”Han blev en del av min familj”

Vännerna och lagkamraterna om sorgen efter Larsson

Publicerad 2020-04-30

Robert Arrhenius är en av alla i handbolls-Sverige som är i chock i dag.

Han var nära vän till förre landslagsstjärnan Fredrik Larsson som omkom i en trafikolycka.

– Jag kan inte förstå att han är borta, säger Arrhenius.

Svensk handboll har sorg.

Den förre landslagsspelaren och flerfaldige, svenske mästaren Fredrik ”Bedda” Larsson är död efter att omkommit i en trafikolycka på tisdagen.

Förre landslagsstjärnan, och numera tränaren, Robert Arrhenius är en av alla dem som är i chock.

Han blev nära vän med Larsson under deras gemensamma säsong i Zaragoza-klubben Aragon i Spanien. Arrhenius hade varit i klubben och landet i flera år när Larsson anslöt och blev ett stort stöd för honom.

Larsson.

– Han blev en del av familjen när vi spelade ihop i Aragon. Han var med på mina barns födelsedagar och så. Vi har varit nära vänner sedan dess. Han var en toppenkille – glad, omtänksam, tacksam och generös. Även om vi inte hördes varje vecka så var det alltid som vanligt när vi hördes eller träffades. Jag kan inte förstå att han är borta, säger Arrhenius.

Larsson var mittnia i alla år.

Arrhenius.

– Förutom att ”Bedda” var en fantastisk handbollsspelare så var han framför allt en riktig lagspelare. Han gillade inte att stå i centrum trots alla sina spetsegenskaper.

Lukas Karlsson, också tidigare landslagsman, var bara lagkamrat med Larsson i två säsonger i Hammarby men blev god vän med honom och träffade honom senast i februari. Och i mästerskap och landslagssamlingar delade de rum.

– Det känns overkligt, och nu när jag såg bilder på honom på Aftonbladet blev det väldigt påtagligt. Han var väldigt omtänksam, under de här coronatiderna så var det han som ringde till alla och checkade läget. Och när min fru födde tvillingar i vecka 25 i juni förra året så skickade han blommor och nallar, säger Lukas Karlsson.

– Vi har varit del av ett grabbgäng som åkte iväg någonstans varje sommar. Man visste alltid var man hade honom, han var stabil. Men även en skojare och mysig pappa till sina barn.

Gråt i halsen

Albin Tingsvall var lagkamrat med Fredrik Larsson i två år, 2007 till 2009, i Hammarby och berättar om sina minnen av honom med gråten i halsen.

– Det är en stor sorg, och det är en bestörtning när något sådant här händer. Att livet kan vara så mörkt och orättvist, säger Tingsvall.

– Han var en fantastisk lagspelare, en fantastisk lagmänniska. Som alltid ställde upp för andra.

Behöll ni kontakten?

– Vi har haft kontakt när vi mötts i olika sammanhang. Vi har alltid snackat, och det har alltid känts som vanligt. Det blir ofta så med lagkamrater när man levt så tätt inpå varandra.

Arbetade på bank

Jonas Källman spelade med Larsson i landslaget och mot honom nere i spanska ligan.

– ”Bedda”, jag och Robban reste ofta tillsammans från Spanien till landslagsamlingarna. En otroligt snäll kille och väldigt omtänksam. På planen var han en spelare som hade allt men var kanske lite för snäll ibland. Han ville aldrig trampa någon på tårna eller slå sig fram i ett lag, säger Källman.

Även målvakten Dan Beutler var landslagskamrat med Larsson, bland annat vid EM 2010.

– Jag fick en chock när jag läste om det. Oerhört tragiskt och kan inte föreställa mig hur det är för familjen.

Hur minns du Fredrik?

– Väldigt glad och spontant trevlig kille, lätt att umgås med. Vi hängde mycket där under EM, han gillade också att fika. Och i handbollen var han väldigt spelintelligent, en ledare på banan som tog tag i situationen. Han hade många fina egenskaper.

Mikael Franzén var först tränare för Fredrik Larsson i två år i Sävehof, och sedan två år till i Alingsås.

– Det var en bra och ansvarstagande kille. Han var genuint intresserad av människor, det är kanske inte en egenskap som alla har. Det är inte många som är så självklara som han var, säger Franzén och fortsätter.

– Det är så overkligt, livet är så skört. Jag tänker nu på hans fru och barn hur hemskt det här är för dem.

Arrhenius berättar att Larsson blev banktjänsteman efter att han lade av med handbollen.

– Han levde för sin familj och pratade rätt ofta om att han såg fram emot tiden efter karriären och att få leva ett vanligt liv. Nu hade han det livet och så händer det här. Jag kan inte ens föreställa mig hur hans familj känner nu. Livet är så orättvist, säger han.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.