Världens äldsta medaljör på OS död
Publicerad 2020-08-29
Folke Alnevik har dött, 100 år gammal.
Den tidigare friidrottaren tog OS-brons i stafetten 4x400 meter i London 1948 och var den äldsta olympiska medaljören när han dog.
– Han höll sig pigg. Fram tills i november gick han ut på stan i Gävle och åt lunch varje vardag, berättar sonen Mats Alnevik.
Enligt insidethegames.biz var Folke Alnevik den äldsta olympiska medaljören vid liv.
Men nu har Alnevik, som föddes i december 1919, dött 100 år gammal.
Hans största idrottsliga bedrift var OS-bronset som han fick ta emot på Wembleys innerplan 1948 tillsammans med Kurt Lundquist, Lars-Erik Wolfbrandt och Rune Larsson.
Alnevik var även med och tog EM-brons på 4x400 meter i Oslo 1946, blev studentvärldsmästare på 400 meter året efter och har sex SM-medaljer på distansen.
”Snäll och stark”
– Han var en snäll, stark, målmedveten och tävlingsinriktad pappa. Tävlandet var en väldigt stor del av hans liv och ungdom och även på senare år när han blev ordförande för Gästriklands friidrottsförbund. Han ägnade hela livet åt idrotten och tyckte att det var väldigt roligt, säger sonen Mats.
Folke Alnevik som tjänstgjort inom militären var pigg på äldre dar och spelade golf och körde bil tills han var 95. Han bodde hemma och fram tills i november i fjol begav han sig ut på stan och åt lunch i Gävle varje vardag.
– Sen blev han isolerad här under våren som alla andra äldre. Han fick covid-19 men klarade det och kom sedan hem igen. Men han fick en komplikation, ett liggsår som blev en blodförgiftning som han avled av efteråt, säger Mats Alnevik.
Mål att bli 100 år
Vet du om det betydde något för honom att han var den äldsta olympiska medaljören när han levde?
– Han tyckte att det var roligt, att det hade uppmärksammats. Han hade som målsättning att slå min farfar i ålder som blev 91 och det gjorde han med marginal och sedan bytte han målsättning, att han skulle bli 100 år och det lyckades han med också. Det var nog en tävling för honom, det tror jag faktiskt. Han var klar i huvudet ända till slutet men han hörde väldigt dåligt så ibland blev det besvärligt.
Ett fint minne Mats har av sin pappa är när han var prisutdelare på SM i Gävle för ett par år sedan på 400 meter. Där konstaterade Folke att hans perstid hade räckt till en medalj.
– Det tyckte han var väldigt roligt. Han hade 48,1 som bästa tid. Och då ska man jämföra dagens banor och hans kolstybbsbanor och spikskor med järndobbar. Så det var väldigt bra.