Nu hotas de vilda djurens största frizon i Afrika

”Tjuvjakten är en makaber industri”

Publicerad 2017-04-22

Tjuvägarna härjar i det enorma viltreservatet i Tanzania, i jakt efter betar och horn. Efter sig lämnar de blödande djurkroppar och skelett.

Redan om fem år kan elefanterna vara utrotade – sista chansen att rädda dem är nu.

Selous är ett unikt område i Tanzania, lika stort som Danmark. 1982 listades det som ett världsarv av Unesco. Här finns nästan alla stora arter av rovdjur, men på grund av en massiv tjuvjakt kan de snart vara utdöda. Nu finns bara 1 procent av de svarta noshörningarna kvar i området jämfört med 1981, och 10 procent av elefanterna. Enda hoppet för arterna är om området lämnas i fred så att djuren får en chans att återhämta sig.

Inne i viltreservatet bor inte en endaste människa. Landskapet består av en lövskog som kallas miombo, och här kan man få skymten av elefanter, svart noshörning, gepard, giraff, flodhäst och krokodil.

– Selous har verkligen unika värden för mänskligheten: Det är så stort, så mycket vilt och har en enorm biologisk mångfald, säger Allan Carlson 63, som är naturvårdsexpert och leder Världsnaturfonden WWF:s arbete i Selous.

Redan under slutet av 1800-talet började man göra reservat här för att skydda den biologiska mångfalden. Med åren har reservatet utvidgats och nu är det det näst största i Afrika.

Sköt tusentals elefanter på några år

Men på senare år har tjuvjakten ökat kraftigt.

Allan Carlson känner området väl och har sett förändringen med egna ögon sedan 2010. 

Allan Carlson.

– Då någon gång fick vi känslan av att det inte fanns så många elefanter längre. Och samtidigt såg vi en helt ny typ av nyrikedom i vissa av byarna runtomkring. Så vi förstod att någon måste ha gjort vinster någonstans.

Allan och hans kollegor försökte luska ut varifrån pengarna kom. Och statistiken visade mycket riktigt att antalet djur hade minskat drastiskt. 

– Vi vet nu att unga killar i 20-årsåldern blivit erbjudna stora pengar för att leverera elfenben. De sköt elefanterna och plockade betarna som sedan smugglades till Sydostasien, berättar Allan Carlson.

På kort tid blev det en oerhört lukrativ verksamhet. Det började småskaligt, men sedan togs verksamheten över av kriminella nätverk.

– De stod för finansieringen och skötte mutor, och gav killarna i byarna bra betalt för att döda elefanterna, säger Allan Carlson.

Under några års tid gick det relativt enkelt, och man sköt tusentals elefanter. 

”Ingen vill ha ett hotat världsarv”

Men så 2014 stämplades Selous som hotat världsarv av Unesco – och det blev en väckarklocka för myndigheterna.

– Inget land vill ha ett världsarv som är hotat – det visar ju att du har misskött ditt uppdrag. Och eftersom de skrivit under världsarvskonventionen så är de tvungna att åtgärda vissa saker. Man måste till exempel sätta in bättre skydd för elefanterna, och undersöka hur få djur som faktiskt finns kvar. 

Landets makthavare bestämde sig för att enas kring en djärv vision: Den 1 juli 2018 ska tjuvjakten vara borta. 

Och det är ett löfte som Allan faktiskt tror kan bli verklighet.

I dag bevakas Selous av 300 parkvakter som ska stoppa tjuvjägare. Nu har myndigheterna sagt att man ska förstärka med 4000 till.

– Så man tar detta på allvar, och om det blir verklighet skulle det vara mycket svårare att bedriva kriminell verksamhet, säger Allan Carlson.

Nu kämpar WWF tillsammans med andra organisationer för att få arterna att återhämta sig. Man ger bland annat parkvakterna utrustning och utbildning, stöttar lokalbefolkningen och förser myndigheterna med fakta för att de ska kunna fatta väl underbyggda beslut.

Vill borra efter olja

Utöver tjuvjakten finns ett till stort hot mot Selous: Exploatering.

– Den globala hungern efter råvaror gör nu att olika aktörer sneglar på den här stora vita fläcken i södra Tanzania där det finns mycket mineraler, gas, olja och uran. Så därför vill man hemskt gärna slakta eller stycka upp Selous.

Lagen säger att man inte får bo i ett skyddat viltreservat. Däremot är skyddet svagare för att stoppa det från exploatering. 

– Så vi skulle gärna se att världsarvskonventionen listar också det som ett hot, på mötet i Krakow i juli, säger Allan Carlson.