Glädjen kommer snart bytas ut mot sorg och förtvivlan
Vad var det självständighetsivrarna gick ut och firade i Katalonien?
Att man fört Spanien till ett läge som kan sluta med inbördeskrig?
Självständighet lär man inte få se röken av inom överskådlig tid.
Det sägs att vi lär oss av historien. I verkligheten är det nästan alltid precis tvärtom. Vi har inget lärt av historien.
De katalanska självständighetspartierna har slagit in på en mycket riskabel väg.
De må fira i natt men glädjen kommer snart att förbytas i sorg och förtvivlan. Katalonien har ingen möjlighet att genomföra självständigheten i praktiken. Man har fram till nu haft ett visst självstyre men saknar kontroll över en rad av de funktioner som utgör en stat. Man har ingen egen armé, inga av de institutioner som krävs för att driva en stat. Man kontrollerar inga gränser eller flygplatser.
Nu när Spanien inför direktstyre blir det ännu mer omöjligt. De lokala ledarna sparkas. Med beslutet att utlysa nyval i december hoppas den spanska regeringen att stödet för självständighetspartierna ska minska.
Katalonien saknar dessutom den lagliga rätten att förklara sig självständigt. Utropandet av självständighet är precis som den så kallade folkomröstning som hölls den 1 oktober ett brott mot den spanska grundlagen.
Att regionen har sitt eget språk och en egen kultur spelar ingen roll så länge Spanien vägrar att godkänna den process som den katalanske numera före detta regionpresidenten Carles Puigdemont dragit igång.
Regeringens omedelbara svar på självständighetsförklaringen blev att upphäva det självstyre som Katalonien haft sedan Spanien blev en demokrati för 40 år sedan.
Avgörande för om den redan nu spända situationen ska övergå i våld är hur den spanska regeringen tänker ta makten i Katalonien och hur de katalanska självständighetsivrarna i så fall reagerar.
Förmodligen hoppas Puigdemont att den spanske premiärministern Mariano Rajoy ska sätta in militären så att katalanerna ska få chansen att framstå som martyrer. Det skulle sannolikt öka sympatierna för självständighet både i Katalonien och utomlands. Puigdemont vill tvinga ut EU-länderna på banan och få dem att fördöma Spaniens agerande.
Vi såg det väldigt tydligt när Rajoy skickade in spansk militär för att hindra fredliga medborgare från att rösta i det olagliga valet den 1 oktober.
Sannolikt gör Rajoy inte om samma misstag igen.
Men vad gör han om katalanerna möter det spanska övertagandet med civil olydnad? Att tro att övertagande ska gå helt fredligt och fridfullt till känns i överkant optimistiskt.
De katalanska ledarna har betonat att de bara ska använda fredliga medel. Men risken är uppenbar att de mest fanatiska elementen i självständighetsrörelsen är beredda att ta till våld om civil olydnad inte räcker för att stoppa Madrids maktövertagande.
När våldsspiralen väl är igång är den svår att stoppa.
Hur kunde Spanien hamna i den här situationen?
En viktig förklaring är att författningsdomstolen stoppade ett utökat självstyre för Katalonien som det spanska parlamentet godkände för tio år sedan. Detta i kombination med att nationalistiska stämningar ökat överallt i Europa. Självständighetsomröstningen i Skottland 2014 ökade aptiten ytterligare.
Plötsligt framstod det självstyre som Katalonien trots allt har inte som tillräckligt. När självständighetspartierna fick majoritet i regionparlamentet blev frestelsen för stor trots att man inte ens har hälften av befolkningen med sig.
Ännu färre kommer att jubla ifall Katalonien mot alla odds lyckas med sin kupp. I så fall kastas Katalonien ut ur EU vilket blir ett hårt slag för regionens ekonomi. Företag kommer att fly Katalonien och med dem arbetstillfällen.
Historien har lärt oss att nästan ingen stat frivilligt lämnar ifrån sig territorium. När Sverige släppte Norge 1905 var ett av få undantag. Upplösningen av det forna Jugoslavien är det normala.
Nästan alltid blir det en blodig affär.