Loui Sand tillbaka på handbollsplanen: ”Känns så rätt”
Publicerad 2021-05-07
Loui Sand, 28, gör comeback på handbollsplanen.
I dag gjorde han sin första träning med allsvenska Kärra.
– Det kändes så rätt på alla sätt, säger den tidigare landslagsspelaren.
Det var i januari 2019 som Sand valde att avsluta en framgångsrik handbollskarriär i damlandslaget och proffsspel i franska Fleury.
Framför sig hade Loui en köplats för könsdysfori. Han var född i fel kropp.
De senaste två åren har han parallellt med en pågående könskorrigering föreläst kring hur det är att vara mörkhyad, komma ut som homosexuell och vara transsexuell i Sverige. Allt eftersom har suget efter handbollen kommit tillbaka, och under torsdagen gjorde Sand sin första träning med göteborgsklubben Kärras handbollsherrar.
– Det var underbart. Det kändes så rätt på alla sätt. När jag har fått frågan tidigare om jag ska spela handboll igen har jag svarat olika varje gång. Jag har nästan känt mig som en mytoman eller en psykopat samtidigt, säger Loui med ett skratt.
– Jag har inte vetat själv helt enkelt. Ibland har jag svarat det jag vill känna och ibland har jag känt: ”Nej, jag kommer aldrig klara det”. Men den senaste tiden har jag känt att jag vill ge det en chans och att min kropp har utvecklats som jag vill. Jag tror att den kan hålla och jag vill se vad jag klarar av fysiskt.
”En otrolig utmaning”
Utöver glädjen över att spela handboll igen är det framförallt utmaningen som driver honom.
– Det är en otrolig utmaning. Jag är faktiskt den enda transkillen i världen, vad jag vet i alla fall, som gör detta i handbollsvärlden. Jag kan inte gå efter några förebilder utan allt det här går jag igenom själv på många sätt. Jag försöker lyssna på kroppen och så får vi se hur det blir. Det tar dessutom fokus från annat, från min psykiska ohälsa.
Kommer du träna för fullt från och med nu?
– Ja, det är tanken. Det ska bli för jävla roligt. Och jobbigt! Men framförallt kul, annars hade jag inte gjort det.
”Det jag fantiserar om”
Drömscenariot är att göra mål i allsvenskan.
– Det tänker jag mycket på under kvällarna och när jag tränar själv. När jag springer själv på bandet och fantiserar om något. Det kanske låter lite löjligt, men det gör jag.
Skönt att ha en konkret målbild?
– Verkligen. Sen vill jag säga att killarna i laget, spelare och tränare, har välkomnat mig helt fantastiskt. Jag känner mig verkligen som en vanlig snubbe i laget. Det är helt underbart.