Flinck: Sveriges EM står och faller med dem

GÖTEBORG. Att komma hem ska vara en schlager.

Inte en jävla mardröm.

Då ska vi se:

I VM brukar värdnationen i slutet av ”lottningen” få välja vilken grupp de vill spela i. Så har också värdnationen inte missat semifinal i VM sedan 2003 och varit i final i sex av de åtta världsmästerskapen sedan dess.

I EM får värdnationen placera ut ett antal lag i olika grupper för att dra så mycket publik som möjligt och maximera den ekonomiska vinsten.

När EM nu utökades till 24 lag och tre nationer ska dela på värdskapet hade varje arrangörsland rätt att placera sitt landslag samt ytterligare en nation i en viss stad i gruppspelet.

Då placerade Sverige sitt eget landslag inledningsvis i Göteborg och Danmark i Malmö med mellanrunda för båda lagen i Malmö.

Därmed gav man, i Mammons namn, bort hemmafavören till Danmark. Så har också de svenska arrangörerna i snart ett års tid skickat ut smått alarmerande pressmeddelanden om att danskarna, höga på VM-guldet på hemmaplan för ett år sedan, kommer att invadera Malmö Arena, inte långt från brofästet, och har köpt upp de flesta biljetterna.

Vi kan jämföra det med hur danskarna själva gjorde i sitt hemma-VM. Då lät man Sverige bäras fram i gruppspelet av ett gult hav i Royal Arena i Köpenhamn, inte långt från brofästet, för att sedan frakta Gottfridsson och de andra till centrala Jylland och Boxen i Herning där mellanrundan avgjordes med drygt 14 000 danskar och ett hundratal svenskar på läktarna.

Tidernas tuffaste grupp

Sverige, Norge och Österrike kom också överens om att Sverige och Norge skulle hamna på samma ”halva” med Österrike på den andra.

Alltså stod det klart redan före lottningen i somras att Sverige, Norge och Danmark, så länge de själva inte sabbar det i gruppspelet, skulle hamna i samma grupp i mellanrundan.

– Men de bestämdes ju redan 2014, när vi tilldelades EM, som en svensk förbundspamp med en suck noterade för mig nyligen.

Då hade Norge just missat att kvala in till sitt andra raka VM och slutat 13:e och 14:e i två EM i rad. Få anade då att Norge skulle vara en toppnation två-tre år senare.

När sedan lottningen var avklarad visade det sig att Frankrike också skulle kastas in i den gruppen.

Alltså:

Regerande världs- och OS-mästarna Danmark.

Dubbla VM-finalisterna Norge.

2000-talets dominant Frankrike.

Och Sverige.

Fyra av de fem främsta nationerna i VM senast.

Jag tror att det är tidernas tuffaste grupp i en mellanrunda.

Norska storstjärnan Sander Sagosen

Sverige har skrällt förut

Sverige har visserligen hemmaplan (fast inte mot Danmark då) och var i final i senaste EM. Men jag menar att så här på förhand är man rankad sist i den kvartetten och behöver alltså ha två av de tre lagen bakom sig för att nå finalhelgen i Stockholm.

Men Sverige hade i alla fall hyfsad tur med det första gruppspelet – Sverige, Schweiz, Slovenien och Polen är nog den näst svagaste gruppen i hela startfältet efter Österrikes grupp B. Men Slovenien skrämmer mig, även om Sverige brukar vinna det mötet.

Sverige ska gå till mellanrundan med maximala två poäng vilket inte både Norge och Frankrike kan göra från sin grupp.

Sedan gäller det att rada upp topprestationer i Malmö för att det här ska bli en fullskalig, svensk handbollsfest.

Jag tvivlar på att det kommer att gå.

Men det brukar bara betyda att det slutar tvärtom – med succé.

Tre gånger efter Bengan Boys-epoken har Sverige tagit sig till spel om medaljerna och det har varit nästan lika överraskande varje gång.

När det blev semifinal i VM 2011, senast vi arrangerade ett herrmästerskap, kom man från sitt svagaste mästerskap på flera decennier med femtondeplatsen i EM.

Två månader före OS-succén i London 2012 hade landslaget gjort fiasko i VM-playoff.

Finalplatsen i EM 2018 var en nästan lika stor skräll även om man inte var lika uträknade som inför London-OS.

När jag sedan, inför VM i fjol, pekade ut Sverige som en guldfavorit för första gången på 16 år hade man ingen större chans mot Norge och Danmark i kampen om en semifinalplats.

Så mina tvivel borgar för en ny succé.

Mikael Appelgren och Andreas Palicka

Paret har aldrig varit viktigare

Det vi vet är att Kristján Andrésson mönstrar en svagare trupp på papperet än vid VM i fjol när nu både Kim Andersson och Niclas Ekberg tackar nej och Mattias Zachrisson och Hampus Wanne är skadade.

Framför allt högersidan känns försvagad. I VM i Danmark bestod den av Albin Lagergren och Kim Andersson på högernio och Niclas Ekberg och Mattias Zachrisson på högerkanten. Nu har man Lagergren som ensam (vänsterhänt) högernia och mästerskapsdebutanterna Daniel Pettersson och Valter Chrintz på kanten.

På andra kanten, ute till vänster, är det dags för Jerry Tollbring att göra ett bra mästerskap igen efter ett par svagare turneringar. För man kan inte begära att kometen Lucas Pellas där bakom ska kliva fram.

Å andra sidan har Sverige fortfarandet en av världens bästa besättningar på den viktigaste positionen av alla – målvakterna Mikael Appelgren och Andreas Palicka.

Målvaktsparet har nog aldrig varit viktigare för ett lyckat, blågult mästerskap. Jag skulle vilja påstå att EM står och faller med dem.

Sedan ska det bli mycket intressant att se vad en Kim Ekdahl Du Rietz i väldigt mycket bättre fysiskt slag än i VM kan åstadkomma.

Och fältherren Jim Gottfridsson måste förstås hålla sig hel hela turneringen den här gången.

Då kan man faktiskt besegra såväl danskar som norrmän, fransmän och självaste Mammon.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln