Ett svensk sprinttåg stormar fram i expressfart
Thorén: Det finns anledning att både tvivla och njuta
OBERSTDORF. Det finns skäl att tvivla på om hela det här spektaklet är rätt.
Sen finns det anledning att luta sig tillbaka och njuta.
Tiden är inne för några av Sveriges mest omtyckta idrottsutövare att skänka glädje, hopp och kärlek i pandemitider.
Ett och annat VM-guld tar vi på köpet.
Det här ska handla om skidfesten som drar igång på allvar den här torsdagen i februari.
Vi ska landa där, med klister under laggen och stavspetsarna slipade.
Men det här mästerskapet ska först rättas in i det envisa led som idrotten upprättat i pandemins syrefattiga grepp om världen.
Vad är det egentligen vi alla har givit oss in på?
I kön bredvid mig står Sloveniens sprinthopp och Linn Svahns kanske främsta utmanare AnaMarija Lampic med en QR-kod i handen och väntar på sin testtur. Hon slår sig snart ner på en pall, blir topsad, torkar bort en tår och går vidare.
Ett stort tält på en lerig åkern. Där står vi sida vid sida med skidåkare, tränare, vallare för att bevisa vår oskuld i pandemin. Vi är friska, smittfria, snorfria för den delen också. Fritt fram för mästerskap!
Det finns skäl att tvivla på om det är rätt.
En sak är säker – en sörja
Men med VM-premiären på andra sidan natten väljer jag att lyfta blicken, se de fina, positiva stunder som Sveriges kanske mest älskade idrottsutövare kommande elva dagar kan skänka covid-isolerade, socialt distanserade medborgare.
Så vad väntar?
En sak är säker. En sörja. Snön smälter under våra fötter. Nyss var det vinter, nu är det påskväder. Krokus knoppas, fåglarna sjunger sin vårsång och föret blir blötare för var dag av den osynliga flod som rinner från de fruktade Burgstallhöjderna ner under snöbädden i dalen.
Min relation till Oberstdorf är ansträngd sedan tidigare. Världscupen har prövats just här. 2016 kräktes Emil Jönsson blod under Tour de Ski-loppet och på den smala banan drog den polska stjärnan Justyna Kowalczyk med sig Charlotte Kalla i en slänt. 2018 slet en storm granarna i stycken, 2019 var det snökaos och Stina Nilsson stapplade fram på högklackat.
Jag vill gärna tro vallachefen Petter Myhlback när han dagen före sprinten står i solskenet och pekar på faktorerna som ska ge Sverige de perfekta skidorna. Tryggheten växer snarare av att någonstans i Oberstdorf sitter Lorentz Söderhielm och slipar. Det betyder garanterat supersurf.
Det finns skäl att tro på ett vackert skid-VM på klassisk mark. 1987 vann Sverige medaljligan med tre guld, två silver och tre brons på det som var första mästerskapet med skejt som egen stil, frammanad av Thomas Wassbergs tejpinlägg i debatten.
Sverige har Linn Svahn i truppen. Linn, 21, som sopat mattan med motståndet i världscupen sedan förra året. Bakom henne stormar ett svensk sprinttåg fram i expressfart. Och på herrsidan har det lossnat efter sju år och tusen bedrövelser tack vare Oskar Svensson. Det kan bli en, det kan bli två, det kan bli tre medaljer redan idag.
Inget kommer vara sig likt
Det kan också bli noll. Ser vi till senior-VM har sprintåkarna i det svenska landslaget inga individuella medaljer på seniormästerskap.
Linn Svahn, den stora favoriten, gör VM-debut. Hon kan bli andra svenska att vinna ett VM-guld i sprint. Den förra svenska segern skrällvann Emelie Öhrstig 2005. I Oberstdorf.
Inget kommer att vara sig likt det här mästerskapet, frågan är om 21-åriga Linn Svahn med alla förväntningar på sig klarar av att vara det. Så där stenhård, vass och vinnarsäker hon varit i vinter. Det vore mänskligt att falla ur ramen. Det vore mer likt Svahn att inte göra det.
Breddar vi perspektivet till hela truppen finns det skäl att tvivla.
Veteranen Charlotte Kalla har tagit sig tillbaka efter covid-19 och haft en värkande rygg att hantera, Calle Halfvarsson har ansträngt sina röda muskelfibrer för intensivt och Frida Karlsson har energi för att baka bröd till lagkamraterna, men räcker resurserna för att göra en Seefeldrepris efter senaste tidens åtstramningar?
En sak är säker: solen kommer att skina över Oberstdorf.
Med lite medvind från grantopparna i den bayerska skogen blir det alldeles medaljglimrande också.