Wennerholm: Här håller jag Perseus Karlström

Av: Mats Wennerholm

Publicerad:
Uppdaterad:
Perseus Karlström med Siv Karlström efter VM-bronset i Doha. Arkivbild.
Foto: Jessica Gow/TT
Perseus Karlström med Siv Karlström efter VM-bronset i Doha. Arkivbild.

Jag håller med gångaren Perseus Karlström.

Det är korkat att flytta maraton och gång 80 mil norrut till Sapporo.

Det förstör hela OS-känslan.

Nej, jag har inte ändrat uppfattning och sporten gång.

Det finns fler OS-sporter jag gärna skulle se strykas i den ständiga jakten på nya grenar i de mest perifera av sporter.

Men sommar-OS handlar ju om att allt ska avgöras på ett och samma ställe.

Det är en del av tjusningen.

Jag kan förstå att seglingen får flytta på sig, men det är av naturliga skäl och behovet av öppet vatten.

Men maraton ska springas på värdstadens gator och där ska gången avgöras i en stad där intresset för både gång och maraton är större än på de flesta andra ställen i världen.

Jag kan tycka att det skapats en onödig rädsla för värmen efter senaste VM i Doha.

IOK verkar livrädda för samma scener som under damernas maraton i Doha, men jag har sett värre kollapser än så. Häromdagen kom besked från IOK att beslutet var slutgiltigt, trots protester från Tokyos borgmästare.

Det talar om fara för livet, men det köper jag inte riktigt.

Förstår borgmästaren

Hjälpen finns hela tiden nära, som var fallet i Doha. Och de som inte kan hantera värmen får snabbt hjälp av hela läkarteam. Det är som att sitta med förtur på akuten.

I Tokyo har man redan förberett sig ännu noggrannare för värmen.

Vattenduschar längs sträckan, vägbanor som kyls ner.

Jag kan förstå borgmästaren i Tokyo som protesterar mot att maraton och gång ska flyttas.

Men jag förstår Perseus Karlström ännu mer, som menar att värmen är en del av utmaningen.

Att det går att förbereda sig, som han själv hade gjort när han vandrade in på bronsplatsen på 20 km med sin iskorv runt halsen där i Doha.

Ja, det var varmt där i ökenlandet, löpare kollapsade och i damernas maraton bröt 28 av de 68 startande. Det var 40 procent av de startande.

Men samtidigt var det 40 damer som tog sig i mål. Som klarade utmaningen.

Få eller inga ville ha ett VM i Doha och hettan var ett av argumenten.

Men Japan har redan haft två friidrotts-VM, i Tokyo 1991 och i Osaka 2007, som gick mitt under den japanska sommarens värmeböljor. Om än något senare än kommande OS.

De har haft ett OS tidigare också, 1964, men det är inte jämförbart då det mästerskapet avgjordes sent på hösten mellan den 10 och 14 oktober.

VM i spanska Sevilla 1999 var ju inte att leka med heller. Där kröp temperaturerna upp över 40 grader på eftermiddagarna. Men det sprangs maratonlopp i alla de mästerskapen.

En del av varje mästerskap

Och ingen vet ju ännu hur varmt det kommer att vara i Tokyo i sommar.

Det är VM i Doha som satt skräck i Internationella Olympiska Kommittén (IOK) och fått dem att flytta maraton och gång till Sapporo.

Det är som om OS skulle hållas i Stockholm och de grenarna avgöras i Luleå.

Det är alldeles för långt för att OS-publik och stora delar av media ska kunna hinna med att ta sig dit.

Jag håller med Perseus om att det finns sätt att anpassa sig till värmen. Att det är en del av utmaningen som man måste lära sig att hantera.

Väderleken är en del av varje mästerskap.

I Doha var det som värst när damerna sprang sitt maraton.

Jag tog inte många steg längs banan, men svetten rann ändå bakom mina immiga glasögon.

Men när herrarna sprang var det drägligare och ”bara” 18 av de 73 startande bröt, vilket är ganska normala siffror för ett maraton.

Nej, tänk om tänk rätt, IOK.

Det behöver inte alls bli den mara ni tror.

Publicerad:

LÄS VIDARE