Det är därför Ebba Andersson inte vinner

Där fick vi vår stilstudie av en fullständigt unik skidåkare.

Exakt så här bra är Ebba Andersson.

Exakt det här gör att hon inte vinner.

– Vem vet, nästa gång kanske det räcker, säger Ebba Andersson efter att på nytt blivit slagen på upploppet. Hon får det att låta som att det finns ett system med kölappar, några digitala röda siffror som snart kommer plinga fram hennes tur.

Val di Fiemmes klassiska tia var till stora delar svenskans show. I de granithårda spåren var hon avspänd i två av fyra varv och vred sedan upp farten. Rosie Brennan rök all världens väg, Frida Karlsson tappade mark, Jessica Diggins surfade flämtande mellan ryggar för att haka på.

Inför sista varvningen försökte Ebba Andersson rycka, men konkurrenterna gled ikapp luckan. Ett par hundra meter från mål testade hon att positionera sig igen, men hamnade mittemellan de två önskvärda platserna. Hon hann inte in i segraren Natalja Neprjajevas luftsug, men kom heller inte undan Katharina Hennig. I utförslöpan lät tyskan sin rival bryta vinden och smög sedan förbi och in som tvåa.

Svahn är inte född med egenskapen

Ebba Andersson har 19 pallplatser i världscupen nu. Noll segrar. Men vem vet vad som händer nästa gång?

Ja, vi kan nog med stor precision slå fast att det inte kommer bli någon seger då heller, om det är masstart eller jaktstart vi pratar om. För 19 gånger är ingen slump. Något måste förändras taktiskt, en cynism måste till, om Ebba ska gå från medaljör till vinnare.

Jag vägrar tro att Linn Svahn eller Johannes Hösflot Kläbo är födda med förmågan att vinna tajta lopp, sådär som vissa har inåt- och andra utåtnavel. Det är en färdighet de bemästrar, en som man rimligen kan träna sig till. Vilka positioner är optimala, när ska man rycka och när ska man hänga, hur svinig kan man vara i en kurva?

Detta borde Andersson bli bättre på. Först då kan hon utnyttja den potential som alla kan se att hon besitter.

Tveklöst – och tveklöst

Allt detta är sagt med insikten att 23-åringen gjorde en förträfflig insats för totalställningen i touren. Hon vann spurtsekunder och ansvarade för att hålla uppe tätklungans fart, utan draghjälp av någon annan. Skulle hon fegkört hade Brennan inte rasat lika tungt genom resultatlistan, exempelvis. För ett par dagar sedan var Ebba akterseglad, nu skiljer bara ett par sekunder till tourtrean Frida Karlsson.

Så ja. Vi kan betrakta dagens insats från olika håll, beroende på vad vi vill diskutera.

Om Ebba Andersson har en enorm motor och modet att låta den gå på högvarv? Om hon visat mental styrka som rest sig efter missräkningarna i Schweiz?

Tveklöst.

Om det finns en förklaring till att hon ofta är i topp, men inte vinner ens när Johaug saknas och Karlsson är småskadad?

Tveklöst.