Dopningavstängde Hanisch: Det gör ont i en när dottern säger det

Albin Ekström

Från handbollsproffs till att montera lastvagnar.

En dopningavstängning gör att Richard Hanisch, 32, inte får utöva den sport han älskar.

– Vissa dagar får jag bita mig i läppen och då gråter jag lite inombords för att det är så jobbigt, säger han till Expressen i en längre intervju och syftar på dotterns påminnelse.

2021 blev ett stort mörker för Richard Hanisch. Efter den tredje semifinalen mot IFK Kristianstad kallades han in på en dopningkontroll. Dagarna gick och SM-slutspelet spelades klart innan Hanisch fick något svar på testet.

32-åringen slutade tvåa med sitt IFK Skövde och hela laget åkte på en gemensam resa för att tillsammans fira silvermedaljen.

Det var då han fick det dystra beskedet.

PLUS: Bakom handbollens kulisser med Flinck – avslöjanden och snackiskar

På telefon berättade sambon Maria att han fått hem ett brev från Antidoping Sverige. Maria öppnade brevet och blev tyst i telefonen innan hon fann orden och berättade att han var misstänkt för att ha dopat sig.

– Det blev helt nattsvart, en enorm chock. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, säger Hanisch till Expressen.

Ville överklaga

Inför semifinalmatchen hade Hanisch, utöver sin vardagliga kost, tagit en pre-workout (PWO), som är ett kosttilskott som intas före träning för att öka ork- och prestationförmågan.

Preparatet som 32-åringen testades positiv för var metalhexanamin.

Dopingnämnden fann Hanisch skyldig och stängde av honom i två år, från den 18 juni 2021 till den 17 juni 2023.

Han övervägde att överklaga beslutet.

– Jag ville ta det klivet, men när jag fick reda på vad det eventuellt skulle kosta... det var allt från 60 000 till 600 000, plus att det inte fanns någon garanti för att det skulle bli ett lägre straff, då kände jag att det inte var lönt.

”Då gråter jag lite inombords”

Från vardagsrumsfönstret ser han IFK Skövdes hemmaarena.

– Jag blir påmind om det varje dag. Det gör ont i en när dottern kan peka mot arenan och säga: ”Pappa brukade spela där, men pappa spelar inte längre.” Vissa dagar får jag bita mig i läppen och då gråter jag lite inombords för att det är så jobbigt. Hon förstår att jag har spelat, att jag inte spelar nu, men hon förstår ju inte varför, säger Hanisch som i dag arbetar med montering av lastvagnar på Volvo

Om knappt ett år har Hanisch avtjänat sitt straff. Två månader innan får han börja träna med en klubb igen för att komma i form. Och för familjen Hanisch är en flytt från staden Skövde möjlig om han hittar en ny klubb.

.