Vann VM – nu minns 42-åringen ingenting
Publicerad 2020-12-10
Steve Thompson var en av världens bästa rugbyspelare när England vann VM 2003.
Men hans fyra små barn kommer aldrig få höra historierna om guldet från sin pappa.
42-åringen minns ingenting av det.
– Det är min familj som kommer få plocka upp spillrorna, säger han.
Steve Thompson började spela rugby när han var 15 år. I en intervju med The Guardian säger han att det aldrig var någon stor kärlek till sporten som drev honom. Han var bra, det var ett jobb och det ena ledde till det andra.
Nu har han ingenting kvar. Inte ens minnena.
Steve Thompson är en av många rugbyspelare som drabbats av tidigt utvecklad demens som ett resultat av upprepade smällar mot huvudet.
– Jag var till och med känd för att ta många smällar mot huvudet. ”Han sover lite, han kommer snart resa sig”, sa man.
”Minns inte sin frus namn”
När rugbyn blev allt mer professionaliserad under 90-talets andra hälft kunde Steve Thompson plötsligt dubbla träningsdosen – och smällarna mot huvudet. Under ett par år i början av millenniet var han en av världens bästa spelare. England vann Six Nations och VM med Thompson som en av nyckelspelarna.
Nyligen såg Steve Thompson tv-bilder från firandet och några matcher i sin helhet eftersända.
– Det var som att jag såg England spela nu, bara att jag var där. Men jag kan inte minnas något av det. Helt ärligt, jag vet inte hur matcherna slutar, säger han till The Guardian.
Han träffade sin fru Steph efter karriären och tillsammans har de fyra barn som är sju år och yngre. Ibland minns han inte sin frus namn.
– Ibland ser hon att jag är helt tom. Då säger hon ”Jag är Steph”. Namnet är borta. Helt borta.
”Gav mig ingenting”
Skuldkänslorna mot familjen är det värsta, säger han.
– Jag tänker, vad har jag gjort mot henne? Hon förtjänar inte det här. Men hon har tagit diagnosen bra. Hon sa: ”Jag kommer väl få ta hand om dig eller hur?”. Men jag vet inte, jag är ingen liten kille, 190 centimeter och 120 kilo, så ska du ta hand om mig är det en del kött att släpa runt.
Steve Thompson säger att han inte vill ”döda sporten”, bara förändra den. Han är arg på läkare och andra specialister som inte gjorde något under år av smällar och själv önskar han att han aldrig gått till träningen som 15-åring.
– Karriären gav mig ingenting i slutänden. Inte ens minnen. Jag minns ingenting, jag har inga saker kvar, inga känslor. Man kan se mig lyfta VM-bucklan och se hur jag hoppar runt av glädje. Men jag minns det inte. Jag vill bara jobba utomhus och använda min kropp och mitt sinne till det. Men det kommer inte att hända nu, säger han till The Guardian.