buddister. En av öns äldsta byggnader är minareten Hukuru Misky, eller Fredagsmoskén, som är byggd 1656 av, i då vitt koralltegel, berättar Mohammed Shareff och pekar på ett gäng gamla gravstenar som sticker upp ur gräset som svarta gamla tänder (korall svartnar när den kommer upp på land och blir förorenad, förklarar han).

Få turister kommer hit

Till Male kommer inte många turister, mest de som semestrar på de närmaste öarna. De flesta hittar till korallmoskén. Annars är det huvudgatan Majeedhdee Magu och den lokala fiskmarknaden som är behållningen i Male. Vid fiskmarknaden trängs fiskebåtarna och bananbåtarna om utrymmet i hamnen utanför marknaden. Stora revfiskar, tonfisk och avlånga typiska maldiviska fiskar ligger uppradade på stengolvet. Is och vatten kastas över fisken för att den inte ska förgås i värmen.

Det är hett och längtan efter ett dopp i det turkosa vattnet är stort. Då kan man bege sig till den artificiella stranden Boduthakurufaanu eller Raalhugandu där surfingvågorna går meterhöga.

Men jag tror att en ö väntar på mig. En ö med kritvit strand, turkost vatten, vajande palmer och helt utan bilar.

Så som man tänker sig Maldiverna. Dit vill jag nu.