Leifby: SVT borde möta framtidshotet med det de andra inte fixar

TV-krönika: När Vinterstudion-studion slår upp sina portar är det kört

Tiden är kommen.

I helgen tar vi på nytt avsked av sambos, vänner, arbetskamrater, mammor och pappor, far- och morföräldrar. 

I helgen vaggas var och varannan svensk in i ett fyra månader långt hypnotiskt töcken där de är nästintill omöjliga att nå.

Vinterstudion-syndromet, kallas det.

”Slipstriiiiiim då för i helvete!”

Det kan ibland kännas som att de är på väg tillbaka, att de söker kontakt på nytt, men det är övergående. 

Från november till mars sitter de där varenda helg, förtrollade av en uppskjuten super-G i Kranjska Gora eller en ensamt stretande skidåkare på väg upp mot krönet. 

När Vinterstudion-studion slår upp sina portar är det kört, och det är precis vad den gör den här helgen när det körs på längden i Gällivare och utför i Levi.

Längdtävlingarna i Gällivare ingår inte i någon världscup men det spelar ingen roll, det är ändå någon slags premiär och en sådan bör inte missas.

Långkoks-teven påminner om ”Tipsextra”

Om jag inte missminner mig är det trettonde året Vinterstudion sänds, konceptet som Albert Svanberg och några till uppfann i en tid då Sveriges Television fått allt svårare att försvara sina rättigheter.

Långkoks-teven blev en omedelbar succé och den påminner på många sätt om den helighet ”Tips­extra” uppnådde under storhetstiden på 1980-­­talet. Då var det strängt förbjudet att komma med några upptåg under lördagseftermiddagen, för då fanns det inget som var viktigare än att se Luton spela 0–0 mot Sunderland på en fotbollsplan närmast kliniskt fri från grässtrån.

Nu är det svårt att tänka sig en vinterhelg utan­ alla de där komponenterna som får ­miljoner svenskar att ­varje helg sjunka ner i soffan och bli kvar.

Mellantider ute vid 2,7, snötyngda ­granar, krökta ryggar­ – och dopningsmisstankar. Längdskidåkningen har kantats av ­gigantiska skandaler genom åren men ­pålitligt sitter ändå svensken där och ­knäpper en egen klocka. 

Varis, Sundby, Johaug, Mühlegg, Lazutina, Hoffmann, Myllylä, Dürr, Kirvesniemi. 

Listan på snaskiga fuskare kan göras hur lång som helst och då behöver vi ändå inte gå särskilt långt tillbaka i tiden.

De onda aningarna är numera en del av konceptet. 

Några betydande svenska dopningsfall har vi inte varit­ med om – än – men jag tror inte att en blågul praktskandal skulle påverka intresset för längdskid­åkning nämnvärt. 

Tvärtom.

Den svenska längdskidåkningsvurmen är resistent mot dopningsskandaler.

Får vi stryk i fotboll av, låt säga, Holland eller ­Spanien så är vi snabba med att krasst konstatera att vi ”är ett litet fotbollsland”, att vi helt enkelt ­inte är tillräckligt bra, eller att vi har en förbundskapten som har rökt råspont. 

Får vi däremot stryk i skidor kan vi alltid miss­tänka att någon har fuskat sig förbi med hjälp av elefantfoder eller andra otillåtna preparat.  

Det passar oss. 

Riskfyllt att bara sitta still i båten, SVT

Till säsongen 2019/2020 kommer Vinterstudion-studion med samma ensemble som förra året, inte ett enda nytt tryne är anmält, och i stället ska de försöka ”förädla” innehållet från föregående ­säsong. 

Att de ska komma en stor dopningshärva på spåren, eller med hjälp av en infiltratör avslöja dåliga arbetsförhållanden på Elan-fabriken i Slovenien, är nog för mycket att hoppas på men visst kan vi begära att den statliga tele­visionen river och sliter lite mer än vad de gjort under senare år. 

Särskilt nu när hela deras struktur är hotad.

I våras fick vi beskedet att Nent (tidi­gare MTG, som i sin tur hängde ihop med Viasat och TV3, det som en gång i tiden startades av Jan Stenbeck) har köpt flera exklusiva sändningsrättigheter för längd och alpint. 

Från och med 2021 tar de över Vinterstudions bärande­ konstruktion (flera världscuptävlingar) och de har även köpt rättigheterna till världsmästerskapen i både längd och alpint 2023 och 2025. 

Stölden i Sölden.

TV3 var först att spränga tv-monopolet på 1980-talet och stal hockey-VM framför näbben på SVT 1989, och senare spräckte­ de också SVT:s 50 år långa tradition av direktsända olympiska spel. 

”Åk stenhårt, ni får vila sen”

Hur ska SVT svara på det?

Inte för att jag tror att det kommer hända men jag skulle vilja se att fler reportrar skickas ut för att ta reda på saker och ting, och att SVT satsar stenhårt på det som de kommersiella aktörerna inte är ­särskilt intresserade av, eller behärskar särskilt väl.

Vass journalistik.