Wennerholm: Gatlin, 37, överraskar mig mest

LAUSANNE. Noah Lyles, 21, springer 200 meter i Lausanne på ett sätt som för tankarna till Usain Bolt.

Världens fjärde bästa tid någonsin.

Men det är inte Noah som överraskar mig mest den här kvällen.

Det är fortfarande gubben Gatlin.

Det var framtiden mot forntiden i Lausanne, när 21-årige Noah Lyles lekande lätt vann 200 meter på supertiden 19,50.

Men där även en 37-årig Justin Gatlin vann 100 meter lika överlägset på 9,92, lika med hans segertid från VM i London 2017 när han slog Usain Bolt i jamaicanens sista mästerskapslopp.

Slog Bolts rekord

Och Bolt är väl den gemensamma nämnaren här.

Noah Lyles slog ju hans stadionrekord i Lausanne med sju hundradelar och var överlycklig efteråt. Han studsade omkring framför mig i mixade zonen och verkade inte förstå vad han ställt till med.

Men det är långt, långt till Bolts 19,19.

Och lika långt till hans 9,58 på 100 meter.

Båda från några magiska kvällar under VM i Berlin 2009.

Men samtidigt förstörde han marknaden för alla som skulle komma efter.

Bolt saknas inom friidrotten

Och när jag står där och lyssnar på Lyles och de andra, så blir det bara mer uppenbart hur mycket friidrotten saknar Usain Bolt.

Betydligt mer än Usain Bolt saknar friidrotten.

Noah Lyles kan naturligtvis bli en ny fixstjärna, men jag tvivlar. Han påminner mer om den Yohan Blake som chockade publiken i Bryssel med ett raketlopp på 19,26 när vi skrev 2011.

Och någon som minns sydafrikanen Wayde van Niekerk?

Han som tog VM-guld på 400 meter både 2015 och 2017 och vann OS-finalen i Rio 2016.

Han var nästan lika vass på 200.

Idag är han skadad och ingen vet väl om han någonsin kommer tillbaka, eller bara blir en parentes i friidrottshistorien.

Jag påstår inte att Noah Lyles kommer att bli det.

Det är en extrem talang.

Jag hoppas att han fortsätter utvecklas.

Men ingen kan ersätta den lyskraft som Usain Bolt hade.

The Lightning Bolt.

Tomrum efter stjärnan

Han har lämnat friidrotten i ett stort mörker sedan han slutade. Bolt sprang inte bara fort, han hade idéer också, humor och talets gåva. Han kunde få igång en publik och bjöd alltid på sig själv.

Han är världens största friidrottare genom tiderna och ingen har haft sådan lyskraft sedan den betydligt tråkigare Carl Lewis dominerade scenen och som följdes av den kanske ännu tråkigare Michael Johnson.

Friidrotten behöver artister, karisma, publikdragare och ingen har varit större än Bolt.

Och idag undrar jag inte om Mondo Duplantis är det största namnet på det området.

Han tillhör den typen av friidrottare som måste lyftas fram i en tid då doften av gammal dopning fortfarande lever kvar.

Gillar britternas ståndpunkt

Då talar jag om Justin Gatlin som har hjältestatus här i Lausanne, medan han varit portförbjuden från tävlingar i Storbritannien sedan hans senaste fyraårsavstängning, som var åtta år från början, men halverades.

Där anses han ha vanärat sporten.

Jag gillar den brittiska hållningen.

Några som står upp i den eviga kampen mot dopning, som fått så många att tvivla på friidrotten och helt överge sporten.

Numera tvivlar jag till och med på den svenska attityden från ett förbund som frångår sin hedervärda policy att stänga av friidrottare som klantar sig från landslaget den dubbla strafftiden.

Men i fallet Meraf Bahta, som dömts för ett av de grövsta dopningsbrotten, gjordes ett undantag och policyn övergavs snabbt.

Det är en dubbelmoral som är svår att svälja.

Jag kan också tycka synd om Meraf Bahta, men när det gäller dopning går det inte att göra några kompromisser eller undantag.

Hon får ju inget straff alls, där domen från RIN låter henne både behålla EM-bronset från Berlin förra sommaren och chansen att kvala in till VM i Doha. Det är en liten rättsskandal i mina ögon.

Och det av ett land som säger sig stå i frontlinjen mot dopning.

Det känns som rent hyckleri numera.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.