Wennerholm: Rekordet kommer att ryka i sommar
Herrejäklar vad jag lider med Andreas Almgren.
Han var på väg att bli historisk som förste svensk under drömgränsen 13 minuter på 5 000 meter mitt i ett koppel av världslöpare.
Då fick han en knuff, trampade snett på sargen och stöp på sista varvet.
Finns det någon mer otursförföljd löpare än Andreas Almgren?
Jag tror inte det.
Men det finns hopp.
Nu visade han ändå vilken enorm talang han är och att det svenska rekordet förra sommaren inte var någon tillfällighet.
Han har tagit ett par steg till och är ännu bättre efter att ha fått vara skadefri ytterligare ett år.
Jag hoppas bara att inte den där lilla stukningen han fick när han trampade på sargen, ställer till några problem. Det känns som han haft nog av skador och det finns få jag unnar att få slippa ytterligare en skada.
Inte en gång till.
Hade garanterat gått under tiden
Jag träffade Almgren första gången vid Sollentunas GP 2014, då han som helt okänd precis hade satt svenskt juniorrekord med 1.46,99.
Då blev han mest känd som den tidigare AIK-backen som lämnat fotbollen och sadlat om.
Men senare samma sommar sänkte han sitt juniorrekord till 1.45,65 när han tog ett sensationellt JVM-brons i Eugene.
Han var svensk friidrotts nya, unga hopp.
Året efter blev han fyra på inomhus-EM som 19-åring och det såg ut som Sverige var på väg att få fram en världslöpare.
Då visste ingen att han skulle få vänta sju år på sitt nästa mästerskap.
Under de åren kunde han knappt vistas bland folk utan att bli förkyld, eller genomföra ett hårt träningsläger utan att bli skadad.
Han missade mästerskap efter mästerskap, samtidigt som sträckorna blev längre och längre.
Det var först förra sommaren han stod på startlinjen igen, då han blev fyra i EM-finalen på 5 000 meter i München.
Och två veckor senare krossade han Anders Gärderuds då 46 år gamla svenska rekord på sträckan vid Diamond League-galan i Bryssel.
Den gången stannade klockan på 13.01,70.
Nu hade han garanterat gått under den tiden och säkert också blivit förste svensk under drömgränsen tretton minuter.
Som han sa själv hade han fullt med krafter kvar.
Men han visade i alla fall att det där rekordet kommer att ryka den här sommaren, även om det är svårt att få det perfekta lopp och det sällskap av världslöpare han hade i Florens.
Han övertygade i alla fall mig.
Även om han föll.
Khaddi Sagnia blev sist i damernas längdtävling, hade ett enda godkänt hopp på 6,32 och det finns en risk att hon måste vänja sig.
En helt ny generation längdhoppare har redan skrivit in sig i sjumetersklubben trots att säsongen knappt startat.
Ska Khaddi någonsin ta sig över den där drömgränsen är det hög tid att göra det nu.
Jag har väntat länge nu på att jättetalangen från Göteborg ska ta det där klivet.
Och jag väntar än.
Men när vi skriver 2023 är det fortfarande Erica Johansson som har det svenska rekordet på 6,99 som fyller 23 år senare i sommar.
Jag var själv på plats i schweiziska Lausanne när Erica var så nära den där drömgränsen det går att komma.
Och det är fortfarande Carolina Klüft som har hoppat näst längst i Sverige genom tiderna.
Jag var där då också i ett regnigt Tallinn och stod precis bredvid gropen när hon landade på 6,97.
Jag var helt övertygad om att Khaddi skulle vara högst på den listan, när hon kom tillbaka efter sina svåra skador och etablerade sig i toppskiktet bland världens kvinnliga damhoppare.
Nu ser damernas längd ut att vara i samma läge som herrarnas diskus.
En ny generation har klivit fram och tagit över.
Kan en 29-årig Khaddi matcha den utmaningen?
Jag hoppas det.
Galan avslutades med ett världsrekord på 1500 meter, efter ett fantastiskt slutvarv av Kenyas Faith Kipyegon på damernas 1 500 meter.
Klockan stannade på 3.49,11, nästan sekunden under etiopiskan Genzebe Dibabas gamla på 3.50,07.
