Julia Eriksson om kampen med smärtorna: ”Inget roligt liv att leva”

Det är snart ett år sedan Julia Eriksson, 27, tvingades lägga handbollsskorna på hyllan.

Trots det påverkar smärtorna från ryggproblemen hennes vardag än idag.

– Jag slet ner min kropp. Efter det fick jag typ kronisk smärta, säger hon.

2016 utsågs Julia Eriksson till ”Årets komet” på damsidan.

Endast fem år senare var handbollskarriären över.

Det var under utlandssejouren i danska Randers 2018–2020 som Julia Erikssons ryggproblem blev allvarliga. En kotglidning i ländryggen och minst två stressfrakturer som påverkade diskarna i anslutning till frakturerna satte stopp för fortsatt spel vid 27 års ålder.

PLUS: LISTA: Sveriges största flicktalanger födda 2006

helskärm

– Det var svårt när man kom till ett nytt land och ville bevisa sig. Tränaren satte allt för hög press på mig, det gjorde att det slet ner min kropp. Efter det fick jag typ kronisk smärta. Vi tränade så många gånger i veckan, och så fick jag åtta extrapass utöver dem vi hade med laget för att komma tillbaka från en skada. Jag var uppe i 13 pass. Hade jag fått en mer rimlig plan tror jag att det hade gått bättre än det har gått nu, säger hon till GP.

”Övningar för 80-åringar”

I augusti är det ett år sedan beslutet om att lägga handbollsskorna på hyllan togs.

Trots det har den före detta vänsternian än idag besvär med ryggen i vardagen. Hon berättar att hon hela tiden måste ta pauser och ligga ned och vila för att klara nästa sak hon ska göra. På arbetet som skolvikarie tvingas hon ta pauser i personalrummet för att klara av arbetsdagen.

– Jag får göra övningar för 80-åringar. Sitta på en stol och lyfta benet. Det är segt att jag fortfarande har ont när jag har lagt av. Nu pressar jag mig inte längre, men jag har pressat mig för hårt innan. Det är en jävligt pissig situation, säger hon.

Till hösten ska Julia Eriksson förhoppningsvis genomgå en en steloperation vid ryggslutet och två diskar ska bytas ut mot proteser.

– För mig finns det inget annat alternativ riktigt. Det är bara en chans för mig att kanske kunna bli smärtfri istället för att gå runt och ha ont hela tiden. Det är inget roligt liv direkt att vara så begränsad som jag är, säger hon.