'Han kör Tre Kronor rakt ner mot botten'
Wennerholm: ”Kritiken ska riktas uppåt”
TORONTO. Tre Kronors bittra uttåg från World Cup är tyvärr bara ett exempel på hur svensk landslagshockey mår just nu.
Närmast förnedrade i två raka bronsmatcher i JVM, ett damlandslag som skakas av interna bråk (läs Leif Boork) och ett fullkomligt chanslöst Tre Kronor i senaste VM i Moskva.
Det känns som svensk landslagshockey är på väg rakt ner i källaren.
Det är dagen efter här i Toronto och de svenska stjärnorna är på väg hem till sina NHL-städer igen.
Och nye förbundskaptenen Rikard Grönborg toksågas för sin coachning av det här svenska stjärnlaget.
Jag kan förstå det.
Det här liknade mer Tommy Sandlins gamla sossehockey än modernt ledarskap i båset.
Men jag är beredd att ge Grönborg en chans till. Han är onekligen intressant och mångfacetterad, även om han inte tål så många bakslag till efter den här starten.
Jag skulle nog rikta ljuset och kritiken åt ett annat hål.
Mot landslagschefen Tommy Boustedt.
Raka motsatsen
Han stod inför World Cup och beskrev kompisen Grönborg som den bästa matchcoach Sverige har. Nu framstår han som raka motsatsen.
Boustedt som också är den ytterst ansvarige för svensk landslagshockeys nedåtgående trend just nu. På alla nivåer.
Det är han som tillsatt Grönborg, som aldrig coachat ett klubblag på någon högre nivå och aldrig i Sverige. Jag vet att många i hockey-Sverige var kritiska till det redan innan det snopna uttåget från World Cup och ropade på svenska succétränare som Roger Rönnberg, Hasse Wallson och Thomas ”Bulan” Berglund. Jag kan förstå det också, men Boustedt har skaffat sig en roll på Svenska Ishockeyförbundet där han styr allenarådande, under en svag styrelse och en grön ordförande i Anders Larsson. Det är inte som på Rickard Fagerlunds tid direkt.
Han hade kokat i det här läget och huvuden hade rullat.
Det var också Boustedt som släppte bomben och gjorde pensionären Leif Boork (67 år i år) till ny förbundskapten för Damkronorna.
Resultatet är två raka kvartsfinalförluster mot Ryssland i VM och en massa interna bråk, där några av de största damstjärnorna petats och resten verkar stanna mest för att inte bli utan sitt ekonomiska stöd från SOK. Vi har inte närmat oss jättarna USA och Kanada direkt, utan snarare blivit frånåkta av länder som Finland och Ryssland.
Och herrlandslaget Tre Kronor har rasat från första till femte plats på världsrankingen sedan VM-guldet 2013.
Sveriges mest folkära landslag som åkt ut i två raka VM-kvartar nu, något som inte hade hänt på 56 år innan hemska 0-6 i senaste kvartsfinalen mot Kanada i Moskva.
Och i JVM, där Roger Rönnberg tog Sverige till första guldet på 31 år 2012, har det också börjat rasa.
I de två senaste JVM-turneringarna har Sverige åkt på två svidande och nästan pinsamma smällar i bronsmatcherna med Rikard Grönborg som ansvarig coach.
Det blev 2-4 mot underdogen Slovakien 2015 och 3-8 mot USA nu i januari i en match som gjorde nästan ont att se.
Skulle jag ranka coacherna i den här turneringen skulle Rikard Grönborg hamna i botten, snäppet före USA:s John Tortorella.
Jag kan bara ge öppningsmatchen mot ryssarna godkänt.
Den var bra, där lyckades taktiken hundraprocentigt och Sverige bröt en tolv år lång förbannelse utan seger mot ryssarna.
Som på CCCP:s tid
Men det var helt fel att fortsätta på samma linje mot Finland, som var ett av World Cups sämsta lag och där Henrik Lundqvist tvingades rädda Sverige.
Och mot det nordamerikanska U23-laget blev de svenska NHL-stjärnorna avklädda på ett sätt som jag inte skådat sedan gamla Sovjetunionen var som bäst.
Det var mer tur än skicklighet att svenskarna lyckades kvittera till 3-3 där i tredje perioden.
Annars hade de missat semifinalen och vi hade talat ett ännu större fiasko. Så farligt levde detta svenska Dream Team.
Sammantaget är det en oroande trend för svensk landslagshockey just nu.
Det går inte att blunda för alla bakslag.
NHL-spelarna verkar helt ointresserade att komma till VM och de som kommer belönas inte för det.
Detroits Gustav Nyquist var en av få som ställde upp i Moskva och delade segern i skytteligan när turneringen var över.
Men han fick ingen plats i World Cup-laget. Den dörren verkade igenspikad på ett obegripligt sätt, trots flera återbud. Det är en linje som svensk hockey inte har råd med.
Kommer Gustav Nyquist till VM i Köln om hans Detroit missar Stanley Cup-slutspelet och Rikard Grönborg kallar?
Nej, skulle inte tro det.
Och jag skulle förstå honom fullständigt.