Wennerholm: Stiger upp från de döda

Mats Wennerholm

Armand ”Mondo” Duplantis tar 6,01 I debuten och det finns ingen som kan matcha honom i Düsseldorf.

Då stiger plötsligt en 34-årig Ranaud Lavillenie upp från de döda och hoppar 6,02 några timmar senare.

En jätteskräll och precis vad Mondo och stavhoppet behöver.

En konkurrent som kan matcha honom mot nya världsrekord.

Jag blev nästan chockad över nyheten att Lavillenie hoppat 6,02.

Jag hade räknat bort honom helt efter fem säsonger utan att nå drömgränsen sex meter.

Den tidigare världsrekordhållaren som hoppade 6,14 i Sergej Bubkas hemstad Donetsk 2014, hade inte varit i närheten sedan dess.

Jag minns honom från senaste VM i Doha, där han inte ens överlevde kvalet till stavfinalen och kom på en delad femtonde plats till slut.

Och han hade inte hoppat över sex meter på fem år.

Nu är han plötsligt tillbaka som 34-åring och det är lika oväntat som sensationellt.

Jag trodde möjligen det skulle komma någon ny, närmast okänd talang och kunna ta upp kampen på sikt.

Men Lavillenie?

Aldrig.

Oerhört bra för stavhoppet

Nu är han inte bara med i matchen, han kände sig i så bra form den här söndagen i franska Turcoing att han vågade lägga upp ribban på 6,20.

Inte 6,19 som hade räckt för att sätta nytt världsrekord, utan två centimeter över Mondos rekord från Glasgow förra vintern.

Det är kaxigt.

Men det är oerhört bra för stavhoppet att Mondo får konkurrens.

Och ännu bättre att det är hans gamla idol, som han alltid försökt efterlikna och som satt som affisch i pojkrummet hemma i Lafayette i Louisiana i USA.

För jag kan garantera att Mondo var lika glad som fransmannen över det här beskedet.

Stavvärlden är inte som andra och det finns en sammanhållning och stöttning som jag inte ser i några andra grenar. Det skulle vara mångkamp möjligen.

Och de flesta minns bilden från VM i Doha 2019, då de tre medaljörerna Sam Kendricks, Mondo Duplantis och Piotr Lisek firade med en gemensam saltomortal på hoppmattan efteråt.

Kan bli en riktig svenskfest

Nej, det här var det bästa som kunde hända i en gren som såg ut att bli en ren enmansshow och där Mondo helt saknade konkurrens.

Förra året var han totalt överlägsen både inom- och utomhus och amerikanen Sam Kendricks var den enda som tog sig över sex meter.

Och bara precis med 6,01 inne och 6,02 ute.

Ändå var han mil efter Mondo som hoppade 6,18 respektive 6,15 och tog över varenda rekord som finns i grenen.

Och Lavillenie var inte ens i närheten.

Sjua i utomhusstatistiken med 5,82 och trea utomhus med 5,94.

Och nu plötsligt världsetta igen.

Men det ger liv åt den här inomhussäsongen, där det faktiskt ska hållas ett friidrottsmästerskap för första gången sedan VM i Doha.

Inomhus-EM i polska Torun blir av den 5-8 mars och kan bli en magnifik avslutning på säsongen om nu Lavillenies form håller i sig.

Att Mondos gör det är ingen tvekan om.

Den kommer bara att stegras.

Inomhus-EM kan ju bli en riktig svenskfest.

Mondo är inte ensam om att kunna slåss om ett guld.

Drömgräns för Khaddi

Khaddi Sagnia hoppade lika långt som regerande världsmästaren Malaika Mihambo från Tyskland i sin säsongsdebut.

Båda landade på 6,74, men Mihambo vann tävlingen i Düsseldorf på ett bättre andrahopp.

Men Khaddi är delad tvåa i världen efter det hoppet och bara centimetern bakom ledande amerikanskan Monae Nichols.

Ändå känns 6,74 som långt från hennes max.

I Khaddis fall är inte frågan om hon ska hoppa sju meter. Utan när.

Det är en drömgräns som skulle göra henne historisk i svensk friidrott, där Erika Johansson fortfarande har det svenska rekordet med 6,99.

Och Thobias Montler är längdetta i Europa inomhus med sina 8.,06 i vinter.

Lägg till Andres Almgren som är trea bland européerna inomhus med sitt nysatta svenska rekord på 3000 meter och handknäppta 7:41.6.

Det kan bli en stor svensk friidrottsvinter.