Svenske storstjärnan i tidernas bästa handbollslag
”Aldrig varit med om ett liknande arbete”
Publicerad 2020-12-28
Barcelonas ”Dream Team” är världens bästa handbollslag genom tiderna.
En av lagets största stjärnor var svensk.
– Jag har aldrig varit med om ett liknande arbete som vi lade ner de åren, säger Tomas Svensson om laget som tog fem raka Champions League-titlar 1996–2000.
Jugoslaviska Metaloplastika Sabac på 80-talet är mer mytomspunnet och spanska Ciudad Real på 00-talet hade fler världsstjärnor.
Men de flesta är nog överens om att den upplaga av Barcelona som tog fem raka Champions League-titlar 1996–2000 är det främsta handbollslaget genom tiderna.
Den toppar i varje fall Sportbladets lista över tidernas bästa upplagor av klubblag.
Trots att Bosmandomen hade öppnat upp för hur mycket utländska importer som helst (nästan, spanska ligan tillät under den tiden max nio utlänningar per lag) bestod Barcelona under den här tiden nästan bara av spanjorer. Under guldepoken hade man bara fyra importer och en av dem var svensk: målvakten Tomas Svensson.
Han hade vunnit Champions League med spanska rivalen Bidasoa på våren 1995 när han värvades till Barça, som inte hade varit i final sedan 1991 och däremellan också tvingats se Santander bli europamästare för klubblag.
Tränaren Valero Rivera var kvar...
– ...men annars började vi om på ruta ett, säger Svensson.
”Aldrig några skador i de avgörande matcherna”
Det gav resultat direkt. Barça tog 1996 tillbaka Champions League-titeln direkt och vann också ligan för första gången på fyra år.
Man följde upp med att vinna både Champions League och spanska ligan fyra år till på raken. Och ytterligare tolv cuptitlar åren 1996–2000.
Svensson håller med om att detta Barcelona är det bästa klubblaget genom tiderna.
– Ja. Det finns många lag som varit fantastiska men de har haft svårt att hålla ihop laget i mer än två-tre år, säger han och fortsätter:
– Jag har aldrig varit med om ett liknande arbete som vi lade ner de åren.
Då har 52-åringen ändå tillbringat 30 år i den internationella topphandbollen som spelare och tränare.
Klubbens fotbollslag hade dominerat i början på 1990-talet under tränaren Johan Cruijff och döptes då till ”Dream Team”. Det epitetet fick sedan Barças handbollslag ta över under andra halvan av decenniet.
– Jag har sällan sett ett så disciplinerat lag med den kvaliteten och de vinnarskallarna. Till det hade vi en fantastisk ledarstab och läkare. Det var ett komplett lag. Största anledningen till att vi vann så mycket var att vi aldrig hade några skadade spelare i de avgörande matcherna. Kiel hade också ett fantastiskt lag de där åren och vi ville alltid möta dem i finalen. Men de åkte ofta ut innan dess för framåt vårarna var de så skadedrabbade.
Svensson hyllar tränarlegendaren Rivera.
– Han var stenhård förstås men hade fantastiska träningar. Grabbarna älskade hans träningar.
Laget verkade aldrig bli mätt.
– Valero lyckades hela tiden motivera oss. När vi hade vunnit de två första Champions League-titlarna skulle vi vinna tre i rad för det hade aldrig någon klubb klarat. När vi hade vunnit fyra i rad och klubbens femte titel i Champions League totalt skulle vi ta den sjätte för Gummersbach var bäst genom tiderna med sammanlagt fem guld.
”Bytte bara en spelare varje år”
Bland stjärnorna märktes, förutom Svensson, hans målvaktskollega David Barrufet, mittniorna Enric Masip (tillika lagkapten) och Xavier O’Callaghan, högernian Mateo Garralda, vänstersexan Rafael Guijosa (utsedd till världens bäste spelare 1999), kroatiska bollgeniet Patrik Cavar och linjespelaren Andrej Xepkin.
Svensson vill gärna lyfta fram Xepkin.
– Han var alltid fantastisk när vi hade det tungt i matcherna och inte visste vad vi skulle göra. Då spelade han och Masip ”tråkhandboll” ihop där Masip hela tiden sökte Xepkin som antingen gjorde mål från linjen eller fick med sig straff eller frikast.
På den tiden avgjordes också semifinalerna och finalen i dubbelmöte hemma/borta.
– Vi brakade aldrig ihop på bortaplan utan överlevde alltid bortamatcherna.
Barça tappade heller inga spelare som de inte ville bli av med.
– Det byttes i princip bara ut en spelare varje år.
Det fanns pengar i spansk handboll på den tiden, de spanska klubbarna dominerade i europacuperna och ligan var lika bra som den tyska.
– Till det kan vi lägga de förutsättningar som Barcelona alltid har haft med det medicinska teamet, eget plan till bortamatcherna och så vidare.
5–1-försvaret lade grunden
Rent taktiskt – vad präglade ert spel?
– 5–1-försvaret framför allt, med O’Callaghan som spets. Vi hade tre varianter på det. Det var ett levande försvarsspel och tack vare det starka försvaret hade vi ett mycket snabbt och bra kontringsspel. Det uppställda anfallsspelet var inget märkvärdigt egentligen. Vi var riktigt bra man-mot-man och i samarbete två-och-två. När jag tittar på våra gamla matcher och jämför med i dag skulle jag säga att vi spelade en modern handboll. Det var hög fart.
Men alla dynastier tar slut.
2001 förlorade Barcelona finalen i Champions League mot Portland San Antonio och tappade ligan till Ademar Leon.
– Det blev lite storhetsvansinne kanske. Vi släppte till exempel Garralda till Portland 1999 och vi kunde värvat Jackson Richardson och Michail Jakimovitj i den vevan men det ville inte tränaren och i stället gick de till Portland. Det var också första finalen som vi spelade med skador, både Masip och Barrufet var borta i den andra finalen.
Svensson lämnade Barcelona 2002 för tyska Hamburg och återvände till Spanien, för just Portland, 2005.
Barcelona kom tillbaka och vann Champions League 2005 men då var det ett till stora delar nytt lag och sedan tog Ciudad Real över som kungar av spansk handboll i några år med ett lag som också skulle komma att betraktas som en de bästa upplagorna vi sett i världshandbollen genom tiderna.