Oscar Ahlin: ”Jag ser varje match som livsviktig”

Publicerad 2020-12-19

MALMÖ. Oscar ”The Golden Boy” Ahlin inledde proffskarriären med tio knockoutsegrar på sina tolv första matcher.

En briljant tekniker med lågt hängande nävar och blixtrande reflexer. Himlen var gränsen.

Sen stoppade karriären upp men för Oscar har egentligen inget förändrats.

– Fram ska jag. Så långt det bara går, säger Oscar.

Lördag kl 20.30: Se boxningsgalan med Oscar Ahlin live här


Målet är fortfarande att vinna tillräckligt ofta för att plocka VM-titlar och bälten men karriären har blivit omständligare. Det stora tyska stallet Sauerlands satsning på svensk boxning dog ut och som egen utan promotor i ryggen handlar vardagen om att ständigt jaga efter match.

– Att få till en match innan året är slut har varit otroligt svårt. Jag skulle först möta en spanjor i Barcelona om en intercontinentaltitel femte december. När vi skulle skriva kontrakt hoppade han av och tog en match i Frankrike i stället där han väl fick bättre betalt.

– Sen fick jag plats på en gala i Tyskland i november men på grund av corona tyckte de att det blev bäst att skjuta på det till nästa år. Sen skulle jag gå match om IBOs intercontinentaltitel mot letten Ralf Vilcans som blev sjuk. Tydligen gallsten med samma symtom som corona.

I sista stund hittades tjecken Ondrej Budera som ersättare på lördag kväll i spanska Torrelavega. Vilcans var obesegrad. Budera har 19 förluster, men flera har kommit mot välrenommerade motståndare, plus att han även har en del segrar mot bra namn.

– Matchen är viktig. Utan den här matchen kommer inte nästa att komma. Jag ser varje match som livsviktig. Matchen i sig är kanske inte jätteviktig men för framtiden är den lika viktig som vilken annan match som helst.

I ett och ett halvt år gick han inte någon match innan han mötte vann på teknisk knockout över ungraren Achilles Szabo i Bryssel 3:e oktober i år.

– Man kan inte ge upp. Jag har lagt så mycket tid på det här så jag gör det inte bara för att det är kul. Någonstans vill jag komma. Hur långt beror på tillfällena som ges. Men man kan inte sitta och tro att saker ska lösa sig. Man måste jaga det.

”Jag måste ju överleva”

– Nu när jag har match är fokus på den men när jag inte har någon på gång jobbar jag dagligen med kontakter för att hitta nya lösningar, nya ställen att dra till, promotorer, matchmakers, agenter, you name it. Man får vara aktiv och leta efter tillfällen. Allt från att åka iväg och sparra eller träna själv utan att känna en käft eller för att få till ett matchtillfälle.

Proffsboxning kan innebära att man blir enormt rik, men de flesta tjänar självklart inte speciellt mycket på sin sport.

– Mitt första yrke är proffsboxare men jag tränar folk också. Jag måste ju överleva. Boxning är inget du går runt på hemma. Som sagt, jag gör det inte för att det är kul och jag gör det inte som en välgörenhetsgrej. Jag offrar för mycket tid och pengar från familjen, säger Oscar.

I Sverige är det fortfarande krångligt när man ska arrangera boxningsgalor. Tillstånd krävs för matcher längre än fyra ronder och för att få det ska två jämbördiga motståndare presenteras 20 dagar före match.

– Jag vill inte boxas i Sverige på grund av reglerna. Inför förra matchen hade jag elva avhopp från motståndare. Det skulle aldrig funka i Sverige. Det blir jäkligt krångligt och då kan vi inte bygga upp intresse i Sverige.

Oscar trivs bäst i den amerikanska boxningen med allt vad den innebär av tradition, boxningsstilar och mytomspunna legender. Han har tränat mycket i New York, Philadelphia, Florida och tillsammans med Badou Jack i Floyd Mayweathers gym i Las Vegas. Men matcher over there har varit svårare att få till.

– Det var på gång men saker kom emellan. Det kan fortfarande bli av. Jag kan boxas på en skitgala. Det gör mig ingenting. Jag är inte så kräsen av mig. Jag älskar boxning och ska ta mig dit jag ska. Jag gör det som krävs.

Oscars meritlista med 19 segrar, varav 17 på knock, och bara två förluster är tillräckligt bra för att han ska kunna avancera snabbt på rankinglistorna.

– Det mina förluster har lärt mig mest är att jag varit närmast religiös i min syn på vad en tränare ska göra åt mig. Nu litar jag mer på mig själv.

Han har alltid haft en spektakulär stil där han öppnat sig för attacker från motståndaren och vänt initiativet till sig själv med blixtrande kontringar.

– Jag är inte den som håller upp händerna. Jag är liksom överallt och ingenstans, men jag är också perfektionist när jag gör saker. Är det händerna uppe vill jag vara bäst på det. Är det händerna nere vill jag göra det bäst. Det finns inga mellanting. Jag nördar in mig i vad som.

– Skulle jag behöva ta upp händerna får jag ta upp dem men jag tror inte att jag boxar bäst så. Jag blir lite för stel. Det blir inte samma acceleration i mina slag som när jag låter dem komma från händer som hänger.

Sen konstaterar Oscar Ahlin:

– Men om vi struntar i mina händer så handlar det om att jag boxar med ögonen.

Stefan Alfelt

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln