En ballerina som förvandlar diskus till konst
Jag älskar tränaren Vesteinn Hafsteinsson sätt att beskriva Daniel Ståhl när han är som bäst.
En 160-kilos ballerina.
Jag förstår precis vad han menar.
En jätte som visar en sådan smidighet och grace i ringen att diskus förvandlas till konstform.
Så var det på Sollentunavallen denna måndag.
Daniel Ståhl roterade sin väldiga kropp så snabbt, så smidigt och så kraftfullt att han kunde platsat på Bolsjojbaletten i Moskva. Om de förstärkte scengolvet.
Jag stod bredvid Vesteinn bakom kastringen och såg diskusen försvinna som en prick mot den klarblåa himlen över Edsviken. Och redan innan den landat hade den isländska tränaren knutit näven och väst fram ett ”yes”.
Det var det här han väntat på.
Och sedan en explosion av ord och upphetsning i högtalarna från speakern Tommy Åström.
Över 70 meter.
Kanske svenskt rekord.
Det är så man får reda på att något extra har hänt på denna sommars friidrottstävlingar.
Det kommer inget jubel från en publik som sett diskusen dimpa ner på världsresultat numera.
Själv såg jag ingenting från min position bakom buren och tystnaden la sig snabbt när den röda flaggan kom upp.
Övertramp.
Eller?
Ingen skräll
Ja, det är alltid svårbedömt i diskus och Daniel har för vana att låta hälen rotera en bit över ringkanten för att sedan hamna innanför kastringen.
Efter en stunds palaver och granskning av video kom den vita flaggan upp.
71,37.
Daniels näst längsta kast någonsin och bara 49 centimeter från hans svenska rekord på 71,86 från småländska Bottnaryd i fjol.
Ingen i världen, mer än Daniel själv, har kastat längre de senaste sju åren.
Samtidigt kändes det inte som någon skräll, som någon optimal fullträff.
Som han sa själv.
– Det kommer att bli längre.
Som en klocka
Jag tror honom och jag tror framför allt på hans tränare Vesteinn Hafsteinsson, som har en förmåga att förutsäga resultat som alltid känns som en överdrift i det ögonblick han säger det, men som ganska snart visar sig stämma med nästan otäck precision.
Han talade tidigt om Simon Pettersson som en medaljkandidat till OS i Tokyo nästa år.
Nu är Simon där och hans 66,51 på Sollentunavallen var sjätte gången i år han varit över 66 meter.
Han kastar som en klocka.
Och hade inte Ståhl funnits hade han varit Sveriges största diskusstjärna på över 30 år, sedan det 1980-tal då Ricky Bruch och Stefan Fernholm tillhörde världseliten.
Både Daniel Ståhl och Simon stack till Arlanda direkt efter tävlingen för att ta sig till Åbo och tisdagens Paavo Nurmi Games.
Och jag ska inte tjata om gamle östtysken Jürgen Schults 34 år gamla världsrekord på 74,08 en gång till..
Men det är ett självklart mål som både Daniel Ståhl och hans tränare Vesteinn Hafsteinsson satt upp.
Och det finns någonstans där i den väldiga kroppen.
Frågan är inte om, utan när han får ut det där maximala kast alla ser är möjligt.
Ja, det blev årets största svenska friidrottsfest på Sollentunavallen, trots att inga utomstående släpptes in den här gången heller.
Den enda jag såg som kunde kallas vanlig publik var Börje Salming, men han var där som närmast anhörig för att titta på dottern Bianca.
Men det var ändå tillräckligt med ledare och aktiva för att skapa i alla fall embryot till stämning på läktarna.
Och kan jag konstatera att svensk friidrott mår väldigt bra just nu.
Sverige har två absoluta världsstjärnor i Daniel Ståhl och Armand ”Mondo” Duplantis som kommer att dominera flera år framåt.
Därunder har vi fått en ny och nyttig rivalitet mellan Angelica Bengtsson och Michaela Meijer i stav, där båda nosar på världstoppen. Jag hoppas och tror att det kan driva båda mot ännu högre höjder. Nu lyckades Angelica slå Michaela för första gången den här säsongen då hon vann på 4,64.
Michaela stannade på 4,44, men hade samtidigt suttit i bilkö i två timmar efter en olycka på E4:an på väg mot Stockholm. Inte världens bästa sätt att ladda upp.
Och jag skulle gissa att Andreas Kramer blir förste svensk under 1:45.00 på 800 meter redan i Bauhaus-galan den 23 augusti, efter att klockan stannade på 1:45.05 i Sollentuna - bara två hundradelar från hans svenska rekord.
Och Kalle Berglund dissade sitt eget svenska rekord på 2000 meter, men han visade överraskande fin form efter en vår med covid 19 och en sommar med skador och elände en bit in i juli.
Det kommer mera.